Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göksläktet - Gökstenen - Göktyta - Gökärt - Göling - Gömbös, Gyula - Gömfröiga växter - Göppert, Heinrich Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖKSTENEN
Ängspiplärka, fostermodern, matar gökungen.
rygg, huvud och hals äro blågrå, bröstets nedre
del, sidor och buk vita med svarta tvärfläckar,
vingpennor svartbruna med vita tvärfläckar.
Honan växlar i färg, liknar än hannen men är
mera rostgul på bröst, hals och vingar, än äro
översidan, huvud och hals brunröda med svarta
tvärband. Dess flykt erinrar om en mindre
rovfågels, med vilken den ofta förväxlas. Den
är en utpräglad flyttfågel och lägger liksom
alla arter av g. sina för en så stor fågel små
ägg i småfåglars bon, i allm. endast 1 i varje.
Dessas ungar utkastas av gökungen, som
upp-födes av fosterföräldrarna. Till färgen växla
äggen, i många fall likna de äggen hos de
fåglar, i vilkas bon de lagts. O.C-n.
Gökstenen kallas en stor runristad sten nära
Näsbyholm i Härads s:n, Södermanland, som
även bär bildframställningar ur Sigurd
Faf-nesban s historia. Bilderna utgöra närmast en
barbarisk duplik av dem, som finnas på
Ram-sundsberget (se d.o.). Inskriften är ej säkert
tolkad; även denna vittnar om bristande
teknik. — Litt.: C. Säve (i ”Antiqvarisk tidskr.
för Sverige,” 26, 1869). E.No.
Göktyta, Jynx torquVlla, tillhör ordn.
klätter-fåglar (se d.o.) och är ovan askgrå med en fin
vattring i svart och brunt, på undersidan
vitak-tig med små svarta fläckar, vingpennorna äro
mörkbruna med mer el. mindre tydliga
tvärband och den avrundade tjärten brungrå med
svarta tvärband. G. är flyttfågel och häckar
i Sverige allmänt upp till Jämtland. De 10—12
vita äggen läggas i ihåliga träd. Födan
ut-göres av insekter, framförallt myror. G:s stora
förmåga att vrida halsen på ett ormlikt sätt
och vända huvudet bakåt har givit anledning
till dess namn på flera andra språk, ss. da.
Ven-dehals, ty. Drehhals. H.B-n.
Gökärt, växtart, se O r o b u s.
Göling (Ity. görding; jfr G å r d i n g)
benämnes ett enkelt, fast block med en genom blocket
skuren lina, avsedd för hissning av andra före
mål än segel (jfr Fall). T.Hrn.
Gömbös [gö’mböj], Gyula (Julius), ungersk
politiker och militär (f. 1886). Efter att ha
genomgått krigsskolan i Pécs samt krigshögsk.
i Wien, tjänstgjorde G. i armén, varifrån han
av politiska skäl 1919 tog avsked ss. kapten i
generalstaben. Han var en ivrig motståndare
till greve Kårolyi (se denne) och ledare för
kontrarevolutionen. 1920 medl. av
parlamentet (enhetspartiet), 1928 statssekreterare i
Bethlens ministär. 1929 blev han
försvarsminister och general. G.Jg.
Gömfröiga växter, Angiospe’rmæ, angi o
s-p e r m e r, Metaspe’rmæ, utgör den stora grupp
(o. 150,000 arter) av fröväxter (fanerogamer),
som utmärkas därav, att fruktbladen
sammanväxa till en pistill, vars nedersta del,
fruktämnet, helt omsluter fröämnena. Vid p o 11 i
nation e n (se d.o.) uppfångas ståndarmjölet av
pistillens översta del, märket. Efter
befruktningen utvecklas fruktämnet till frukt och
fröämnet till frön. G.v. delas i 2 grupper:
Dico-tyledo’neæ och Monocotyledo’neæ. A.V-e.
Göppert [gö’p-], Heinrich Robert, tysk
botanist (1800—84), med. d:r 1825,
praktiserande läkare i Breslau 1826, docent i medicin och
botanik 1827, prof, i botanik i Breslau 1839,
direktor för bot. trädg. där 1852. G. har i sina
talrika arbeten behandlat växternas
förfrys-ning, barrträdens och drakblodsträdens
anatomi, hussvampen m.m. samt inom
växtpaleon-tologien, där G. var en föregångsman, fossila
ormbunkar och barrträd, bärnstensfloran o.a.
tertiära växter. O.Gz.
Göktyta vid ingången till boet. Efter
Meerwarth-Soffel.
— 143 —
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
