Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Györ - Györy, Vilhelm - Gå all världens väg - Gålö - Gålöfjärden - Gång - Gångart - Gångbana, trottoar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYÖRY
katolsk biskop. G., som är en viktig
Donau-hamn, har stor sädes- och hästhandel samt
industri. — G. är det romerska Arbabo’na. 1594
intogs staden av turkarna, vilka åter förlorade
den 1598. 1849 stormades G. av österrikarna.
H.Bm.
Györy [jöri], Vilhelm, ungersk
skriftställare (1838—85), en flitig och mångsidig
förf, och övers.; har övers, en mängd sv.
diktverk, bl.a. ”Frithiofs saga”. Bland hans
arbeten i övrigt märkes: ”Svéd költökböl” (”Sv.
skalder”, 1883). Bj.C.
Gå all världens väg, försvinna, förgås, dö;
efter konung Davids sista ord till sonen Salomo
(1 Kon. 2:2).
Gålö, ö i österhaninge s:n, s.v. om Dalarö;
c:a 14 kvkm.
Gåiöfjärden, fjärd n.v. om Trosa.
Gång. 1) Fysiol., se Ställförflyttning.
2) Geol., en av bergart (bergarts-g.) el.
mineral (mineral-g.) utfylld spricka (ofta en
förkastnings- el. förklyftningsspricka) i
berggrunden. Den äger alltså form av en skiva och
är epigenetisk. Längd och bredd växla mellan
vida gränser från delar av cm. till km. och mil.
Förgreningar, utkilningar och utlöpare
(apo-fyser) äro vanliga. — Bergart s-g. bestå
vanl. av eruptivbergarter, t.ex. granit, diabas
J. Carlsson foto.
Två diabasgångar i kalksten. Torsåker s :n,
Gästrikland.
och basalt, ofta till sammansättning och
struktur olikartat utbildade i mitten och vid
gränserna (”salband”) mot omgivande bergart
(sidostenen). De ha utgjort genom denudationen
nu blottade eruptionskanaler från på djupet
liggande magmabassänger, varvid magman ofta
Ådergnejs med äldre diorit, genomsatt av
yngre dioritgång och pegmatit. St. Kläppen,
n.v. om Västervik. p pegmatit, d diorit,
h hornbländesten el. diorit, äldre, å ådergnejs.
nått jordytan ss. lavatäcken. Mindre betydelse
äga g.-fyllnader av sedimentbergarter, vanl.
sandstens-g., d.v.s. urspr. sand o.d.
vittrings-produkter nedsvämmade i sprickor från den
dåtida landytan, med vilken den nutida alltså rätt
nära måste till höjdläget sammanfalla. — M
i-ner a 1-g. bestå av ett el. flera ibland rätt
ovanliga mineral, ss. kvarts, kalkspat, apatit,
fluss-spat, och äro likaledes i sin ländriktning gärna
symmetriskt-zonalt byggda. Bland dem äro
särsk. att märka de med brytvärda
malmmineral, ss. guld-, silver-, tenn-, bly-, koppar-,
zinkmalmer, fyllda s.k. mal m-g., vilka
mångenstädes i utlandet varit av stor ekonomisk
betydelse. Även mineral-g. anses vanl. äga
samband med eruptiva processer. Mer än övriga
sådana g. tillhöra de jordskorpans övre, spröda,
sprickrika zon och äro därför relativt sällsynta
i det djupt neddenuderade Fennoskandia. G.Fn.
Gångart. 1) Fysiol., se
Ställförflyttning. — Ang. hästens g. se även Skritt,
Trav och Galopp.
2) Geol. G. kallas de mineral, ofta typiska
skarnmineral, varmed malmerna i regel äro
uppblandade. G:s kemisk-mineralogiska
karaktär är avgörande för särsk. järnmalmernas typ
ur metallurgisk synpunkt. Vid metallernas
utvinning skall g. näml, avlägsnas i form av
möjligast lättsmälta meta-silikatblandningar, s.k.
slagg (se Järnmalmer). G.Fn.
Gångbana, trottoar, väg för gående,
anordnas, där gångtrafiken bör skiljas från an
nan trafik med hänsyn till de gåendes bekväm
lighet och säkerhet, se Gata och Väg.
Gatorna i Pompeji vittna om att g. voro kända
redan i antiken. De första mera moderna
trottoarerna anlades i Paris i början av 1800
talet. S.Stø
— 87 —
— 88 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
