GUINEASTRÖMMEN Guine'aströmmen [gi-], se Atlantiska oceanen, sp. 671. Guinée francaise [gine' fräsä'z], se Franska Guinea. Guine'vra [gi-], Guinevere, se Ginev r a. Guinicelli [gpinicäTi] el. G u i n i z e 11 i, G u i d o, Italiens störste skald före Dante (o. 1230—76?). Först anhängare av Guitlone d’Arezzo, vände han sig mot dennes kärva maner och bildade den nya skolastiskt filosoferande skolan med dess dolce stil nuovo och vann bl.a. Dante som anhängare. G:s canzoner, sonetter och ballader äro delvis bevarade. De ha kärleken till ämne och äro någon gång sa-ti iska. Ed.: T. Casini, ”Le rime dei poeti bolog-nesi del secolo XIII” (1881). J.V. Guinness [gi'nis], Henry Grattan, engelsk missionsledare (1835—1910), grundade 1873 i London ett missionsinst., som dels utbildat missionärer för andra sällskap, dels upptagit en självständig verksamhet, bl.a. i Kongo och Bengalen. G.W.L. Guinness [gi'nis], Walter Edward, engelsk politiker (f. 1880), militär, medl. av underhuset (konservativ unionist) sedan 1907, understatssekreterare i krigsdep. och v. president i armérådet 1922, finanssekreterare hos premiärministern 1923—24 och nov. 1924—25, minister för jordbruk och fiske i Baldwins 2:a kabinett 1925—29. Th. Guipure [gipy'r] (fra.), se Gipyrspets. Gulpuzcoa [gipo'[)kåa], Spaniens minsta prov., en av de 3 Baskiska prov., vid Biscaya-bukten; 1,885 kvkm.; 274,129 inv. (1924). G. är ett bergland, uppfyllt av v. Pyrenéernas förgreningar och Kantabriska bergen. Den baskiska befolkningen idkar åkerbruk och boskapsskötsel, vid kusten bedrives ett betydande fiske. Huvudnäring är bergsbruk (järn, koppar, tenn och brunkol) samt industri. Huvudstad San Sebastian. H.Bm. Guiscard [giska'r], Robert, hertig av Apu lien och Kalabrien, se Robert Guiscard. Guise [giz], stad i franska dep. Aisne, vid Oise; 6,185 inv. (1921). Guise [giz], fransk hertigsläkt, sidolinje till huset Lothringen, härstammande från G. 1). Ätten delade sig i tre grenar. Huvudgrenen dog ut 1675 med Fran?ois Joseph de G.; G.-Aumale utslocknade redan 1631, medan G.-E 1 b e u f levde kvar till 1763. Nuv. huvudmannen för huset Bourbon-Orléans har antagit titeln hertig av G. (jfr sp. 1154). P.Dhl. 1) C 1 a u d e, hertig av G. (C 1 a u d e de Lorraine), (1496—1550), 3:e son till hertig René av Lothringen, blev genom sin förmälning 1513 med Frans’ av Vendöme dotter, Antoi- nette av Bourbon, en av Frankrikes väldigaste jorddrottar, herre till Aumale, Joinville, G., El-beuf och Mayenne m.m. Frans I, hos vilken han stod högt i gunst, utnämnde honom till hertig av G. 1527. Hans äldsta dotter Maria, g.m. Jakob V av Skottland, blev moder till Maria Stuart. G. liksom hela släkten gjorde sig känd för sträng katolsk rättrogenhet. P.Dhl. 2) Frans, hertig av G. (F r a n q o i s d e Lorraine), den föregåendes son, härförare och politiker (1519—63), deltog med tapperhet i kriget mot Karl V 1543—44 och var nära att mista livet i en drabbning med engelsmännen vid Boulogne 1545, där han ådrog sig ett sår, som förskaffade honom tillnamnet le balafré (den ärrige). I aug. 1552 fick han befälet över det illa befästa Metz, och 2 mån. senare var fästningen innesluten av 60,000 man kejserliga trupper under befäl av hertigen av Alba. 2/i 1553 gav kejsaren order, att belägringen skulle hävas; uppgiften, att hälften av Albas soldater stupat framför vallarna, är överdriven, men visst är, att manfallet var enastående. Ett fälttåg till Neapel 1557, där G. också hade Alba till huvudmotståndare, misslyckades, men G:s här var ganska välbehållen vid återkomsten, då han beredde sig att storma Calais, som också föll efter sex dagars strider 6/i 1558 av största betydelse för den 1559 avslutade freden i Cateau-Cambrésis. S.å. (1559) besteg den svage Frans II, g.m. G:s systerdotter Maria Stuart, tronen, och det blev nu G. och hans bror G.3), som blevo Frankrikes verkliga härskare. Förutom att deras hårda framfart mot protestanterna satte dessa i rörelse, skaffade de sig andra fiender, i sht inom lågadeln, vilket ledde till bildandet av en både för dem själva och konungen mycket farlig sammansvärjning i Amnoise under ledning av Louis I av Condé (se d.o.). Sammansvärjningen uppdagades i tid, men G:s makt ändades likväl s.å. genom Frans II:s död. De följ, åren är G. endast en, låt vara mycket mäktig, partiledare. Genom blodbadet i Vassy, som anställdes av G:s folk, inledde han hugenottkrigen (se d.o.). Vid belägringen av Orléans 1563 blev han nedskjuten av hugenotten J.P. de Méré. P.Dhl. 3) C h a r 1 e s av G., den föregåendes bror, statsman (1524—74), 1538 ärkebiskop av Rheims, 1555 kardinal, vanl. kallad kardinalen av Lothringen, spelade en viktig roll vid brodern Frans’ sida. I likhet med denne härsklysten och ofördragsam, var han tillika mycket listig och ännu mer impopulär. P.Dhl. 4) H e n r i I, hertig av G., son till G. 2), fältherre och partiledare (1550—88), efterträdde, så snart han blivit vuxen, fadern som — 1151 — — 1152 —