Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gulsot - Gulsparven el. gröningen - Gulspetssjuka - Gulsporre - Gulsuga, gulplister - Gulsäck - Gulträ, gulved - Gulvingemätare - Gulvärme - Gulärla - Gumælius, släkt - Gumælius, 1. Gustaf Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULSPETSSJUKA
blir då ljus, som lera (acholisk). — Utom vid
denna s.k. retentionsicterus kan galla
även komma över i blodet och g. utbildas vid
inflammationer och sönderfallsprocesser i
själva levern (hepatit), s.k. hepatogen i c t
e-r u s; så t.ex. vid vissa förgiftningar, ss. av
fosfor, el. infektioner, ss. sepsis, Weilska
sjukan (se d.o.). — Vid s.k. hemolytisk i
c-t e r u s slutl. är det fråga om ett abnormt ökat
sönderfall av hemoglobin och härigenom
stegrad gallfärgämnesbildning, varvid
koncentrationen i blodet kan nå sådana grader, att g.
uppstår. Hemolytisk g. är ofta medfödd och
ärftlig i vissa familjer. Den hos nyfödda de
första dagarna vanliga g. beror sannolikt
ävenledes på stegrat hemoglobinsönderfall, en hos
den nyfödde fullt fysiologisk företeelse, som,
om den blir särsk. höggradig, kan medföra
sådan ökning av gallfärgämneshalten i blodet,
att gränsvärdet för inträdandet av g. uppnås.
— Den vanl. förekommande s.k. ka t a r r a la
g., som i äldre tider uppfattades som en
retentionsicterus på gr. av tilltäppning av
gallutförs-gången genom en av katarr i densamma bildad
slempropp (Virchow), sättes numera på goda
grunder i samband med en hepatit
(leverinflammation), framkallad av en infektion med ännu
okänt virus. Den uppträder ofta epidemiskt
och har ett ganska typiskt förlopp, börjar med
illamående, kräkning, frysningar, stark
kraftlöshet, lindrig feber; efter en el. annan dag
stöter g. till, mer el. mindre höggradig; urinen
blir starkt gallfärgad, avföringen acholisk.
Sjukdomen övergår i regel till full hälsa senast
efter några veckor. afK.
Gulsparven el. g r ö n i n g e n, Emberi’za
cit-rinella, är i större delen av Sverige den
allmännaste av busksparvsläktet (se d.o.), f.ö.
utbredd över nästan hela Europa och v. Sibirien.
Huvud och framhals äro hos hannen
citrongula, hjässan grågrön med svarta streck,
ryggen rödbrun med svarta fläckar, bröst och buk
gulaktiga, vingpennor svarta med gula och
rostgrå kanter, stjärt svartbrun med brungula
kanter. Honan liknar hannen men har främre
bröstet gulgrått och sidorna med mörkare
fläckar. G. är stannfågel och kommer om vintern
fram till boningshusen. Äggen, oftast 5 i boet,
som hos oss vanl. läggas på marken, äro i
regel gråvita med svarta streck vid tjockändan.
En annan art, E. aure’ola, brunhuvade g.,
förekommer i n.ö. Europa, Sibirien och n. Kina.
O.C-n.
Gulspetssjuka, en hos sädesslag, särsk. havre,
uppträdande sjukdom, varvid bladspetsarna bli
blekgula el. vitaktiga och nedhängande. G.,
vilken synes förorsakas av ogynnsamma
markförhållanden (ss. aciditet, näringsfattigdom
Gulsparvhanne, matande ungarna i boet. Efter
Meerwarth-Soffel.
m.m.), verkar i väsentlig mån nedsättande på
skördeutbytet. O.Gz.
Gulsporre, se Sporreblomsläktet.
Gulsuga, gulplister, växtart, se P 1 i
s-tersläktet.
Gulsäck, detsamma som gulblåsa (se d.o.).
Gulträ, gulved, se Chlorophora och
F i s e 11 r ä.
GulviaT, växtart, se V i a 1 s 1 ä k t e t.
Gulvingemätare, fjärilart, se Fältmätare.
Gulvärme, se Glödgning.
Gulärla, fågelart, se Ärlesläktet.
Gumæ’lius, släkt, stammande från
kyrkoherden i Torskinge s:n, Jönköpings län, Jonas G.
(o. 1610—80), som efter fädernegården
Gum-marp i samma s:n upptog namnet. C.
1) Gustaf Wilhelm G., förf. (1789—
1877), fil. mag. 1815, docent i grekiska 1818,
e.o. adjunkt i filosofi 1825, allt i Uppsala;
lektor i Strängnäs 1828; prästvigd 1832,
kyrkoherde i Viby och Tångeråsa s.å., i Örebro 1853,
kontraktsprost i Örebro kontrakt s.å., teol. d:r
1844. G. tog starka intryck av de unga
nyromantiska diktarna, publicerade dikter i
”Poetisk kalender”, medarbetade i fosforisternas
övriga tidskr. och redigerade ”Svea” 1818—23.
Med sin historiska roman ”Thord Bonde”, 1
(1828) framträdde G. under samtidens
beundran som Walter Scotts sv. efterbildare. Den
nya verksamhet, som G. vid samma tid fick
som skol- och prästman, avbröt emellertid
hans litterära verksamhet. Först nära 70-årig
— 1195 —
— 1196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
