Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gödel, Vilhelm - Gödelöv - Gödestad - Gödkur - Gödning - Gödningskalk - Gödningsämnen, Gödsel - Gödselhus - Gödsellära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖDELÖV
över fornisländska och fornnorska handskrifter
i Uppsala univ.-bibl. (1892) och Kungl. bibi.
(1897—1900), en katalog över Riksdagsbibl.
(1912), ”Sveriges medeltidslitteratur” (1916),
”1 Kungl. slottets bibi.-flygel” (1927),
”Riksantikvarieämbetet” (1930). W.N.
Gödelöv, s:n i Torna hd, Malmöhus län, på
Romeleåsens s.v. sluttning n.ö. om Genarp;
18,26 kvkm., därav 18,19 land; 411 inv. (1931;
23 inv. pr kvkm.); 9,85 kvkm. åker (1927; 54,2 %
av landarealen), 5,70 kvkm. skogsmark. Hela
G. tillhör fideikommisset Björnstorp. —
Pastorat: Dalby, Hällestad, Bonderup och G., Torna
kontrakt, Lunds stift. J.C.
Gödestad, s:n i Himle hd, Hallands län, n.ö.
om Varberg; 8,38 kvkm., därav 8,30 land; 274
inv. (1931; 33 inv. pr kvkm.); 6,86 kvkm. åker
(1927; 82,8% av landarealen), 0,13 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Hunnestad och G.,
Var-bergs kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
Gödkur, se Diet.
Gödning. 1) Lantbr. Ang. g. av jord se
Gödsellära och Gödsling. — G. av h u
s-d j u r har till ändamål att förbättra köttets
kvalitet genom fettavlagring i organismen. Hos
yngre djur är g. nästan alltid en kombination
av tillväxt och fettavlagring, under det att de
fullvuxna djurens proteinsyntes är minimal.
Under g. ansättas i kroppen utom fett och
protein även vatten och mineralämnen.
Allteftersom g. fortskrider, minskas kroppens
vattenhalt och den dagliga viktsökningen
avtager. För att köttet skall bli både
närings-rikt och välsmakande, bör en del av fettet
tränga in mellan muskeltrådarna. Fettet i
djurkroppen bildas icke endast av fettet i fodret
utan även av dettas kolhydrater och
äggviteämnen. Följ, sammanställning visar
fettan-sättningens storlek i gr. vid utfodring av 1 kg.
smältbart näringsämne i ren form.
Av 1 kg.
smält fett, ägg- stär- rör- växt-
vita, kel se, socker, tråd,
ansätta
nötkreatur 598 gr. 235 gr. 248 gr. 188 gr. 248 gr.
svin 880 „ 363 „ 355 „ 281 „ 248 „
Bortsett från växttråden synas svinen ha
större förmåga än nötkreaturen att bilda fett
av näringsämnena. Varje djurslag har sin
speciella fettart, vars sammansättning dock i
viss mån kan påverkas av fettet i fodret. Detta
bör alltid innehålla en viss mängd protein och
fett, men då dessa näringsämnen äro avsevärt
dyrare att producera än kolhydraterna,
baseras g. huvudsaki. på de senare. Jfr
Fårskötsel, Nötboskapsskötsel,
Svinskötsel, Utfodring samt art. om
fjäderfä. H.Fqt.
2) Med. Gödkur, se Diet.
Gödningskalk, se Råmalen kalk.
Gödningsämnen, Gödsel, se
Gödselmedel.
Gödselhus, se Gödselstad.
Gödsellära. Sedan gammalt har man känt till
och utnyttjat spillningen från djur och
människor för att gödsla jorden och därigenom
erhålla större skördar. Den vetenskapligt
riktiga förklaringen på växternas
näringsupptag-ning och gödselns verkan lät emellertid vänta
på sig. Länge ansåg man, att växterna levde
på vatten och mullämnen, den s.k.
humusteorien, vilken framfördes av den tyske
jordbruksforskaren Albrekt Thaer (1752—1828).
Han hade förts till denna uppfattning genom
att bruka sandiga jordar, vilkas fruktbarhet
betydligt ökades genom tillförande av
mullbil-dande ämnen, ss. stallgödsel, kompost,
gröngödsling, torvjord m.m. Gentemot Thaers länge
förhärskande teori framlade Justus v. Liebig
(1803—73) 1840 sin mineralteori. Enl.
denna voro växternas näringsämnen, utom
vatten, dels atmosfäriska, näml, kolsyra och
ammoniak, dels mineraliska, ss. kali, kalk, magnesia,
järn, fosforsyra, svavelsyra, kiselsyra m.fl. Då
de förra funnos i tillräcklig mängd i luften,
var det endast de mineraliska, som förekommo
i för ringa mängd och behövde tillföras. Då
vidare dessa ämnen upptogos i en bestämd
relation till varandra, blev tydligen det ämne,
som förekom i minsta mängd, utslagsgivande
för växternas normala näring (”minsta
mängdens lag”). Liebig ansåg alltså, att
mullbin-dande gödselämnen helt kunde ersättas med
mineraliska, konstgjorda gödselmedel. Utom i
fråga om ammoniaken (d.v.s. kvävet) var
teorien i huvudsak riktig. Senare forskning fann
dock, att de flesta växterna upptaga sitt behov
av kväve i form av nitrater ur jorden.
Balj-växterna däremot kunna med hjälp av
bakterier tillgodogöra sig luftens fria kväve (jfr
Bakterier, sp. 1145, och Bal j växter).
De flesta av de nödvändiga näringsämnena
finnas i jorden i tillräcklig mängd även för
de största skördar. Det är eg. endast kväve,
kali, fosforsyra och kalk, som kunna
förekomma i för ringa mängd och därför behöva
tillföras för erhållande av önskad skörd. Detta
äger rum vid gödslingen (se d.o. och
Gödselmedel). De mullbildande ämnena i
stallgödsel m.fl. gödselmedel äro icke heller utan
betydelse, emedan de förbättra jorden i fysikaliskt
hänsende. Olika jordar innehålla mycket olika
mängder för växterna tillgängliga
näringsämnen. Visserligen kan jordarten i någon mån
lämna ledning för gödslingen. Så äro
moss-och mulljordar fattiga på fosforsyra och kali,
mineraljordarna på kväve, men någon säker
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
