Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gustav III (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
Gustav III. Målning av A. Roslin 1777.
Gripsholm.
Men G:s reformiver började påtagligt
slappna och hans livliga ingenium söka sig andra
verksamhetsområden. En efter annan gingo
hans gamla rådgivare bort, 1783 tog U. Scheffer
avsked, och därmed ”brast en stor hållhake”
(Schröderheim). Fri från Scheffers
besinnings-fulla varningsord, började G. alltmera intensivt
ägna sig åt det, som i själva verket — vid
sidan om teatern — var hans livs huvudintresse,
utrikespolitiken. Det lider intet tvivel, att G. i
åtskilliga avseenden ägde stora förutsättningar
härför: han var väl förtrogen med tidens
diplomatiska förhållanden, skarpsynt, slug och
hänsynslös. Men hans romantiskt fåfänga önskan
att efterlikna sina kungliga företrädares
bedrifter och en påtaglig övervärdering av egna
och Sveriges resurser lockade honom att flyga
högre, än vingarna kunde bära. En sprängning
av den rysk-danska allians, som länge hämmat
Sveriges utveckling, hade ända sedan början av
G:s regering utgjort en av de ledande tankarna
i hans politik. Attacken skulle riktas mot
Danmark, och G. hyste förhoppning att kunna
till-byta sig Rysslands välvilliga neutralitet mot att
Sverige avstode, från att hjälpa Turkiet mot
Ryssland. Han fick emellertid icke det stöd
han hoppats av kejsarinnan Katarina, och den
äventyrliga anfallsplanen blev lyckligtvis
upp
skjuten. Men nu begick G. sitt livs största
oklokhet. Mitt under det att en svår missväxt
hotade och nya tecken på ett runtomkring i
landet spirande missnöje börjat visa sig, gav G.
vika för sin nervösa nöjeslystnad och sin iver
att knyta nya förbindelser ute i Europa; på
hösten 1783 begav han sig, åtföljd av några
yngre gunstlingar, G. M. Armfelt, E. Taube
m.fl., vilka han alltmera börjat skänka icke sitt
förtroende, ty det åtnjöt ingen, men sin
kungliga välvilja, ut på en kostbar resa till Italien
och Frankrike. Under denna ödesdigra vinter
kullkastades alla G:s utrikespolitiska planer.
Ryssland slöt fred med Turkiet, de tidigare
vänskapliga förbindelserna mellan Katarina
och G. avbrötos, då G. vägrade gå med på ett
av kejsarinnan föreslaget familjefördrag
mellan Ryssland, Danmark och Sverige; Danmark
kom ånyo under A. P. Bernstorffs fasta
ledning, och i Frankrike utverkade visserligen G.
subsidier men förstod samtidigt, att han här
icke hade mer att hoppas.
Ären 1783—86 beteckna ett stigande
ekonomiskt betryck och ett gradvis upphörande av
alla andra positiva insatser än de, som avsågo
den visserligen t.v. skrinlagda krigspolitiken;
överhandtagande av missbruk inom
förvaltningen, korruption vid ämbetsmannaposternas
tillsättning, inskränkningar i tryckfriheten,
förbittring över hovets dyrbara nöjesliv vållade ett
Gustav III omkr. 1780. Postum målning av L.
Pasch d.y. Konstakademien.
— 1255 —
— 1256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
