Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gångbergarter - Gångbord - Gångdagar - Gånge-Rolf - Gånggrift - Gångjärnsled - Gånglåt - Gångskytte - Gångspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅNGSPEL
Gångbergarter bruka, vid sidan av djup- och
ytbergarter, utskiljas ss. en tredje huvudgrupp
inom magmabergarterna. De äro
sprickfyllna-der mest inom själva djupbergartsmassiven
(alltså då yngre) och dessas omgivande
berggrund, och äro ant. förelöpare el.
efterdyningar till nämnda magmaintrusioner, till vilka
de också kemiskt-mineralogiskt gärna ansluta
sig. Mer avvikande är strukturen, som kan
växla mellan djup- och ytbergarternas: ofta är
den finkornig el. porfyrisk, ej sällan med stora
porfyriska strökorn (se Granitporfyr och
Eruptiva bergarter). G.Fn
Gångbord, den bordvarts om
överbyggnaderna midskepps och akter belägna delen av
översta däck å ett krigsfartyg (se Däck).
Gångdagar kallades de tre dagar, som inföllo
näst efter bönsöndagen (se d.o.). Namnet
här-ledes därav att man under den katolska tiden
firade dessa g. med processioner ut på fälten
för att vid klockringning läsa böner (s.k.
litanior) i syfte att avvärja landsplågor och
befrämja god växtlighet. I denna form har seden
förbindelse med antika riter. Den upptogs inom
västerländska kyrkan vid mitten av 500-talet. I
Sverige firades efter reformationen de 2 första
av dessa g. ss. predikodagar. De indrogos
1772. E.Ltn.
Gånge-Rolf, se R o 11 o.
Gånggrift, den i tidsföljd mellersta av
sten-kammargravarnas (se d.o.) tre huvudtyper (jfr
Dös och Hällkista). I Skandinavien är
g. i sin äldsta form uppförd av ohuggna
stenblock med flatsidorna vända inåt.
Grundplanen visar då en rund el. oval kammare med
kort gång. Senare blir kammaren rektangulär
och gången lång; materialet är nu ofta kluvna
hällar. Kammaren är vanl. orienterad n.ö.—
s.v., med gången i riktning mot s.ö. I Danmark,
särsk. Jylland, tillkommer stundom en
bikammare mitt för gången, så att grundplanen blir
korsformig. östdanmark och Skåne uppvisa
med kortsidorna sammanbyggda g. (2, någon
Gånggrift från Gantofta, Skåne.
Blottad gånggrift vid Lackalänga, Skåne.
gång 3, g. i samma grupp). G., utom gångens
mynning, är i regel dold av uppkastad hög;
i Sverige dock även takstenarna vanl. synliga. —
G. har i Norden sitt huvudområde på danska
öarna samt n. och ö. Jylland. I Sverige
förekommer den i Skåne, Halland, Bohuslän och
framförallt Västergötland samt på Öland. Färre
än de danska, äro de sv. g. ofta större.
Nordens största g. torde vara den vid Karleby (se
d.o.), Västergötland (kammaren 16,65 X 2,4o;
gången nära 12 m.). I Danmark är dock
inventariet, särsk. keramiken, vida rikare. — • G.
antages utvecklad ur vissa stenkammargravar
med gång, kända bl.a. från Hagia Triada (se
d.o.) på Kreta. Från ö. Medelhavsområdet ha
de över Västeuropa nått Skandinavien,
över-enstämmelsen mellan g. i Norden och i
Eng-land-Frankrike är ofta påfallande. I Tyskland
finnas däremot, bortsett från den vid
Deng-hoog (se d.o.), endast g. av urartad typ med
rudimentär gång. — Litt.: O. Almgren,
”Sveriges fasta fornlämningar” (2 uppl. 1923); C.A.
Nordman, ”Jættestuer i Danmark” (”Nordiske
Fortidsminder”, 2:2, 1918). G.Em.
Gångjärnsled, anat., ledförbindelse av
diart-rostyp (se Led), där rörelsen utföres i ett mot
ledaxeln vinkelrätt plan. G:s ledytor äro i regel
sadelformade, men leden skiljas från
sadellederna genom befintligheten av starka
kollate-ralligament (se Led). Ex. på g.: fingerlederna.
En variant av g. är spiralleden. A.-U.
Gånglåt, inom sv. folkmusik benämning på
marsch, urspr. instrumental men senare även
på en, ofta krigiskt betonad, marschsång el.
-visa. G.M.
Gångskytte, se Jakt.
Gångspel, mekanisk anordning för
hemvind-ning av ankarkätting, förtöjningstross el. dyl.
G. består av en vertikal axel av järn el. trä
med vals och ring, försedd med urtagnmgar
för kättingslänkarna. På överkanten av valsen
sitter spelhuvudet med 6—8 hål, i vilka
spel
- 89 —
— 90 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
