Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gällivare - Gällivare lappmarks tingslag - Gällivare malmfält el. malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄLLIVARE MALMFÄLT
Gällivare med Dundret.
Gällivare lappmarks tingslag omfattar G. s:n
och tillhör G. domsaga (tingsställe: G.
kyrko-stad).
Gällivare malmfält el. m a 1 m b e r g, beläget
i Gällivare s:n, Norrbottens län, n. om
Malmbergets municipalsamhälle, innesluter Sveriges,
näst Kirunas, största under brytning varande
malmkomplex. Berggrunden sammansättes av
malmförande bergarter, järnmalmer och
graniter. De malmförande bergarterna äro att
beteckna som leptiter och gnejser och utgöra
starkt omvandlade motsvarigheter till de
por-fyrer, som åtfölja malmerna i det från
geologisk synpunkt bättre bevarade Kirunafältet.
Malmfältet är rikt på granitintrusioner yngre
än malmerna och de malmförande bergarterna,
i vilka de åstadkommit en följd av
omvandlingar. Granitintrusionerna tillhöra
Linagranitens differentiationssvit. Huvudmassan av
malmerna utgöres av svartmalmer.
Blodstens-malm uppträder dels som självständiga malmer,
dels som delar av malmkroppar. Malmen är
som regel mycket rik, i det att halten av
malmmineral uppgår till o. 90 % och järnhalten till
61—67 %. Kornstorleken på
malmmineralkor-nen är vanl. 1—2 mm. Det viktigaste
gångarts-mineralet utgöres av apatit. I medeltal torde
apatithalten uppgå till 4,5 %. Stora variationer
uppträda dock. — Malmkropparna i G. m. äro
delvis starkt uppblandade med gråbergsbalkar.
Malmgränserna äro än skarpa, än uppträder
en malmrandig malm- el. skarnbrecciering i
sidostenen intill malmerna. Malmkropparna
ha i allm. ö.-v. strykningar och s. stupningar.
De flesta utgöra delar av det stora malmlagret
på Välkomman och Kungsryggen. Isolerade
från detta 6 km. långa lager ligga
Kaptens-lagret och Koskullskulle. — Fyndigheterna voro
med säkerhet kända 1704, då de omnämnas
under namnet Illuvaara; de första
inmutningarna gjordes 1735. Någon mera betydande
malmbrytning kunde ej uppstå, förrän i slutet av
1880-talet, då G. fick järnvägsförbindelse med
Luleå. G. ägdes då av det engelska bolaget
The new Gellivare co., som emellertid ansågs
ha försummat att försvara sina inmutningar.
Huvudparten av fyndigheterna inmutades då
på nytt av C. O. Bergman (se denne), vilken
jämte G. E. Broms (se denne) 1891 bildade
A.-b. G. m. Detta bolag, som 1892 inköpt
aktiemajoriteten i Luossavaara Kiirunavaara a.-b.,
inköptes 1903 av Trafik-a.-b.
Grängesberg-Oxelösund. Luossavaara-Kiirunavaara a.-b., som
sedan 1907 till hälften äges av Staten, driver
numera malmbrytningen vid G. utom
beträffande malmerna vid Koskullskulle, vilka brytas
av Bergverks-a.-b. Freja (se d.o.). Vid
Luossavaara-Kiirunavaara a.-b:s gruvor indelar
man malmen i: A (endast magnetisk slig)
max. 0,025 % P; B (endast blodstensslig) c:a
0,35—0,40 % P; C-mull (grövre svartmalms- och
blodstensprodukt från anrikning) c:a 0,25—
0,40 % P; C max. O,os P; D > 0,35 °/o (vanl.
0,8—0,9%). I Koskullskulle däremot använder
man indelningen i A-malm < O,oso % P (vanl.
mindre än O,oso), Extra prima A med O,oio—
— 105 —
— 106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
