Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästrikland - Fornminnen - Historia - Vapen - Bebyggelse och ekonomisk geografi - Konst - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSTRIKLAND
slutet av romersk järnålder börja de åter. Hit
höra de äldsta föremålen i det rika fyndet från
Hade i Hedesunda s:n, vilket i övrigt sträcker
sig långt in i folkvandringstiden. Denna tid har
att uppvisa en rad gravar, bland dem flera
ståtliga högar. Från vikingatiden finnas talrika
gravfält. Anmärkningsvärd är den rika
förekomsten av vapen i gravarna. Ett tiotal
runstenar äro kända, alla från vikingatiden. P.E.O.
Historia. G. lydde i äldre tid under Upplands
lagsaga; länge ha blott socknarna utmed
kusten varit bebyggda och räknades då till Roden
(se d.o.). Landet utgjorde ett enda härad
men saknade i motsats till de uppländska
hundarena fast tingsställe. Redan under medeltiden
bedrevs bergshantering i G., i sht i Torsåkers
s:n, vars bergsmän 1442 fingo privilegium i
likhet med Norbergs bergslag av konung
Kristoffer. Då Gustav Vasa reste sig mot danskarna,
anslöt sig G. till honom och deltog i
befrielsekriget. I nyare tid var G. livgeding åt flera sv.
drottningar; 1620 arrenderades det av Gustav II
Adolf från modern, änkedrottning Kristina, och
lades jämte det övriga Norrland och
Österbotten under ett ståthållarskap. Från 1642
utgjorde G. en del av Västernorrlands län till 1762, då
Gävleborgs län bildades. H.Bg.
Vapen. Enl. k.br. av 18/i 1884: ”1 silverfält
gående älg, naturlig färg, samt tjugo kulor, blå”.
I denna form är vapnet känt sedan slutet av
1500-talet. G:s medeltida sigill (1400-talet)
visade ett framvänt manligt ansikte. N.L.R.
Bebyggelse och ekonomisk geografi. G. hade
i början av 1931 en folkmängd av 114,062
personer (under det senaste årtiondet ökad med
7,530). Av hela inv.-antalet voro 75,194 el.
65,9 °/o bosatta på landet. Medräknas
stadsbefolkningen, är G:s folktäthet i medeltal 27,3
pr kvkm. På landsbygden uppgår den endast
till 18 pr kvkm. Tätast befolkade äro
slättlandets åkerbruksbygd i ö. (15—17 pr kvkm.) och
bruksbygden (upp till 25 pr kvkm.); i det n.v.
höglandsområdet sjunker folktätheten under 7
pr kvkm. Åkerarealen uppgick 1927 till 34,528
har el. 8,3 % av landarealen. I Ockelbo är den
blott 5 °/o, medan den omkr. Storsjön stiger till
12 % och i Årsunda till 14 °/o. Boskapsskötseln
bedrives ännu mångenstädes extensivt. Det
gamla fäbodväsendet förekommer sporadiskt
genom nästan hela landskapet och har ännu
stor ekonomisk betydelse i dess n. del.
Industrien är mångenstädes huvudnäring. Tack
vare Gävle—Dala järnväg och tillgången på
användbar vattenkraft har en rik industribygd
vuxit upp kring Storsjön och Gävleån, delvis
grundad på skogsskötselns produkter, delvis på
malm från bergslagen. De mest betydande
brukssamhällena äro Sandviken och Horndal
med järnindustri, Mackmyra (pappersmassa),
Forsbacka och Hagaström. Vid Dalälven har
Gysinge bruk vuxit upp tack vare tillgången
på vattenkraft i Dalälven. Även vid
järnvägsknuten Ockelbo har en stadsliknande bygd
vuxit fram omkr. det gamla Wi bruk.
Industriens utveckling har i hög grad gynnats genom
tillvaron av den betydande handelsstaden
Gävle, som förmedlar lätta och bekväma
skepp-ningsmöjligheter till och från utlandet. J.F.
Konst. Av den medeltida konsten återstår
föga, blott några kyrkor och en del
kyrkinven-tarier; det mesta är ombyggt el. förstört. Både
från Svealand (Uppland) och från Norrland
(Hälsingland, Jämtland) har denna konst rönt
inflytande. Av typen med utdraget rakslutet
kor (1200-talet) äro ett par kyrkor bevarade,
t.ex. Torsåker och Hedesunda. Den senare
täckes av senmedeltida stjärnvalv, liksom
Årsunda. Träskulpturen har också utbrett sig i
G., och i de två sistn. kyrkorna finnas vackra
prov därpå. Valvmålningar från medeltidens
slut äro bevarade på ett par ställen.
Renässansen bragte åt kyrkorna i G. mestadels rätt
torftiga inventarier. Även den folkliga konsten
har visat sammanhang dels med Uppland och
Dalarne, dels med Hälsingland och det övriga
Norrland. Få profanbyggnader från tiden före
1700 kvarstå. Några utmärkta bonader från
1600-talet äro dock bevarade, likaså
väggmålningar från 1700-talets början, särsk. i
Ovansjö. I slutet av 1700-talet fick denna
allmogekonst en pånyttfödelse genom målare hit
inkomna från Dalarne; den förnämste av dem
var Hans Wikström, verksam i Hedesunda,
Valbo och flerstädes. Allmogekonsten är nu
samlad i flera hembygdsmuseer, de förnämsta
i Västerbergs by, Ovansjö, och Koversta i
öster-färnebo. (Jfr S. Erixon i ”Sv. turistföreningens
årsskrift”, 1932). Utom Gävle är 1800-talets
arkitektur representerad vid några bruk, t.ex.
Gysinge. Bland konstnärer från G. i nyare tid
märkas målarna Pelle Svedlund och Ecke
(Erik) Hedberg, den senare med landskapsmo
tiv från G., särsk. Järbo. E.W.
Litteraturen om G. är föga omfattande. Av
äldre beskrivningar märkas E. Alrot, ”De
Gestricia”, 1—2 (1720—22, sv. övers, av W.
Lindeberg i ”Meddelanden av G:s
kulturhistoriska förening”, 1923), A.A. Hülphers,
”Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland och
Gefleborgs län. Afd. 1 om G”. (1793) och L.E.
Åhrman, ”Beskrifning öfver prov. G.” (1861),
av nyare M. Stenbergers skildring i ”Sv.
turistföreningens resehandböcker”, 34 (1928) och H.
Hänsch, ”Om G:s natur” (i ”Gästrikländska
hembygdsböcker”, 1, 1928). Ett synnerligen rikt
material innehålla ”Meddelanden af G:s
forn
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
