Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görtz (Goertz), Georg Heinrich, von Schlitz - Görvel Fadersdotter - Görväln (fjärd) - Görväln (gods) - Görz - Gös (flagga) - Gös (fisk) - Gösar (metallurgi) - Göschen, Georg Joachim - Göschenen - Göss - Gösslunda - Gössäter - Gösta Berlings saga - Göstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTRING
ska kongressen och dess förhistoria”, 1—5 (1921
—31); Hj. Lindeberg, ”G.” (1925). P.S.
Görvel Fadersdotter (d. 1605), se S p a r r e.
Görvälu, fjärd av Mälaren s.v. om
Almare-stäket.
Görväln, gods i Järfälla s:n, Stockholms län;
areal 650 har; taxeringsvärde 356,000 kr.
Huvudbyggnaden, i 2 vån. och med brutet tak,
uppfördes på 1670-talet av pfalzgreven Adolf
Johan efter ritning av N. Tessin d.ä. Den
restaurerades 1900. G. tillhörde på 1600-talet
ätterna Bielke och Brahe, har sedan ofta bytt
ägare, och tillhörde 1900—27 prof. M. Salin
och innehaves nu av dennes arvingar. Th.P.
Görz [görts], prov, och stad i Italien, se
G o r i z i a.
Gös, sjöv., liten flagga, hissad å gösstake på
fartyg till ankars. Gösstaken, som är placerad
längst fram i förstäven el. på bogsprötet, är
en kvarleva av forna tiders bogsprötsmast
(bo-venblindmasten el. gäckmasten), på vars topp
en flagga, kallad gäckengös, fördes. H.S-k.
Gös, Luciope’rca luciope’rca, art av fam.
abborrfiskar (se d.o.), har långsträckt kropp,
2 ryggfenor och tänder av olika storlek,
sittande i en enkel rad. Ryggen och sidorna
äro gröngrå till blygrå, buken vit, hos hannen
under våren marmorerad. Större mörka fläc-
Gös, Lucioperca lucioperca.
kar på sidorna, små sådana på ryggfenorna. G.
förekommer i mellersta och ö. Europa och s.
Sibirien, i Sverige — där den är relikt från
Ancylussjön — inom vissa områden från Skåne
till Torne älv. G. trivs bäst i stillastående
vatten (sjöar och haffen i Östersjön) med 3
till högst 10 m. djup, fast botten och grumligt
vatten. Vegetationen får ej vara för starkt
utvecklad, ty då få konkurrenterna gädda och
abborre överhand och förtära g.-ynglet. G. är
en rovfisk, som framförallt tager nors, men
även löja och småmört samt snäckor, kräftdjur,
insektlarver m.m. Den unga g. lever av
plankton, särsk. kräftdjuret Leptodo’ra, men övergår
snart till fiskdiet. Lektiden infaller under april
—juni. Äggen, 1—1,5 mm., klibbiga, läggas på
en gång i stora klumpar i 50—80 cm. stora
lekgropar på sandig-stenig botten. G. är en
synnerligen värdefull fisk och i hög grad värd
att odlas. N.R-n.
Gösar, metall., grova tackjärnsstänger om 4—
5 m. längd och 400—1,000 kg. vikt, vilka
användas som råmaterial vid vallonsmide (se
d.o.). G. införas genom bakväggen i
vallon-härden, så att tackjärnet smälter ned från
ändan, och inskjutas successivt, i samma mån
som man behöver nytt material för de på
varandra följ, smältorna. I.S.
Göschen [gö’-], Georg Joachim, tysk
bokförläggare (1725—1828), utgav från sitt 1785
i Leipzig grundade bokförlag originaluppl. av
Goethes, Wielands, Klopstocks m.fl:s verk
Efter G:s död övertogs bokförlaget av hans son
Herman Julius G. (1803—45), köptes
1839 av Cotta (se d.o.) och — efter att ha varit
i olika händer — 1919 av W. de Gruyter &
co. (se W. de Gruyter). Den från förlaget
sedan 1889 utg. ser. ”Sammlung G.” räknar nu
ett 1,000-tal bd, omfattande koncentrerade
framställningar av de mest skilda
vetenskapsområden. W.N.
Göschenen [gö’-], by i schweiziska kantonen
Uri, vid floden Reuss, 1,109 m.ö.h.; 977 inv.
(1920). Vid G. börjar Gotthardsbanans
huvudtunnel. H.Bm.
Göss, metrol., se G u z.
Gösslunda, s:n i Kållands hd, Skaraborgs län,
vid Kinneviken, n.n.v. om Lidköping; 19,73
kvkm., därav 19,72 land; 737 inv. (1931; 37 inv.
pr kvkm.); 12,57 kvkm. åker (1927; 63,7% av
landarealen), 4,78 kvkm. skogsmark. Kyrkan
av finhuggen sandsten har den romanska
prägeln delvis bevarad; även dopfunten är från
äldre medeltiden; altarverk och predikstol i
rik barock; en märklig järnbeslagen dörr
förvaras nu i Skara museum. — Pastorat:
Sun-nersberg, G. och Strö, Kållands kontrakt, Skara
stift. E.W.;J.C.
Gössäter, stationssamhälle vid Västergötland
—Göteborgs järnväg och n.ö. ändan av
Kinne-kulle; c:a 300 inv. Kalkbrott och stenhug
geri. J.C.
Gösta Berlings saga, se Selma Lagerlöf.
Göstring. 1) Hd i Östergötlands län,
omsluter i n. Skänninge och sträcker sig till Sömmen
i s.; omfattar socknarna Appuna, Hov, Bjälbo,
Allhelgona, Järstad, Högby, Hogstad,
Väderstad, Rinna, Ekeby med Boxholms
municipal-samhälle, Åsbo, Blåvik och Malexander; 815,3*
kvkm., därav 727,oe land; 14,630 inv. (1931;
20 inv. pr kvkm.); 194,is kvkm. åker (1927;
26,7% av landarealen), 411,oo kvkm.
skogsmark. Nordligaste delen av G. tillhör
Östgöta-slätten; mot s. stiger terrängen och blir allt
mer och mer kuperad och skogrik.
Berggrunden består på slätten av kambro-siluriska
lager, f.ö. av urberg (graniter). De lösa
jordlagren utgöras på slätten samt i Lillåns och
— 157 —
— 158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
