Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästgivare - Gästgivargård - Gästgivarskjuts - Gästgiveri - Gästning - Gästrikland - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSTRIKLAND
plägnad och skjutslägenhet. Som särsk.
gott-görelse för sitt bestyr åtnjöto g. sedan gammalt
och till 1914 vissa förmåner, stundom t.o.m.
anslag av hemmansräntor. Enl. k.f. 1636 erhöll
g. befrielse för sin g.-gård från jordeboksränta
och inkvartering i 6 år samt uteslutande rätt
(monopol) att i orten saluhålla brännvin, öl
och vin. Sistn. rättighet var ganska
inkomstbringande, men genom brännvinslagstiftningen
på 1800-talet har utskänkningsrätten
begränsats, 1855 till då befintliga g.-gårdar, 1874 till
då levande g. och deras hustrur. 1907 och 1918
bestämdes om avlösning av de få ännu
existerande utskänkningsrättigheterna, och enl. k.f.
1917 ang. försäljning av rusdrycker är
detaljhandeln med brännvin och vin beroende på
kommunala myndigheters bifall och lämnas
formellt endast till för ändamålet bildade
a.-b. E.K.
Gästgivargård, se Gästgivare och G ä
stgiv e r i.
Gästgivarskjuts, av gästgivare
tillhandahållen skjuts åt resande. Sedan gammalt ägde i
konungens och rikets tjänst farande el. i allm.
ämbetsmän å tjänsteresa rätt att erhålla fri
skjuts av allmogen. På gr. av missbruk
föreskrevs i Alsnö stadga (se d.o.) 1279, att endast
den, som kunde uppvisa konungens brev
därom, ägde åtnjuta friskjuts, men missbruket
fortfor. För att undgå detta, åtog allmogen sig
1584 en särsk. skatt, skjutsfärdspengarna, mot
att slippa skjutsningen. Missbruket stävjades
dock först på 1600-talet, då gästgivarna fingo
åliggande fortskaffa resande mot betalning
efter viss taxa och allmogen endast när g. ej
förslog måste mot avgift tillhandahålla s.k.
håll-el. reservskjuts. Senare författningar äro av år
1734, 1766 samt 1878, då hållskjutsen
avskaffades. Nu gällande skjutsstadga är från 1911,
men g. har efter den yrkesmässiga busstrafikens
starka ökning på de senare åren i de flesta orter
förlorat sin betydelse. E.K.
Gästgiveri, inrättning, där resande är
berättigad att mot betalning erhålla mat, husrum
samt skjuts. Jämte det Alsnö stadga 1279
förbjöd våldgästning (se G ä s t n i n g), föreskrevs
däri, att i varje by skulle av häradsrätten
utses en rättare, vilken ålåg att anvisa mat och
härbärge mot betalning åt resande. Först 1560
påbjöds upprättande av särsk. värdshus, s.k.
taverner, vid de allmänna vägarna, medan
förut endast mera privata sådana funnits. 1584
utkom en taxa å de förnödenheter, som skulle
tillhandahållas å g. För att främja uppkomsten
av nya g. tillerkändes i stadga 1636 vissa
privilegier åt dem, som vid de större vägarna
inrättade g. på 2 mils avstånd från närmaste
dylikt, medan i k.f. 1649 — betecknande nog för
tiden — föreskrevs, att å varje g. skulle finnas
3 bostäder, en för adel, en ”för annat
hederligt folk” och en för ”gement sällskap”. Nya
författningar tillkommo 1734, 1766, 1878. Nu
gällande är från 1911, enl. vilken g. upplåtes
å entreprenad och står under tillsyn av
Länsstyrelsen, men g. har efter hotellväsendets
kraftiga uppblomstring ringa betydelse utom på
sina håll å landsbygden. E.K.
Gästning, kam. I gammal tid rådde seden,
att vägfarande fingo taga in för natten och
njuta förplägnad, urspr. utan ersättning. Särsk
hade konungen och högre ämbetsmän el.
krigsfolk rätt till g., vilket dock vållade svåra
missbruk, så att våld-g. förbjöds 1279 (förbudet
upprepat ännu 1683), men å andra sidan
medförde, att g. fördelades ss. en skatt mellan
bönderna. I Danmark kallades motsvarande g. åt
konung, biskop m.fl. för Nattehold, lat.
procu-ra’tio el. servi’tium noctis. E.K.
Gästrikland (till ett fsv. folknamn gæstrikar,
sannolikt bildat av d. yngre fsv. bynamnet
Gestereke, nu Gästre, i Simtuna hd, Uppland,
från vilket håll den fasta bebyggelsen av landets
inre delar synes ha utgått), Norrlands sydligaste
och minsta landskap, beläget mellan 60° 10’ och
61°7’ n.br. och mellan 0°35’ och 1°54’ v.lgd
från Stockholm. G. gränsar i n. till Hälsingland,
i v. till Dalarne, i s. till Uppland, i ö. till detta
landskap och Bottniska viken. Avståndet
mellan dess nordligaste och sydligaste punkt är
100 km. Största bredden nära 70 km. Arealen
är 4,600,ii kvkm. därav 4,180,36 kvkm. el. 90,9%
land. G. tillhör Gävleborgs län. J.F.
Innehåll.
sp.
Geologi ............ 118
Terrängförhållanden >
och kustbildning . 119
Klimat ............. 120
Växt- och djurvärld 120
Befolkning och
folkminnen ............. 121
Dialekt ............ 121
Fornminnen ........ 122
Historia........... 123
Vapen ............. 123
Bebyggelse och
ekonomisk geografi . 123
Konst.............. 124
G. i litteraturen .... 124
Geologi. I berggrunden förhärska d.ä.
urbergets förgnejsade bergarter, ss. grå, sliriga,
bandade, ibland granatförande gnejser av olika
typer, ofta röd el. grå porfyrisk gnejsgranit
(”Ljusnegranit”). Ännu äldre är den ss. smärre
flikar från Bergslagen mot Storvikstrakten
inskjutande, malmförande
porfyr-Ieptitformatio-nen med numera mestadels nedlagda skarn- och
kalkrika järnmalmsgruvor och kalkstensbrott i
Torsåker (t.ex. Nyängsgruvan, Stollgruvan).
Kring Hamrångerfjärden är samma formation
av grova grå leptiter, kvartsiter, skiffrar och
mörka tuffer malmfattig. Yngre, s.k. serarkeisk
grovporfyrisk urgranit bildar ett större massiv
i Hedesunda s:n samt i Torsåker. Kring Ströms
— 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
