GÖTA ÄLV nare beslöts, att det skulle fortleva organiserat med garnisonskompani och stridsvagnsbataljon i Stockholm samt med ett detachement om 1 bataljon, förlagt i Vaxholms fästning. E.O.B. Götar (isl. gautar, formellt identiskt med angelsax. géatas, besläktat med goter och gutar, sannolikt eg. män), omtalas tidigast av Jorda-nes. Han nämner ett folk gautigoth, som torde vara identiskt med g. Detta folks vidare historia är ett av den sv. fornhistoriens mest omstridda problem. Dess lösning hänger samman med tolkningen av folknamnet géatas (se G e a-t e r) i Beowulfkvädet. De, som anse, att géatas äro g., antaga, att redan under folk-vandringstiden ett samlat g:s kungarike existerat; dess centrum har av K. Stjerna förlagts till Öland, av H. Schück till landet kring Göta älvs mynning. Detta g:s rike skulle så på 500-talet ha erövrats av svearna. De åter, som förneka identiteten av g. och géatas, ställa sig helt avvisande till dessa åsikter och fästa i stället vikten vid, att ännu under årtiondena närmast före 1000 strider mellan g. och norrmän omtalas, under det att svear ej nämnas ss. deltagare i dessa. Enl. dem är Västergötland g:s huvudland. Om de bildat ett enhetligt rike är ovisst. C. Weibull håller före, att g. ännu före o. 1000 varit självständiga men i samband med de viktiga förändringarna i Norden omkr. sekelskiftet kommit in under sveaväldet. Till förmån för denna teori talar den lösa sammanhållningen mellan Sveriges olika delar under den tidigare medeltiden, vilken tycks ge vid handen, att rikssamlingen ej var så långt avlägsen, vidare de på olika håll — ej minst i rättsligt avseende — framträdande olikheterna mellan svear och g. samt den sidoordning mellan svear och g., som möter oss i den äldsta medeltidens källor. Adam av Bremen (1070-talet) skilde inom det då bildade sv. riket mellan svear och g. — enl. honom sträckte sig g:s land ända upp till Mälaren. Det uppgives, att under tronstriderna 1070—-1160 åtm. västgötarna tidvis haft egna kungar el. självstyrelse under lagmän. De första kungar, vilkas brev äro bevarade, kalla sig stundom svearnas och g:s konungar. Trots att språkbruket var vacklande och ofta titeln svearnas konung förekommer, är det tydligt, att i den förra titeln ligger ett klart medvetande om de två stammarnas artskildhet. Denna var medveten långt senare, har aldrig råkat helt i glömska och har tagit sig ett uttryck i den traditionella men nästan aldrig av praktiska synpunkter betingade delningen av Sverige i Svealand och Götaland, vartill senare Norrland kommit. — Litt.: K. Stjerna, ”Svear och g. under folkvandringstiden” (i ”Sv. fornminnesföreningens tidskr.”, 12, 1905); B. Nerman, ”Det sv. rikets uppkomst” (1925); E. Wadstein, ”Norden och Västeuropa i gammal tid” (s.å.); E. Wessén, ”De nordiska folkstammarna hos Beowulf (1927); C. Weibull, ”Om det sv. och det danska rikets uppkomst” (i ”Historisk tidskr. för Skåneland”, 7, 1918). B. Göta trängkår uppsattes under namnet Göta trängbataljon 1891 vid den sedan 1885 befintliga Trängbataljonen å Marieberg i Stockholm. 1892 förflyttades bataljonen till Karlsborgs fästning, där den ingick i III:e arméfördelningen. Sedan bataljonen 1894—95 avlämnat personal m.m. till den nyuppsatta Wendes trängkår, ändrades dess namn 1901 till Första G.t. och 1904 till G.t. 1905 överflyttades G.t. till nya kaserner i Skövde. Enl. 1925 års försvarsbeslut skall G.t. vara organiserad på 1 träng-, 1 bil- och 1 sjukvårdskompani. E.O.B. Götaverken, skeppsvarv och mekanisk verkstad, Göteborg. Ursprunget till nuv. G. utgjordes av Göteborgs mekaniska verkstad, grundlagd 1840 av Alexander Keiller. Detta företag, som 1867 blev a.-b., hade till en början rörelsen förlagd till s. sidan av Göta älv men överflyttade småningom verkstäderna till Hisingen. På initiativ av direktör S.A. Almqvist och dåv. överingenjören H. Hammar övertogs 1906 denna verksamhet av det nybildade Göteborgs nya verkstads-a.-b., som 1908 antog namnet G. Av utomordentlig betydelse för bolaget var Dan Broströms insats ss. delägare i bolaget och ordf, i dess styrelse 1917—25. Verksamheten har huvudsaki. varit inriktad på fartygsbygg-nad och sedan 1915 även på tillverkning av dieselmotorer, typ Burmeister & Wain. — 1906 —31 levererades 144 fartyg på sammanlagt 498,744 bruttoregisterton, varav i tonnage räknat 90 °/o motorfartyg. Bland mera uppmärksammade handelsfartygsbyggen kunna nämnas den ryska isbrytaren ”Peter den store” (1912) och det norska turistmotorfartyget ”Stella Polaris” (1926). Dessutom ha till sv. flottan levererats pansarskeppen ”Sverige” och ”Drottning Victoria”, jagarna ”Hugin” och ”Nordenskjöld” samt 4 torpedbåtar. Under byggnad är flygplan-kryssaren ”Gotland”. Reparationsarbetena vid G. underlättas av 2 flytdockor, en på 18,000 och en på 8,000 tons flytkraft. Verkställande direktör för G. är sedan 1910 d:r Hugo Hammar. Värdet av årstillverkningen uppgick 1930/31 till o. 45 mill. kr. och de anställdas antal till c:a 4,000. G., vars ledning eftersträvat intimt samarbete med sina arbetare, har skapat flera välfärdsanordningar för de anställda. Sålunda inrättades 1930 vilohemmet ”Tryggestad” med 44 rum. För arbetarna finnas av G. anslagna pensionsfonder på över 600,000 kr. T.Hrn;T.E-\- Göta älv, Vänerns avloppsälv, Sveriges stör- — 165 — — 166 —