Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guineaströmmen - Guinée francaise - Guinevra, Guinevere - Guinicelli el. Guinizelli, Guido - Guinness, Henry Grattan - Guinness, Walter Edward - Guipure - Guipuzcoa - Guiscard, Robert - Guise - Guise, släkt - Guise, 1. Claude (de Lorraine) - Guise, 2. Frans (François de Lorraine) - Guise, 3. Charles av - Guise, 4. Henri I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUINEASTRÖMMEN
Guine’aströmmen [gi-], se Atlantiska
oceanen, sp. 671.
Guinée francaise [gine’ fräsä’z], se
Franska Guinea.
Guine’vra [gi-], Guinevere, se Ginev
r a.
Guinicelli [gpinicäTi] el. G u i n i z e 11 i,
G u i d o, Italiens störste skald före Dante (o.
1230—76?). Först anhängare av Guitlone
d’Arezzo, vände han sig mot dennes kärva
maner och bildade den nya skolastiskt
filosoferande skolan med dess dolce stil nuovo och
vann bl.a. Dante som anhängare. G:s canzoner,
sonetter och ballader äro delvis bevarade. De
ha kärleken till ämne och äro någon gång
sa-ti iska. Ed.: T. Casini, ”Le rime dei poeti
bolog-nesi del secolo XIII” (1881). J.V.
Guinness [gi’nis], Henry Grattan,
engelsk missionsledare (1835—1910), grundade
1873 i London ett missionsinst., som dels
utbildat missionärer för andra sällskap, dels
upptagit en självständig verksamhet, bl.a. i Kongo
och Bengalen. G.W.L.
Guinness [gi’nis], Walter Edward, engelsk
politiker (f. 1880), militär, medl. av underhuset
(konservativ unionist) sedan 1907,
understatssekreterare i krigsdep. och v. president i
armérådet 1922, finanssekreterare hos
premiärministern 1923—24 och nov. 1924—25, minister
för jordbruk och fiske i Baldwins 2:a kabinett
1925—29. Th.
Guipure [gipy’r] (fra.), se Gipyrspets.
Gulpuzcoa [gipo’[)kåa], Spaniens minsta
prov., en av de 3 Baskiska prov., vid
Biscaya-bukten; 1,885 kvkm.; 274,129 inv. (1924). G.
är ett bergland, uppfyllt av v. Pyrenéernas
förgreningar och Kantabriska bergen. Den
baskiska befolkningen idkar åkerbruk och
boskapsskötsel, vid kusten bedrives ett betydande
fiske. Huvudnäring är bergsbruk (järn,
koppar, tenn och brunkol) samt industri.
Huvudstad San Sebastian. H.Bm.
Guiscard [giska’r], Robert, hertig av Apu
lien och Kalabrien, se Robert Guiscard.
Guise [giz], stad i franska dep. Aisne, vid
Oise; 6,185 inv. (1921).
Guise [giz], fransk hertigsläkt, sidolinje till
huset Lothringen, härstammande från G. 1).
Ätten delade sig i tre grenar. Huvudgrenen dog
ut 1675 med Fran?ois Joseph de G.;
G.-Aumale utslocknade redan 1631, medan
G.-E 1 b e u f levde kvar till 1763. Nuv.
huvudmannen för huset Bourbon-Orléans har antagit
titeln hertig av G. (jfr sp. 1154). P.Dhl.
1) C 1 a u d e, hertig av G. (C 1 a u d e de
Lorraine), (1496—1550), 3:e son till hertig
René av Lothringen, blev genom sin förmälning
1513 med Frans’ av Vendöme dotter, Antoi-
nette av Bourbon, en av Frankrikes väldigaste
jorddrottar, herre till Aumale, Joinville, G.,
El-beuf och Mayenne m.m. Frans I, hos vilken
han stod högt i gunst, utnämnde honom till
hertig av G. 1527. Hans äldsta dotter Maria,
g.m. Jakob V av Skottland, blev moder till
Maria Stuart. G. liksom hela släkten gjorde sig
känd för sträng katolsk rättrogenhet. P.Dhl.
2) Frans, hertig av G. (F r a n q o i s d e
Lorraine), den föregåendes son, härförare
och politiker (1519—63), deltog med tapperhet
i kriget mot Karl V 1543—44 och var nära att
mista livet i en drabbning med engelsmännen
vid Boulogne 1545, där han ådrog sig ett sår,
som förskaffade honom tillnamnet le balafré
(den ärrige). I aug. 1552 fick han befälet över
det illa befästa Metz, och 2 mån. senare var
fästningen innesluten av 60,000 man kejserliga
trupper under befäl av hertigen av Alba. 2/i
1553 gav kejsaren order, att belägringen skulle
hävas; uppgiften, att hälften av Albas soldater
stupat framför vallarna, är överdriven, men
visst är, att manfallet var enastående. Ett
fälttåg till Neapel 1557, där G. också hade Alba
till huvudmotståndare, misslyckades, men G:s
här var ganska välbehållen vid återkomsten,
då han beredde sig att storma Calais, som
också föll efter sex dagars strider 6/i 1558 av
största betydelse för den 1559 avslutade
freden i Cateau-Cambrésis. S.å. (1559) besteg den
svage Frans II, g.m. G:s systerdotter Maria
Stuart, tronen, och det blev nu G. och hans
bror G.3), som blevo Frankrikes verkliga
härskare. Förutom att deras hårda framfart mot
protestanterna satte dessa i rörelse, skaffade
de sig andra fiender, i sht inom lågadeln,
vilket ledde till bildandet av en både för dem
själva och konungen mycket farlig
sammansvärjning i Amnoise under ledning av Louis I
av Condé (se d.o.). Sammansvärjningen
uppdagades i tid, men G:s makt ändades likväl
s.å. genom Frans II:s död. De följ, åren är
G. endast en, låt vara mycket mäktig,
partiledare. Genom blodbadet i Vassy, som
anställdes av G:s folk, inledde han hugenottkrigen
(se d.o.). Vid belägringen av Orléans 1563
blev han nedskjuten av hugenotten J.P. de
Méré. P.Dhl.
3) C h a r 1 e s av G., den föregåendes bror,
statsman (1524—74), 1538 ärkebiskop av
Rheims, 1555 kardinal, vanl. kallad kardinalen
av Lothringen, spelade en viktig roll vid
brodern Frans’ sida. I likhet med denne
härsklysten och ofördragsam, var han tillika mycket
listig och ännu mer impopulär. P.Dhl.
4) H e n r i I, hertig av G., son till G. 2),
fältherre och partiledare (1550—88),
efterträdde, så snart han blivit vuxen, fadern som
— 1151 —
— 1152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
