Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gurkha - Gurkmeja - Gurkmejpapper - Gurko, 1. Josif - Gurko, 2. Vasilij Romejko- - Gurksallat, gurkört - Gurksjukdomar - Gurksläktet - Gurkväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GURKVÄXTER
duism. Sedan 1768 äro g. det härskande folket
i Nepal. -— I besittning av en utomordentlig
krigisk duglighet utgöra g. den angloindiska
arméns bästa krigarmaterial. C.F.
Gurkmeja, se C u r c u m a.
Gurkmejpapper framställes genom att
indränka filtrerpapper med en lösning av
curcu-min (se Curcuma). Numera föga använt
reagens på alkalisk reaktion. Wk.
Gurko. 1) J o s i f Vladimirovitj G., rysk
militär (1828—1901), officer vid kav. 1846,
reg.-chef 1866, generalmajor 1867, general 1878 och
generalfältmarskalk 1894. Ss. kapten deltog G.
i Krimkriget 1853—56 och ss. överste i
nedslåendet av det polska upproret 1863—64. I
ryskturkiska kriget 1877—78 förde G. befälet över
ett detachement, som satte sig i besittning av
Sjipkapasset, slog turkarna vid Gornij Dubnjak
24/io 1877, intog Telisj 28/io och fullbordade
därmed Osman Paschas inneslutande i Plevna.
G. blev därefter chef för Gardeskåren och
inryckte med denna i Sofia 4/i 1878. Efter kriget
var han 1879—81 generalguvernör i Petersburg,
vilken befattning han fick lämna efter
attentatet på Alexander II 1881. 1882 blev han
generalguvernör över Odessas militärdistrikt, 1883
över Warschawas militärdistrikt samt
Weich-seldepartementet. G. erhöll avsked 1894. E.Bz.
2) Vasilij Josifovitj R o m e j k o-G., den
föregåendes son, militär (f. 1864), officer vid
kav. 1885, överste 1900, generalmajor 1904,
generallöjtnant 1910. G. tjänstgjorde 1899—1902
ss. militärattaché vid brittiska armén i
Sydafrika, 1904—05 ss. generalstabsofficer och
kav.-brigadchef i rysk-japanska kriget. 1905—
11 var han ordf, i den kommitté, som hade
uppgiften att skriva sistn. krigs historia. Vid
världskrigets utbrott var G. chef för l:a
kav.-fördelningen, blev 1915 chef för 6:e armékåren,
1916 för 5:e armén. Nov. 1916—april 1917 var
han under general Alexejevs sjukdom
general-stabschef i högsta krigsledningen och april—
juni 1917 chef för v. fronten. Kerenskij
fråntog honom emellertid befälet, varefter han
fängslades men frigavs och utvisades i sept. s.å.
Han har utg. ”Memories and impressions of
war and revolution in Russia 1914—1917”
(1918; sv. övers. 1919). E.Bz.
Gurksallat, g u r k ö r t, växtart, se
Borra-go.
Gurksjukdomar. I odlingar, såväl på
kalljord som i växthus och drivbänkar, angripas
gurkorna ej sällan av parasitsvampar och lägre
djur, som förinta hela skörden. Den viktigaste
svampsjukdomen är gurkfläcksjukan,
framkallad av Cladospo’rium cucumeri’num.
Den visar sig bl.a. i svartnande, insänkta
sår-skorpor på frukterna och kan visserligen
före
byggas i odlingar under glas genom noggrann
desinfektion, utbyte av jord och utestängande
av smitta, men så kan knappast ske i det fria,
och där svampen börjat uppträda, kan den
knappast hämmas i sin utbredning.
Vissne-sjuka (framkallad av en Vertici’llium-art)
gör, att plantor i full utveckling plötsligt börja
vissna och snart dö. På ett tidigt stadium
dödas gurkplantor även av brand (se d.o.).
Bladen angripas av mjöldagg och vissa andra
svampar, vilka senare åstadkomma fläckar på
bladen men åtminstone delvis kunna bekämpas
genom besprutning (se Corynespora).
Spinnkvalster och bladlöss vålla ofta mycket
svår skada genom sina sugningar på blad och
skott. De förra kunna hållas borta genom hög
och jämn luftfuktighet, i vissa fall också
bekämpas genom förgasning av naftalin, de
senare genom rökning med nikotin. C.G.D.
Gurksläktet, Cu’cumis, av fam. gurkväxter,
omfattar ung. 26 arter, de flesta från Afrika
och Ostindien. De äro ett- el. fleråriga
örtarta-de klätterväxter med enkönade, vanl.
kort-skaftade blommor och bärfrukt. Viktigast äro
gurka och melon (se d.o.). Stundom odlas även
krusbärsgurka (C. Angu’ria), vars ymnigt
alstrade små frukter lära användas i pickles. C.GD.
Gurkväxter, Cucurbita’ceæ, dikotyledon fam.
med o. 760 arter, fördelade på 90 släkten och med
förekomst inom tropiska och tempererade
områdena, mest på öppna växtplatser, i
skogs-bryn o.d. Genom odling el. genom införsel med
annat utsäde ha vissa arter, ss. melon, gurka,
kurbits och vattenmelon, fått en vidsträckt
utbredning. G. äro mest 1-åriga, klättrande,
ned-liggande el. någon gång upprätta örter, mera
sällan halvbuskar, klätterbuskar el. små träd
(se D e n d r o s i c y o s). De klättrande
arterna ha enkla el. förgrenade klängen, uppkomna
huvudsaki. av grenanlag, vilka icke utgå från
bladvecken utan stå bredvid de strödda bladen.
De stora, nektarrika, mest gul- el. vitfärgade,
oftast enkönade blommorna sitta ensamma,
parvisa el. samlade i klasar el. huvud.
Frukterna, vilkas storlek växlar från några mm.
längd till sådana, vilkas vikt uppgår till över
40 kg., äro vanl. mångfröiga och bärliknande
med saftigt meso- och endokarpium samt mer
el. mindre hårt, hos Lagena’ria vedartat,
epikar-pium. Hos vissa släkten, ss. Ecba’llium,
Ela-te’rium, Cyclanthe’ra, slungas de platta,
endo-spermfria fröna med stor häftighet ur
frukterna. I ekonomiskt avseende äro g. av stor
betydelse på gr. av de ätliga frukterna, de
olje-rika fröna, de knölformiga rötterna, de till
hus-gerådskärl användbara fruktskalen m.m.
Åtskilliga arter ha medicinsk användning (jfr K
o-1 o k v i n t), andra nyttjas ss. prydnadsväxter.
— 1221 —
— 1222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
