Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hajar, hajfiskar - Hajdu - Hajdu-Böszermény - Hajduk - Hajning - Hajom - Hakarp - Hakatister - Hake - Hakebössa el. hake - Hakefjorden - Hakeldama - Haken - Hakeskytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAJDU
fam., med mer el. mindre hammarliknande
huvudform. 7) Håbrandshajar(se d.o.),
La’mnidæ, bakre ryggfena och analfena små.
utan blinkhinna. 8) Brugdhajar,
Ceto-rhi’nidæ, ibland hänförd till föregående fam.,
med mycket långa gälspringor och talrika små
tänder, se B r u g d. 9) Rhinodo’ntidæ, med
talrika mycket små tänder och långa
gälrävs-tänder, liknande brugdens, antagl. de största
kända h., enl. uppgift ända till 15—20 m.
långa, med vidsträckt utbredning i varma hav.
10) P i g g h a j a r, Spina’cidæ, ryggfenorna
med tagg framtill, analfena saknas, se B 1
å-k ä x a och Pigghaj. 11) Håkäringar,
Scy’mnidæ, skild från föregående fam. genom
frånvaron av tagg i ryggfenorna, se H å k
ä-r i n g. En annan form, den taggiga h.,
Echi-norhi’nus spino’sus, ibland hänförd till särsk.
fam., med främre ryggfenan ovanför
bukfenorna, hudtänder i form av stora, runda knölar,
omgivna av fina taggar, koppargul med röda
fläckar, har sitt eg. utbredningsområde i
Atlanten men har träffats enstaka gånger i Nordsjön.
12) H a v s ä n g 1 a r, Rhi’nidæ, med
rockelik-nande form, se Havsängelsläktet. 13)
Såghajar, Pristiopho’ridæ, nosen utdragen i
ett långt utskott med ett par långa tentakler på
undersidan och med en rad stora tandliknande
bildningar utmed sidokanterna, erinrande om
sågfiskarna (se d.o.), som äro rockor, och från
vilka såghajarna lätt skiljas genom att
gälspringorna sitta på sidorna. Små former i de
australiska och japanska vattnen.
H. kunna förorsaka stora skador för fiskare,
t.ex. pigg-h. och blåkäxan genom att taga
agnet på krokar, pigg-h. och håbranden genom
att riva sönder sill- och makrillgarn. Från de
n.v.-europeiska vattnen ilandföras och försäljas
numera årl. enl. statistikens, i detta fall
säkerligen för låga, siffror o. 12 mill. kg. h. till ett
värde av o. 2,5 mill. kr. Köttet av flera h. ätes.
Pigg-h. föres flådd och utan huvud i
marknaden under namn av h a v s å 1, ibland i rökat el.
marinerat tillstånd. Håbranden tycks på sina
håll vara mycket uppskattad och säljes i filéer
el. kotlettform som havsstör el. tonfisk.
I stekt tillstånd har köttet en kalvstekliknande
smak. Men även andra former komma i
marknaden. Fenorna äro i Kina en omtyckt rätt
men användas även för limfabrikation. Ur
levern utvinnes tran, numera huvudsaki. av
hå-käringen. Skinnet har, sedan man funnit en
metod att avlägsna de tandade fjällen, börjat
användas inom läderindustrien och gulan i de
stora äggen inom handskindustrien. N.R-n.
Ha’jdu [-do], komitat ö. om Theiss, Ungern;
2,386 kvkm.; 178,389 inv. (1930). Huvudort
är Debrecen. E.S-z.
Hajdu-Böszermény, stad i komitatet Hajdu,
Ungern, n.n.v. om Debrecen; 30,757 inv.
(1928). Berömd melonodling, tillverkning av
halmhattar. JV.C.]
Hajduk, se H e j d u k.
Hajning kallas dyningens (se d.o.) rörelse i
vertikalled, särskilt märkbar vid stränder och
kajer; sjöhävning.
Hajom, s:n i Marks hd, Älvsborgs län, v.
om Kinna; 39,74 kvkm., därav 37,es land: 835
inv. (1931; 22 inv. pr kvkm.); 8,n kvkm. åker
(1927; 21,7% av landarealen), 22,34 kvkm
skogsmark. — Pastorat: Berghem och H.,
Marks Bollebygds kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
Hakarp, s:n i Tveta hd, Jönköpings län, vid
Vättern och Huskvarna; 37,io kvkm., därav
36,99 land; 1,765 inv. (1931), därav c:a 193 i
Stensholms industrisamhälle. I H. ligga stora
egnahemsområden bebodda av arbetare i
Huskvarna. 9,59 kvkm. åker (1927; 25,9% av
landarealen), 17,67 kvkm. skogsmark.
Egendomar: Stensholm, Dalskog, Hakarp. —
Pastorat: Huskvarna och H., Tveta kontrakt,
Växjö stift. J.C
Hakatfster, polackernas benämning på medl.
i Deutscher Ostmarkenverein (efter de tre
upphovsmännens initialer ”HKT”), som sedan 1894
(nuv. namn 1899) arbetat för tyskhetens
utbredande och stärkande i Ostmark (se d.o.). Th.
Hake, se Hakebössa.
Hakebössa el. h a k e. I början av 1400-talet
försågos skjutvapnen på pipan under
mynningen med en stark hake, avsedd att bilda stöd
mot en mur, bock el.dyl. för att minska
rekylen vid avfyrandet. Härav uppkom
benämningen h. (ty. Flakenbüchse), som i Frankrike
återgavs med harkebus el. arkebuse (se d.o.).
De tyngre kallades under medeltiden ofta
dubbelhakar, de lättare endast hakar el.
halvhakar. Benämningen bibehölls ända in på
1600-talet på handeldvapen, även sedan den
namngivande haken under pipan försvunnit.
G.W.F.
Hakefjorden. 1) Vattnet mellan Tjörn och
fastlandet, se kartan vid Bohuslän. 2)
Vattnet utanför Göta älvs mynning; den inre
delen kallas Älvsborgsfjorden, den yttre
Dana-fjorden, se kartan över Göteborgs
omgivningar. J.C.
Hakeldama, se Blodsåker.
Haken, fyrplats och mistsignalstation på
Vens ö. udde, Öresund.
Hakeskytt, med hakebössa beväpnad
fotsoldat (1400—1500-talen). Även sedan lättare
”handrör” börjat ersätta hakebössorna,
kallades varje med eldvapen beväpnad knekt h.
än
— 307 —
— 308 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
