Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gurkväxter - Gurlitt, släkt - Gurlitt, 1. Louis - Gurlitt, 2. Cornelius (tonsättare) - Gurlitt, 3. Cornelius (konsthistoriker) - Gurmand - Gurmé - Gurnigelbad - Gurre - Guru - Gurunöt - Gusinde, Martin - Gusle - Gussander, Per Ulrik - Gussmann, Otto - Gussow, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GURLITT
Utom ovan anförda släkten böra nämnas:
Acan-thosi’cyos, hundrova, vaxgurka, Citrullus,
gurksläktet, kurbitssläktet, Luffa, Si’cyos,
Tri-chosa’nthes m.fl. (se d.o.). A.V-e.
Gurlitt [go’r-], tysk släkt. 1) Heinrich
Louis ’Iheodor G., målare (1812—97),
ut-utbildad i Hamburg och Köpenhamn, verksam
i bl. a. Düsseldorf, Berlin och Wien, vistades
mycket på resor, t.ex. i Italien, Spanien och
de skandinaviska länderna. Han tillhörde den
visserligen poetiska men enkelt sakliga
land-skapsskola, som åvägabragte en antiromantisk
stilsvängning inom Düsseldorfskolan (bild se
pl. vid d.o.). G.S.
2) C o r n e 1 i u s G., tonsättare (1820—1901),
1864 organist vid Hauptkirche i Altona, lärare
vid konservatoriet i Hamburg. Av G:s
kompositioner ha pianosakerna (flera
”Jugend-albums”, ”Märchenbilder”, etyder m.m.)
erövrat en rangplats ss. förträffligt
undervisningsmaterial. G. har dessutom skrivit en
opera, 2 operetter, orkester- och kammarmusik,
sånger m.m. F.S-1.
3) Cornelius G., son till G. 1),
konsthistoriker (f. 1850), prof, vid Tekniska
skolan i Dresden 1893—1920. Bland hans många
och betydelsefulla arbeten märkas ”Geschichte
des Barockstils, des Rokoko und des
Klassi-cismus” (1886—89), ”Andreas Schlüter” (1891),
”Die Baukunst Spaniens” (1895—97), ”Die
Bau-Kunst des 19. Jahrhunderts” (1900), ”Die
Baukunst Frankreichs” (1896—1900), ”Die deutsche
kunst Konstantinopels” (1907), ”Handbuch des
Städtebaus” (1920), m.fl. G.S.
Gurmand [gorma’pd] (fra. gourmand),
stor-ätare, ”matvrak”; läckergom. — Gurmand i’s
(fra. gourmandise), passion för god mat el.
kän-narskap i fråga om sådan.
Gurmé [gor-] (fra. gourmet), kännare av god
mat, finsmakare, läckergom, gastronom.
Gurnigelbad [gö’rnigalbät], kurort i
schweiziska kantonen Bern, nära staden Bern.
Svavel- och järnkällor.
Gurre, borgruin i Tiköbs s:n, n. Själland,
sedan 1892 utgrävd och skyddad av danska
nationalmuseet. G. synes ha tillkommit under
1300-talets förra del och bestod av ett
fyrkantigt mittorn av liknande art som Hälsingborgs
kärna; det var av gråsten, men den omgivande
muren med dess fyra hörntorn av tegel. Borgen
hade störst betydelse under Valdemar Atterdag,
som avled här 1375. I början av 1400-talet
fanns på G. en myntverkstad. Det förföll
under följ, årh., och under 1600-talet togs sten
därifrån, bl.a. till Frederiksborg. E.W.
Guru (sanskr., tung; vördad, vördnadsvärd;
lärare, spec. andlig lärare). 1) Inom
hinduismen beteckning för dels sektstiftare, dels en
sekts andliga överhuvud; spec. beteckning för
sikhernas överhuvud fr.o.m. stiftaren Nanak
t.o.m. hans 10 :e efterträdare Govind Singh (d.
1708; jfr Sikher). — 2) I indisk grammatik
är g. beteckning för lång vokal. C.F.
Gurunöt, se Kolaträdet.
Gusi’nde [goz-], Martin, tysk etnograf (f.
1886), har verkat som missionär i Sydamerika,
där han även varit museiföreståndare och prof,
i Santiago de Chile. G. har studerat araukaner
och på sistone nordamerikanska indianer men
är framförallt känd för sina forskningar bland
eldsländarna, bland vilka han vistades 1918—
24 och vilka han skildrar i ”Die
Feuerland-Indianer” (1931 ff.). G.B-r.
Gusle, sydslaviskt, lutformat, vanl. ensträngat
stråkinstrument. G u s 1 i, flersträngat ryskt
Gusle.
knäppinstrument, som finnes i flera former av
samma typ som finska kantele (se d.o.). D.F.
Gussa’nder, P e r U 1 r i k, militär, bruksägare
och mejeriman (1793—1871). Efter snabb
befordran på den militära banan, som han
lämnade 1823 med majors avsked, ägnade sig G. åt
skötseln av sitt bruk Gammalstilla i
Gästrikland. Mest berömd har han blivit ss.
befräm-jare av mjölkhanteringens utveckling. Han
arbetade sålunda på införandet av mjölkkärl av
järnplåt. Ej ringa intresse väckte hans
grädd-sättningsmetod och kärna. Av
hushållningssällskapen i olika delar av landet var han
mycket anlitad som rådgivare och undervisare
i mjölkhushållningsfrågor. L.F.R.
Gussmann [gö’s-], Otto, tysk målare (f.
1869). G:s konst är en ytkonst, och han söker
lösa dess problem genom intimt samarbete med
arkitekturen. Verklig monumentalstil har han
uppnått genom en strängt genomförd
förenkling och sammansmältning av färg och linjer;
målningar i Lukaskyrkan och rådhuset i
Dresden. M.Bjn.
Gussow [go’så], Karl, tysk målare (1843—
1907), hyllade i sina tidigare arbeten den
romantiska riktningen, medan hans senare
utveckling visar honom som en allt mer och mer
utpräglad realist. Med sin synnerligen
skickliga teckning blev han stundom nästan
fotografiskt exakt; han var också mycket
upp
— 1223 —
— 1224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
