Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gustav I (Gustav Vasa, svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
Gustav Vasa. Målning efter J. Binck 1542.
Uppsala univ.
han sig därpå småningom upp till
Södermanland, under det att Kristian allmänt erkändes
som konung och å sin sida lovade allmän
amnesti. Förgäves varnade G. svågern Joakim
Brahe; både denne och G:s fader begåvo sig
till Stockholm till kröningen, och deras huvud
föllo där för bödelsyxan, under det att G:s
moder och syster, Kristina Gyllenstierna m.fl.
fängslades. Vid underrättelsen härom begav
sig G. förklädd till Dalarne, det landskap, där
Stureätten alltid haft sina tillgivnaste
anhängare. Uppenbarligen har det varit som
Stu-rarnas man och som den närmaste manlige
fränden till herr Stens efterlämnade maka och
barn, som G. här uppträtt och, ständigt
efterspanad av Kristians män, sökte resa bergsmän
och allmoge till fortsatt kamp mot danskarna.
Om de närmare omständigheterna härvid
saknas alla säkra underrättelser; de välkända
berättelserna om hans många äventyr i Dalarne
vila på en sen och osäker tradition och ha i vissa
fall överförts på G. från andra historiska
personligheter. Så mycket torde dock vara säkert,
att G., ung och okänd som han var, först
avvisats av de genom de svåra nederlagen
modstulna dalkarlarna, och att först ankomsten av
andra Sture-anhängare förmått dem att ändra
mening. I jan. 1521 hyllade ombud från
öster-och Västerdalarne G. som sin hö vitsman; även
s. Dalarne med bergslagen slöto sig snart till
honom, och segern vid Brunnbäcks färja (se
d.o.) ökade tillförsikten. Den av Kristian
tillsatta regeringen saknade tillräckliga militära
maktmedel att kuva upproret i dess
begynnelse, särsk. som även på andra håll oroligheter
utbrutit. G. ryckte nu fram mot Västerås, den
obetydliga danska styrkan där dukade under
för övermakten, överallt i landet flammade
upprorslågan upp, och snart voro blott de fasta
slotten och städerna i danskarnas händer.
Genom sin outtröttliga energi och förmåga att
finna utvägar var G., trots sin ganska klena
militära förmåga, själen i resningen, och i aug.
valdes han på en herredag i Vadstena till
Sveriges rikes föreståndare, sedan även riksrådets
främste, biskop Hans Brask och Ture Jönsson,
om än till hälften av nödtvång, anslutit sig till
honom. För erövring av de fasta sjöstäderna,
framförallt Stockholm, som gång på gång
undsattes av Sören Norby, krävdes dock
krigsskepp och övade knektar. Från Lübeck
erhöl-los sommaren 1522 sådana, och med deras
hjälp intogos 1523 Stockholm (juni), Kalmar
stad (maj) och slott (juli) samt slutl. på
hösten Finland.
Till framgången hade bidragit, att Kristian
II avsatts även i Danmark, men Fredrik I:s
val till dansk konung 1523 nödvändiggjorde till
förekommande av fortsatta danska anspråk på
Sverige även ett sv. konungaval. Så, som
händelserna utvecklat sig, kunde ingen annan
härvid komma i fråga än G., vars val även låg i
den mäktige bundsförvanten Lübecks intresse,
och 6/e 1523 korades i Strängnäs G. till
Sveriges konung. Lybeckarna tillfredsställdes ej
blott med konungens och rådets skuldsedlar på
de 120,000 lybska mark, till vilka deras
fordringar 1524 preciserades, utan även med
privilegier, vilka gåvo Lübeck och dess bundsförvanter
tullfrihet och monopol på den sv. handeln. Det
oaktat sveko lybeckarna G. vid det möte, som
1524 hölls i Malmö för att bilägga
tvistigheter-na mellan Sverige och Danmark, och förmådde
honom till en överenskommelse, varigenom
särsk. Gotland, till vars erövring G. just på
Lübecks uppmaning utrustat en dyrbar exp.,
tillföll Danmark. Förbittringen över lybeckarnas
trolöshet och egennytta förberedde en
omsvängning i G:s förhållande till dem, fast den
dröjde ännu ett årtionde.
Yttre och inre faror omvärvde G:s nya
ko-nungadöme. Kristian II hade mäktiga vänner,
och den alltid hotande kampen mot honom
tvang till en dyrbar försvarsberedskap. Denna
och avbetalningen av skulden till Lübeck
nödvändiggjorde höga skatter. Lybeckarnas
han-delsprivilegier och missväxt åstadkommo
dyrtid och nöd, och därmed följde missnöje hos
— 1227 —
— 1228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
