Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllene horden - Gyllene hornet - Gyllene legenden - Gyllene regeln - Gyllene rosen - Gyllene skinnet - Gyllene snittet - Gyllene år - Gyllengranat, Carl August Burchard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENE HORDEN
Gyllene horden, benämning på ett av de
riken, vari Djingis-kans välde uppdelades vid
dennes död (1227). Djingis-kan hade anvisat
sin äldste son, Djutji, den västligaste delen av
väldet till undsrhåll, men då denne dog före
fadern, utropades den andre sonen Batu (se
denne) till efterträdare, och valet bekräftades
av Djingis-kan el. dennes efterträdare Ögödäi.
Batu residerade i ett gyllene tält (mongol, sir
orda), varav benämningen g.h.; senare
grundades trol. redan av Batu en ny huvudstad, Sarai,
vid floden Achtuba. Under Batu (d.o. 1255) och
hans broder Berke (d. 1267) nådde G.h. en
dominerande maktställning i Östeuropa, som den i det
stora hela innehade under efterträdarna, av
vilka den märkligaste var özbeg (1313—10).
Mot slutet av 1350-talet undergrävde
familje-strider riket, 1378 övergick G.h. till en
usur-pator Toktamisch, vars maktställning krossades
av Timur. G.h:s rike förde därefter en tynande
tillvaro; 1438 lösgjorde sig Kazan som ett
särskilt kanat, 1440 Krim och 1480 Astrachan, i
sammanhang varmed G.h:s välde definitivt
störtades. Jfr K i p t j a k. C.F.
Gyllene hornet, vik vid Istanbul (se d.o.).
Gyllene legenden (lat. Lege’nda aT/rea), se
Jacobus de Voragine.
Gyllene regeln. 1) Matem., mek., dels ett förr
använt namn på räknesättet regula de tri (se
d.o.), dels namn på den i fysiken förekommande
satsen, att vad som vinnes i kraft, förloras i
väg. Satsen avser de s.k. enkla maskinerna
(lutande planet, hävstången, blocket, skruven
och kilen, se d.o.). H.D.
2) Religionsv. G.r. kallas Matt. 7:12 (”allt
vad I viljen, att människorna skola göra eder,
det skolen I ock göra dem”..., jfr Luk.
6:31). I negativ formulering, ss. i Tobits bok
4:15 (”Vad du själv icke vill, att man skall göra
dig, det må du icke heller göra någon annan”),
återfinnes satsen i judiska skrifter (t.ex. i
Tal-mud) och i den gammalkristna litteraturen (i
Didache o.a.). S.N.
Gyllene rosen, en av påven årl. på
midfasto-söndagen (Lætare, även kallad rosensöndagen)
efter särsk. ritual välsignad, i guld utförd ros.
Denne g.r. kan ss. en särsk. utmärkelse
förlänas kyrkor, korporationer, furstliga el.
framstående enskilda personer. Invigning av g.r.
har förekommit sedan före 1050. Den är i
regel ett synnerligen konstnärligt och dyrbart
utfört juvelerararbete. S.N.
Gyllene skinnet. 1) Grek, myt., se A r g
o-na u t er n a. 2) G.s. (fra. la toison d’or, ty. der
goldene Vlies), orden, grundad 10/i 1430 av
Filip den gode av Burgund vid dennes förmälning
med Isabella av Portugal. Efter det
burgun-diska husets utslocknande 1477 övergick
herra
dömet över G.s. till huset Habsburg och var
efter 1556 knutet till dettas spanska gren.
Sedan denna dött ut, splittrades G.s. 1713 i två, i
det att både den österrikiska grenen av
Habsburg ss. (titulära) hertigar av Burgund och den
nya spanska dynastien (Bourbon) ansågo sig
som G.s:s suveräner. Med Österrikes och
Spaniens övergång till det republikanska
statsskicket (resp. 1918 o. 1931) har G.s. upphört.
Den österrikiska g. utdelades blott till
katoliker. Se bild vid Orden. N.L.R.
Gyllene snittet. En rät linje AB (se fig.)
sä-ges vara delad med g.s. genom en punkt H,
om AH X AH = HB X AB, d. v. s. kvadraten
med sidan AH har lika stor yta som
rektangeln med sidorna HB och AB (el. AH
medel-proportional till HB och AB). Man kan också
BH AH
skriva–-=––-, värdet av vardera braket blir
AH AB
ung. 0,6. Uppgiften att medelst passare och
linjal finna H är löst av pytagoréerna, som
använde g.s. för att få sidan till en i en given
cirkel inskriven regelbunden tiohörning. Om
näml. AB är radien, blir AH tiohörningens sida.
Sedan fås lätt femhörningen, vars diagonaler
bildade det mystiska pentagrammet (se d.o.)
och vidare femhörningens motsvarighet i
rymdgeometrien, dodekaedern (se d.o.). Själva
namnet g.s. uppkom först under 1800-talet. H.D.
Konsthist. G.s. ger i konsten en särsk.
välbehaglig proportion, och en efter g.s. indelad linje
har betraktats som ”skönhetslinje”. Den
grekiska skulpturen iakttog under glanstiden g.s.
som regel för människokroppens uppbyggnad,
då naveln är skärningspunkten för hela
kroppen, näsroten för huvudet o.s.v. (jfr t.ex.
Poly-kleitos och hans ”kanon”). Även i nyare tid
har denna proportionslag upptagits; den kan
tillämpas t.ex. i målarkonsten och arkitekturen;
även i förhållandet mellan sidorna i en
tavel-ram visar sig g.s:s proportion som den mest
tilltalande. E.W.
Gyllene år, se Jubileumsår.
Gyllengranat, Carl August Burchard,
friherre, sjömilitär (1787—1864),
underlöjtnant vid arméns flotta 1804, major i
generalstaben 1818 och vid örlogsflottan 1821,
kommendörkapten 1824, konteramiral 1843, v.
amiral 1854, amiral 1858, avsked 1860. G.
tjänstgjorde 1807—11 i engelska flottan och var
1825 chef på det till Colombia försålda
linjeskeppet ”Tapperheten” samt ledare för den
s.k. skeppshandelsaffären, genom vilken han
— 47 —
— 48 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
