Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guimerá, Ángel - Guimet, Émile Étienne - Guinchard, Joseph - Guinea (mynt) - Guinea el. Guineakusten - Guineabukten - Guineafåret - Guineagräs - Guineamask, medinamask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUINEAMASK
versen ersatts av
prosa och det historiska
ämnet av ett socialt.
Höjdpunkten av
denna nya dramatik nå
”Maria Rosa” (1894)
och ”Terra baixa”
(spa. ”Tierra baja”,
”Lågland”, 1897),
med musik av
Eugène d’Albert uppförd
på operan i
Stockholm 1908. Som
lyri
ker är G. innerlig och varmt kännande.
Några av hans dikter äro övers, till sv.
av K. A. Hagberg (i ”Ord och bild”, 1914, och
”Finsk tidskr.”, 76, s.å.; ”Terra baixa” i
”Mo-därna trubadurer”, 1917). J.V.
Guimet [gimä’], Émile Étienne, fransk
industriman och privatlärd (1836—1918). G.
skrev flera vetenskapliga arbeten i egyptologi,
ss. ”Symbole asiatique” (1903), men även
skönlitteratur och framträdde som kompositör av
bl.a. operan ”Tai-Tsoung”. 1878 grundade han
i Paris M u s é e Guimet, 1884 skänkt till
franska staten, med stora indiska och
östasiatiska samlingar. Därifrån utgives sedan 1880
”Annales”, en ytterst värdefull serie
texteditioner och avh. i österländsk filologi och
religionshistoria. Th.P.
Guinchard [gaja’r], Axel Johan J o s e p h,
svensk statistiker (f. % 1873), fil. d:i i
Uppsala 1899, amanuens i Statistiska centralbyrån
1900—05, sistn. år direktör för det nyinrättade
Stockholms stads statistiska kontor, vars
verksamhet han organiserat och kraftigt utvecklat.
G. har innehaft ett flertal offentliga uppdrag,
däribland i huvudredaktionen av ”Sveriges land
och folk” (1912—17); är led. av ett flertal
utländska statistiska sällskap, däribland av
Institut International de statistique i Haag. Han
har utvecklat en livlig publicistisk
verksamhet, särsk. för statistikens popularisering och
med uppmärksammade inlägg, bl.a. i
befolk-ningsstatistiska frågor. S.D.W.
Guinea [gi’ni], guldmynt i England 1663—
1816, då det ersattes av sovereign (se d.o.). Till
1670 hade g. en finvikt av 7,77 gr., därefter var
den oförändrat 7,688 gr. Utmyntningen
omfattade nominellt 5, 4, 1, % och % g. Halten var
22 karat (croivn-gold). G.-mynten äro av
ens-artad typ med konungens bild å åtsidan och
vapnet å frånsidan. G. gällde från början 20 sh.
men steg på gr. av depreciering av silvermynt
under 1690-talet till 30 sh. men sjönk därefter
och var efter 1717 = o. 21 sh., en summa, som
fortfarande benämnes .1 g. N.L.R.
Guine’a [gi-] el. Guineakusten, den
del av Afrika, som omsluter Guineabukten,
uppdelas vanl. i ö v r e G., från Gambiaflodens
mynning till Kamerun, och Nedre G., från
Kameruns v.-gräns till mellersta delen av
Angola. Se vidare Afrika och art. om de
särskilda politiska områden, på vilka G. är
uppdelat: framförallt Franska Västafrika,
Guldkusten, Nigeria, Franska
Ek-vatorialafrika och Angola. J.C.
Det första omnämnandet av G. torde
föreligga hos den arabiske geografen Jakut, vilken
omtalar ett land Kinawa (Ginawa), som fått sitt
namn efter en berberstam, som trängt ned i
Nigerområdet. Andra härledningar söka
namnets ursprung i den fordom betydande, men
redan 1240 förstörda västsudanska staden Ghana
el. i den nuv. staden Djenne (Djinni, Ginni) s.v.
om Timbuktu; dock torde varken den förra el.
den senare staden kunna ha varit bekanta för
det medeltida Europa. Huru namnet G., son
uppträder på kartor redan o. 1350, kommit till
Europa, är ovisst, likaså tiden för G:s upptäckt
av européerna. Om genuesiska exp. från 1270
och 1291, en katalansk exp. från 1346 och
franska exp. från 1364, 1402 och 1410 vet man ej
med säkerhet, huruvida de nått G.; det verkliga
utforskandet av landet får i varje fall
tillskrivas de av den portugisiske prinsen Henrik
Sjöfararen utsända exp. Om G:s senare historia se
ovan nämnda specialartiklar. C.F.
Guine’abukten [gi-], den stora bukten på
Afrikas västkust.
Guine’afåret [gi-], tamt hårfår i Västafrika.
G. är högbent, har lång smal svans och
ljus-brun, glatt och kort hårbeklädnad. Jfr
Fårraser. H.Fqt.
Guine’agräs [gi-], växtart, se H i r s s 1 ä
k-t e t.
Guine’amask [gi-], medinamask, Fila’ria
(Dracu’nculus) medine’nsis, en till släktet
Filaria (se d.o.) hörande trådmask, som uppnår en
längd av ända till 80 cm. (endast honor kända),
lever i underhudsbindväven hos människan och
förorsakar svårartade bölder (draconti’asis).
För att få bort masken, har man ej något
annat medel än att försöka vinda upp den på en
rulle, varvid den ofta avslites och starka
blödningar uppkomma. I könsmoget tillstånd är
masken full av ägg och embryoner. Dessa
senare tränga ut, då bölderna brista; nedkomna
i vatten, vandra de in i Cyclops-arter samt
kunna sedan med dricksvatten åter komma in i
människans tarmkanal, från vilken de vandra
vidare ut till kroppens underhudsbindväv. G.
förekommer i Gamla världens tropiska trakter.
[O.C-n]
— 1149 —
— 1150 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
