Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustav II Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
år ett växande ansvar. Sin första krigsbragd
utförde han i Karl IX :s danska krig genom
Kristianopels överrumpling sommaren 1611.
Hans arvsrätt till tronen var, även frånsett
den fördrivne Sigismunds anspråk, icke
oomtvistlig, men Johan HI:s son, hertig Johan av
Östergötland, trädde efter Karl IX :s död i okt.
1611 tillbaka. De i Nyköping församlade
ständerna erkände därpå G. A. som konung och
förklarade honom trots hans ungdom myndig.
En ledande roll vid dessa uppgörelser spelade
G. A:s blivande medarbetare Axel Oxenstierna,
vilken utan att brista i lojaliteten mot
konungahuset framgångsrikt hävdade
konstitutionella och adliga krav. G. A. var fast
övertygad om det berättigade i revolutionen mot
Sigismund och tänkte högt om faderns
historiska insats. Men han har utan tvivel haft
blick för dennes fel, den sjukliga
misstänksamheten och våldsamheten. Genom
tillmötesgående mot ständerkraven inledde han en
medveten försoningspolitik, som förvånande hastigt
läkte såren från revolutionstiden.
Av de tre krig, det danska, det ryska och
det polska, G. A. ärvde, hotade det förstn.
rikets existens. Vintern 1611—12 upptogs av
härjningståg, minnesvärda genom G. A:s
livs-fara vid Vittsjö och hertig Johans seger vid
Kölleryd. Sedan Kalmar fallit redan före Karl
IX :s död, intog den danske konungen Kristian
IV 1612 Älvsborg och riktade därpå ett
dubbelsidigt angrepp mot Sverige. De sv.
milisuppbåden kunde ej mäta sig med de fientliga
legotrupperna i öppen strid, men anfallets kraft
bröts genom ett av terrängen gynnat försvar,
och en framstöt av danska flottan mot
Stockholm blev blott en verkningslös demonstration.
Då ett avgörande ej vunnits av Danmark och
låg utom räckhåll för Sverige, slöts fred i
Knäred i jan. 1613. Sverige uppgav Karl IX:s
finnmarkspolitik och förband sig att återlösa
Älvsborg med 1 mill. rdr specie, erlagda inom
6 år. Den för tiden oerhörda summan
uppbringades genom en ytterst tryckande skatt,
”Älvsborgs lösen”. Av danska kriget lärde
G. A., att det alltid är bättre att förekomma
sin fiende och möta honom i hans land än
att invänta honom i sitt eget. Rivaliteten
mellan Sverige och Danmark förblev trots freden
ett ledmotiv i nordisk politik. G. A. fann stöd
i ett förbund med Nederländerna, som
uppretats av öresundstullen (1614). Längre fram
genomdrev han tack vare ett allvarligt
krigshot viktiga sv. krav på ett gränsmöte 1624.
Den inre ryska upplösningen, ”stora oredan”,
hade öppnat Ryssland för Polens och Sveriges
tävlingskamp och föranlett vittutseende
planer på G. Ars el. hans broder Karl Filips val
till rysk tsar. Det nationella tsarvalet 1613
gjorde emellertid slut på dylika utsikter.
Kriget antog mer och mer karaktär av en
gränsfejd med ett avrundande av det sv. väldet som
mål. Svenskarna hade en stark position tack
vare Novgorod, som 1611 erövrats av Jakob
De la Gardie. Även året 1612 utmärktes av
stora framgångar; därpå blev De la Gardie
allt hårdare beträngd i Novgorod, tills han
1614 skaffade sig luft genom segerrika strider.
S. å. erövrade G. A. Gdov, men hans angrepp
på Pskov följ, år misslyckades. 1617 slöts
kriget genom freden i Stolbova, som gav Sverige
Keksholms län samt Ivangorod, Nöteborg,
Jama och Koporje med områden. Som en viktig
fördel skattade G. A. det naturliga skydd, den
nya gränsen erbjöd, främst genom Ladoga. Med
Ryssland upprätthöllos sedan vänskapliga
förbindelser.
Det polska kriget var ytterst en
tävlingskamp om den sönderfallande ordensstatens
länder. Genom Sigismunds fördrivande
sammankopplades det jämväl med den dynastiska
rivaliteten inom Vasahuset och de
konfessionella motsatser, som söndrade Europa. Den
polske konungens envist hävdade tronkrav och
stämplingar i Sverige omöjliggjorde en varaktig
fred. 1617 intogs Pernau, 1621 Livlands
huvudstad Riga. Det var G. A:s första verkligt stora
krigsbragd. Ett föga resultatrikt tåg 1622
åtföljdes av stillestånd. Då kriget återuppblossade
1625, erövrade svenskarna i Livland genom
systematiska belägringar den ena fästningen efter
den andra, främst Dorpat. På nyåret 1626
befästes de vunna resultaten genom G. A:s seger vid
Wallhof.
G.A:s giftermål stod i nära samband med de
polska förvecklingarna. Efter att av statsskäl
ha uppoffrat sin ungdomskärlek till Ebba
Brahe, förmälde han sig 1620 med Maria
Eleonora av Brandenburg. Genom denna
förbindelse sökte han närma sig Brandenburg, Polens
ostpreussiske vasall, men kurfursten ville ej
äventyra sitt förhållande till Polen, och
giftermålet fick ej beräknad politisk effekt. Maria
Eleonora skänkte sin gemål en svärmisk
kärlek. Hon saknade ingalunda begåvning,
men hennes oroliga, nervsjuka lynne föranledde
redan under makens livstid bekymmer. I
äktenskapet föddes ett barn, som efterlevde,
dottern Kristina. Som frukt av en tidigare
förbindelse med holländskan Margareta Slots
efterlämnade G.A. sonen Gustav Gustavsson,
greve av Vasaborg. Av konungens fränder
avled hertig Johan 1618, Karl Filip 1622.
Hertig-dömenas hemfallande var en fördel ur
stats-enhetens synpunkt, men Karl Filips
ådagalagda begåvning och hurtiga sinnelag läto hans
— 1239 —
— 1240 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
