Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustav II Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
död kännas som en stor förlust. En värdefull
medhjälpare på olika områden fann G.A. i sin
svåger, pfalzgreven Johan Kasimir, som 1622
överflyttade till Sverige undan de tyska
oroligheterna.
G.A:s regering betecknar på många sätt den
nya tidens genombrott i Sverige. I de vid
primitiva brukningsformer fastvuxna
bondbyg-derna införde en begynnande nybildning och
utvidgning av herrgårdsbruk nytt liv och nya
motsättningar. Ännu betydelsefullare var, att
en vidgad efterfrågan nu nådde den
skandinaviska halvöns naturtillgångar. Utländskt,
särsk. holländskt, kapital och utländska
yrkesmän, som följde i denna efterfrågans spår,
bidrogo till näringslivets uppblomstring. Trots
krig och tunga skattebördor har tiden
ekonomiskt en allmänt uppåtgående karaktär, utan
vilken dess stora insatser ej varit möjliga.
Ständiga överläggningar med rådet och med
ständerna på riksdagar och utskottsmöten
förverkligade G.A:s berömda ord, att konung och
ständer högre och lägre uti Guds stad
företräda det gudomliga, höga majestät.
Riksrådet förberedde, särsk. som regering under
konungens frånvaro, sin övergång till en
permanent regeringskonselj. Efterdyningar efter
de revolutionära brytningarna nedslogos med
en stränghet, varom bl.a. Örebro stadga mot
katolikerna 1617 och blodsdomar över
katolska konvertiter bära vittne. Samma syfte
tjänade närmast den fastare ordning, R.O. 1617
gav åt ständernas sammankomster. De former,
som under G.A:s tid stadgade sig, blevo
emellertid främst ramen kring ett av fast ledning
präglat samarbete, som tog folket med i
konungens gärning. Av adeln fordrade G.A.
allmän beredskap i rikets tjänst, förutsättningen
för dess privilegier (1612, 1617) och
förlänings-väsendet. I riddarhusordningen 1626
sammansmälte statens krav, ståndets gamla strävan
mot korporativ enhet och de konstitutionella
strävanden, som tidigare kommit i konflikt
med rikspolitiken. Kring G.A. och hans verk
slöto de högadliga familjer, som drabbats av
faderns räfster, upp vid sidan av Karl IX :s
anhängare (Oxenstierna, Brahe, Banér, Bielke,
Bonde, konungafränderna Gyllenhielm och De
la Gardie m.fl.). Bland ”novi homines” märkes
G.A:s lärare J. Skytte. Han förebådar de
studerade ofrälse, som längre fram skulle nå en
allt större betydelse och, upptagna i
adelsståndet, genomgripande omgestalta detta. Behov
av dylik arbetskraft skapades genom
förvaltningens hastiga utveckling. Svea hovrätt
inrättades 1614. Gentralförvaltningen växte
tydligt fram mot det mål, som utstakas i 1634 års
redan under konungens livstid koncipierade
R.F.: en krets av rikskollegier, genom sina
chefer, de 5 höga riksämbetsmännen, och övriga
bisittare av rådet sammanslutna till ett
systematiskt helt med rådet som centrum.
Samtidigt utvecklades de gamla
ståthållarbefatt-ningarna till verkliga länsstyrelser med
chefsmyndighet över den lägre civila
lokalförvaltningen. Organisationsarbetet sträckte sig även
till Östersjöprov., vilka liksom Sverige till
denna tid datera flera av sina viktigaste
samhällsorgan (bl.a. hovrätten i Dorpat 1630). Ett
nitiskt intresse ägnades åt de krigshärjade
baltiska ländernas ekonomiska reorganisation. Det
hörde till G.A:s system, att de ledande sv.
adelsmännen genom frikostiga förläningar kallades
till medverkan i detta arbete.
Följande merkantilismens allmänna
principer, vädjade G.A. i näringspolitiken med
förkärlek till det enskilda kapitalet och.initiativet
i hopp att genom en fast statsledning kunna
samstämma det enskilda vinstintresset och det
allmänna bästa. Särsk. hårdhänt reglerades i
anslutning till medeltida stadspolitiska
traditioner handeln. Genom särskiljande av
stapelstäder och uppstäder samt förbud mot
lanthandel ville man intvinga den i ett konstlat
system; för att möjliggöra detta grundades ej
mindre än 14 nya städer, av vilka dock endast
Göteborg ännu visade större livskraft. Ett
huvudsyfte var Stockholms utveckling till en stor,
kapitalstark handelsstad. Främst till dess
fromma upprätthölls och utbildades ”det
bott-niska handelstvånget”. En annan form för
statsledning i förbund med enskild
företagsamhet erbjödo de i huvudsak förfelade
monopol- och kompaniplanerna (kopparkompaniet
el. sv. handelskompaniet 1619—28;
järnkompaniet 1625—27; söderkompaniet 1626;
saltmonopolet 1628; spannmålsmonopolet 1629—31;
skeppskompaniet 1629 m.fl.). Verkligt
framgångsrikt var arbetet för bergverksrörelsen.
Falu koppargruva hade nu en storhetstid.
Inom järnhanteringen uppmuntrades det enskilda
kapitalet till stora investeringar genom
upplåtelse av malm, skogar och vattenkraft. Särsk.
byggdes stångjärnshamrar av förut okänd
storlek. De ledande männen voro inom
förvaltningen Carl Bonde, i industrien den
invandrade nederländaren Louis De Geer, som gick
i spetsen i vapentillverkning och
styckegjut-ning (monopol 1627), mässingstillverkning och
bruksdrift (Norrköping, Finspång, Leufsta
m.fl.).
Även den andliga odlingen befrämjades
kraftigt. Uppsala univ. reorganiserades
(privilegier, konstitutioner 1625—26). Dess ekonomi
säkerställdes genom donationer av
gustavianska arvegods (1624). De av reformationen
— 1241 —
— 1242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
