Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gustav I (Gustav Vasa, svensk konung) - 2. Gustav II Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
Gustav Vasa. Omkr. 1558. Gripsholm.
som dock dog redan 1535 efter att 1533 ha givit
livet åt sonen Erik (XIV). Äktenskapet lär ha
varit föga lyckligt. 1536 äktade G. Margareta
Eriksdotter (Leijonhufvud), vilken skänkte
honom 10 barn, av vilka sönerna Johan (III),
Magnus och Karl (IX) samt döttrarna
Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet
överlevde föräldrarna. Efter Margaretas död 1551
ingick G. 1552 med den avlidna drottningens
16-åriga systerdotter Katarina Gustafsdotter
(Stenbock) ett äktenskap, vilket väckte starkt
motstånd hos prästerskapet, då det var
ingånget i förbjudna led. Den nära släktskap
mellan konungahuset och en stor del av den
svenska högadeln, vilken blev en följd av G:s
båda senare giftermål, fick under kommande
tider stor politisk betydelse.
Den viktigaste källan till G:s historia
ut-göres av ”Konung Gustaf I:s registratur”, utg.
av Riksarkivet (29 bd, 1861—1916), vilket
innehåller avskrifter av från G:s kansli utgångna
brev. Ett urval av dessa är utg. av N. Edén
1917. Viktiga äro även de samtida el. nära
samtida krönikorna av Peder Swart (utg. av
N. Edén, 1912), Per Brahe d.ä. (utg. av O.
Ahn-felt, 1897) och Erik Jöransson Tegel (1622).
De måste dock alla användas med stor kritik.
— Den enda större, sammanfattande moderna
framställningen av G:s historia är E.
Hilde-brand, ”G. Vasa” (i ”Sveriges historia till våra
dagar”, 4, 1920). Utvecklingen av sägnerna om
G:s äventyr i Dalarne har klarlagts av S.
Samuelsson (”Källorna för G. Vasas äfventyr i
Dalarna”, 1910); G. Carlsson har behandlat
förutsättningarna för befrielseverket (”G.
Eriksson i Rydboholm” i ”Sv. tidskr.”, 1921) och
viktiga delar av G:s yttre och inre politik fram
till grevefejden (”Johannes Magnus och G.
Vasas polska frieri” i ”Kyrkohist. årsskrift”,
1922, ”Wulf Gyler i sv. tjänst” i ’Hist. tidskr.”,
1922—24). F.ö. har Sveriges inre historia
under G. behandlats av H. Forssell, H. Hjärne.
N. Edén, K. B. Westman m.fl., den yttre bl.a.
av A. Falk och G. Landberg. P.S.
Av G:s yttre ger Per Brahe d.ä. i sin krönika
en utförlig beskrivning. Konungen hade, säger
han bl.a., vitgult hår och ”blommor i
kinner-na”, runt huvud och liten, rak näsa. Med denna
beskrivning överensstämmer det mest kända
porträttet, den på riksbankens sedlar återgivna
målningen i Uppsala univ. Denna går tillbaka
på ett nu förlorat original av den danske
hovmålaren Jacob Binck, målat 1542. En härifrån
märkligt avvikande uppfattning av G:s drag ge
de långskäggiga ålderdomsporträtten. De visa
konungen med långlagt ansikte och längre,
oregelbunden näsform, i några fall med
neddragen spets. Av särsk. intresse är ett
kraftfullt porträtt med detta utseende på Bysta
(Närke); samma fysionomi återfinnes i gravyr.
Från G:s sista tid äro även en målning i
helfigur och den närstående träreliefen av W.
Boy (se bild vid d.o.), båda på Gripsholm. Av
mindre vikt äro en hos Cock i Antwerpen tr.
gravyr från 1559 samt en postum gouache på
Gripsholm. Nämnas bör slutl. W. Boys
ståtliga, ehuru till dragen konventionella
gravskulptur i Uppsala domkyrka. K.E.S.
2) GustavIIAdolf (»/is 1594—®/n 1632).
Från fadern, hertig Karl av Södermanland,
sedermera Karl IX, hade G. A. det rika men
farliga Vasaarvet, från modern, den dugande och
viljestarka Kristina av Holstein-Gottorp,
måhända karaktärens större jämnmått. En
omsorgsfull uppfostran under ledning av Johan
Skytte utvecklade tidigt hans rika anlag. Särsk.
förvärvade han stora praktiska
språkkunskaper samt insikter i för krigskonsten nödiga
vetenskaper, kompletterade genom ridderliga
övningar och väckande samtal med främmande
officerare vid faderns hov. I statsvärv
invigdes han tidigt och övertog under faderns sista
— 1237 —
— 1238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
