Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göttingen - Göttinger Dichterbund (Hainbund) - Göttingische gelehrte Anzeigen - Götz (Götzen), Johann von - Götz (Goetz), Hermann - Götz von Berlichingen - Götzen, Adolf von - Göye (Gjöe), ätt - Göye, 1. Eskil - Göye, 2. Mogens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖYE
nad och parkanläggningar. Johannes- och
Ja-kobskyrkorna äro från medeltidens slut; något
äldre (från 1300-talet) är rådhuset. G. har
åtskilliga monument över diktare och lärde.
Univ., Georgia Augusta, är grundat 1737 av
Georg II (3,939 studenter 1929), med
tillhörande stort bibi. (708,000 bd och över 8,000
handskrifter), observatorium, aerodynamisk
försöksanstalt, botanisk trädgård, konstmuseum
m.fl. inst. Bland industriella anläggningar
märkas fabriker för tillverkning av vetenskapliga
instrument, musikinstrument och tyger. — G.,
nämnt som by 953, stad 1202, var 1278—1463
huvudstad i ett braunschweigiskt
delhertigdö-me, upplevde som hansestad under 1300-talet
en kort blomstringstid men förföll och erhöll
betydelse först när 1737 univ. grundades. G.
är bekant bl.a. genom Göttinger Dichterbund
(se d.o.). [S.]E.W.;[B.J
Gö’ttinger Dichterbund [di’ztarbont] (el.
Hainbund), en sammanslutning av tyska
skalder, grundad 1772 i Göttingen. Dess
ledande ande var J. H. Voss, som 1774—98 utgav
”Göttinger Musenalmanach”. En typisk
produkt av den känslosamma vänskapskultens
tidevarv, hade G. D., religiöst och patriotiskt
påverkat av Klopstock, ett moraliskt
huvudsyfte. Det delade Sturm. und
Drang-riktning-ens (se d.o.) allmänna hat mot den franska
upplysningen, särsk. Voltaire, och mot
Wie-land, som stämplades som hans tyske drabant.
Den patriotiska hänförelsen utmynnade dock
i kraftlös deklamation och ett abstrakt, nästan
hysteriskt ”tyrannhat”. Litteraturhistoriskt
viktigast blev G. D. genom sin sympati för
grekiska studier (Voss) och sitt omhuldande
av en folkligt sångbar ton (Hölty, Claudius).
A.Bd.
Gö’ttingische gelehrte Anzeigen [galè’rta
a’ntsålgan], den äldsta av Tysklands
litteraturkritiska tidskr., grundad 1739 under titel
”Göt-tingische Zeitungen von gelehrten Sachen” av
Gesellschaft der Wissenschaften, under vars
ledning den fortfarande står. G., som utges
en gång i mån., har ss. utg. haft bl.a. A. v.
Haller, Chr. G. Heyne, H. H. L. v. Heeren,
G. F. Benecke, H. Sauppe (nuv. utg. J. Joachim)
samt räknar bland sina medarbetare
vetenskapsmän även utanför Tyskland. — Litt.: G.
Roethe, ”Goettingische Zeitungen von gelehrten
Sachen” (i ”Festschrift zur Feier des 150-jähr.
Bestehens der Kgl. Gesellschaft der
Wissenschaften”, 1901). W.N.
Götz [göts] (Götzen), Johann von, från
1635 riksgreve, tysk krigare (1599—1645), gick
1626, efter att förut ha tjänat i bömarnas
trupper, i kejsarens tjänst. Vid svenskarnas
angrepp 1630 var G. kommendant på Rügen, 1632
deltog han i slaget vid Lützen och bidrog 1634
verksamt till segern vid Nördlingen. 1636
kämpade G. mot hessarna och Banér, 1638 mot
Bernhard av Weimar, mot vilken han led
nederlaget vid Wittenweier. 1643 förde G.,
numera fältmarskalk, under Gallas befälet i
Schlesien men sändes snart mot Råköczy, mot
vilken han hade några framgångar. Vid
Tors-tensons framträngande mot Böhmen 1645
beordrades G. med en del av sina trupper dit
men stupade i slaget vid Jankau. P.S.
Götz [göts] (Goetz), Herman n, tysk
tonsättare (1840—76), blev allmänt känd genom
operan ”Der Widerspenstigen Zähmung.” (1874,
efter Shakespeare; på sv. ”Hårt mot hårt el.
Så ska’ de tas”), som vittnar om G:s starka
begåvning för det musikaliska lustspelet. G.
har vidare skrivit en symfoni, en piano- och
en violinkonsert, kammarmusik, kör- och
solosånger. [F.S-Z.]
Götz von Berlichingen, tysk riddare,
seBer-1 i c h i n g e n.
Götzen [g-], Adolf von, tysk officer,
diplomat och Afrikaresande (1866—1910), företog
1893—94 en färd från Pangani (n.v. om
Zanzibar) till Kongofloden, varunder han bl.a.
upptäckte Kivusjön och undersökte vulkanområdet,
Kirungabergen, n. därom. 1900—06 var han
guvernör i Tyska Östafrika. G. skrev ”Durch
Afrika von Ost nach West” (1895, 2 Aufl. 1899)
och ”Deutsch-Ostafrika im Aufstand 1905—06”
(1909). J.C.
Göye [gö’ja] (Gjöe), dansk adlig ätt, känd
från 1300-talet och utdöd på manssidan 1698.
1) Eskil G. (d. 1506), blev 1481 riksråd, 1486
marsk och anförde ss. sådan hären på konung
Hans’ tåg till Sverige 1497. H.Bg.
2) M o g e n s G., den föregåendes son (o.
1470—1544), var en av Danmarks rikaste
jord-drottar, blev 1503 riksråd, senare marsk samt
under Fredrik I rikshovmästare. En trogen
anhängare till Kristian II, motarbetade han utan
framgång Sigbrits inflytande på denne och
anslöt sig efter Kristians fall 1523 till Fredrik
I. Efter att 1526 ha övergått till den luterska
läran verkade han kraftigt för denna i
Danmark och bidrog till dess seger 1536. H.Bg.
— 217 —
— 218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
