Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gustav I (Gustav Vasa, svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
lade G. därpå en riksdag, där han försvarade
sig mot alla de upproriskas anklagelser och
fick ett förtroendevotum av ständerna. Även i
klockupproret (se d.o.) 1531 hade missnöjet
med kyrkoreformen sin del, om det än
huvudsaki. framkallades av de nya pålagor, som
amorteringen av den stora skulden till Lübeck
gjorde nödvändiga. Det blev så mycket
farligare, som samtidigt det länge väntade
angreppet av Kristian II blev verklighet och
dalkarlarnas ledare inläto sig i förbindelser med
honom. Trots sin svåger kejsarens understöd var
dock Kristian rätt klent försedd med folk och
ännu sämre med pengar. Han kunde därför
visserligen sätta sig fast i Norge, men hans
försök att intränga i Sverige omintetgjordes
av G. Då Kristian följ, år överlämnade sig åt
danskarna och mot givet löfte insattes i
fängelse, var den värsta faran från detta håll över,
om än Kristians namn och rättsanspråk ännu
länge utnyttjades av G:s fiender. G. begagnade
sin stärkta ställning till en blodig räfst med
dalkarlarna, vilken han, med föga hänsyn till
givna löften och ännu mindre till gamla
tacksamhetsskulder, gestaltade så blodig och
genomgripande, att lugnet i denna hittills så
motspänstiga landsända ej vidare stördes under
hans regering. — Slutuppgörelsen med de
gamla hjälparna i Dalarne följdes snart av en
liknande med de gamla hjälparna i Lübeck.
G:s skulder till dem hade varit föremål för
många tvister, som dock 1529 hade slutat med
en fullst., ehuru nödtvungen eftergift av G.
Amorteringarna hade hårt tärt på Sveriges
finansiella krafter, och de stora privilegierna, i
vilka lybeckarna trots åtskilliga halva löften ej
velat medgiva några lindringar, utgjorde en
tung börda. Förbittrad häröver hade G.
närmat sig lybeckarnas rivaler holländarna och
sökte på nytt, mot överenskommelsen 1529 och
svårligen med rätta, framställa vissa lybska
krav som orättmätiga. Så kom det 1533 till en
brytning, som 1534 övergick till öppet krig,
grevefejden (se d.o.).
Genom denna strid hade G. lyckats bryta de
förlamande bojor, som Lübecks handelsvälde
pålagt Sverige. De ständiga framgångarna
åstadkommo en genomgripande förändring i
G:s uppfattning av sin ställning. Under de
första, utåt och inåt farofyllda åren hade G.
ständigt sökt stöd hos folket och i nära
anslutning till gammalsvensk rättsuppfattning
framhållit sin ansvarsskyldighet inför detta. Nu
anslår han, påverkad såväl av reformationens
rättsuppfattning som av från Tyskland
inträngande patrimoniala läror och den
romerska rätten, helt andra, självhärliga toner.
Härtill bidrogo även de tyska rådgivare, som nu
Gustav Vasas hjälm, gjord i Augsburg 1540.
Livrustkammaren.
sätta sin prägel på hans styrelse. Den förut så
inflytelserike mäster Lars hade i början av
1530-talet dragit sig tillbaka; ett försök med
mäster Olof hade G. snart uppgivit. 1534 hade
G:s förnämste medhjälpare på utrikespolitikens
område, Wulf Gyler, i sammanhang med
brytningen med Lübeck fallit i onåd och rymt.
1538 trädde emellertid Conrad von Pyhy, 1539
Georg Norman (se dessa) i G:s tjänst, och
därmed börjar en tid, helt präglad av dessa båda
tyskar. Med hård hand och utan hänsyn till
folkets fasthängande vid ”gammalt och fornt”
reformeras på alla områden, ej minst på det
kyrkliga, och försök göras att införa en
förvaltningsorganisation, som visserligen kunde
ha betydande förtjänster, men för vilken det
dåv. Sverige ej var moget, och som dessutom
ej heller riktigt passade G. med hans
utomordentliga arbetsförmåga och stora lust att
personligen ingripa på alla områden. De
våldsamma ingreppen i folkets gamla sedvanor
och det allt starkare hävdandet av
statsmaktens auktoritet på områden, där den enskilde
förr varit fri och obunden, framkallade på
många håll ett starkt missnöje, som 1542 fick
sitt uttryck i Dackefejden (se d.o.). Efter dess
kuvande fick visserligen G:s fullständiga seger
ett uttryck i arvföreningen (se d.o.) i Västerås,
men G. hade dock dragit lärdom av det våld-
— 1231 —
— 1232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
