Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hakeskytt - Hakharpa - al-Hakim bi-amri ‘llah - Hakka - Hakkila, Väinö - Hakkors - Hakluyt, Richard - Hakmaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRMASKAR
da till muskötens införande (i Sverige o. 1600).
Jfr Musketerare. R.Sbg.
Hakharpa, mus., se Harpa.
al-Hakim bi-amri ’llah (al-Häkim), den 6:e
fatimidiske kalifen (985—1021), efterträdde 996
sin fader al-Aziz på Egyptens tron, sökte, efter
att år 1000 ha bragt sin förmyndare om livet,
genom ett tyranniskt regemente, som särsk.
gick ut över kristna, judar och sunniter, främja
sina ismailitiska idéer. Kulmen nåddes 1017
genom hans gudomlighetsförklaring, som är
en av hörnstenarna i drusernas (se d.o.) lära.
1021 försvann H. spårlöst, trol. mördad. G.O-r.
Hakka (eg. ”främlingsfamiljer”), en kinesisk
folkstam, bosatt i vissa delar av prov.
Kuang-si och Kuang-tung och även Fu-kien och
Kiang-si. H. skilja sig i flera avseenden från
den vanliga kinesiska befolkningen i dessa
provinser. Kvinnorna ha aldrig haft snörda fötter,
och de hållas ej så avskilda från männen som
i det övriga Kina. H. utmärka sig vidare för
flera egenheter i klädedräkt och prydnader,
samt i fråga om gudafigurerna i templen.
Mycket har spekulerats om h. ss. invandrare
från Nordkina i äldre tid; detta motsäges dock
av språket, som är en nära systerdial. till
kan-tonesiskan. H:s antal uppges till o. 15 mill.
(osäker siffra). Ett stort antal har utvandrat
till Formosa, Hainan, Sundaöarna, Strait
settle-ments etc. B.K.
Ha’kkila, V ä i n ö Pietari, finländsk
ämbetsman och politiker (f. 1882), jur. utr. kand.
1914, överdirektör i fångvårdsstyrelsen 1917
—18, politiborgmästare i Tammerfors 1920.
H. har sedan 1919 varit socialdemokratisk led.
av riksdagen, en av sitt partis ledande män,
var justitieminister i Tanners ministär 1926—
27, l:e v.-talman i riksdagen 1929—30 Ä och
är 2:e v.-talman sedan 1930B. Th.
Hakkors (ty. Hakenkreuz), korsformig figur
med urspr. magisk innebörd, känd hos de
flesta av jordens folk (på sanskr. sva’stika,
lyckobringande, på grekiska gamma’dion,
gammatecknet, enär dess vanligaste typ
liknar 4 förenade T-tecken; ett annat grekiskt
namn är tetra’skele, fyrbent figur). Tecknet
är ett likarmat kors med i regel rätvinkligt
Hakkors som dekorativ detalj på en grekisk
dipylonvas, framställande ett liktåg.
krökta armar (bågböjda variantformer
förekomma dock även). Sedan förhistorisk tid
har det anbragts ss. ornament på allehanda
föremål. Fynd i Siebenbürgen och
Bessara-bien visa, att h. i Europa varit i bruk under
den senare stenåldern. I Asien, där dess
utbredning sträcker sig ända till Japan, torde
dess anor vara ännu äldre, särsk. i
Mesopotamien. Även i Afrika och Amerika har dess
förekomst under äldre tidsperioder
konstaterats. Antagandet, att de semitiska folken icke
känt till h., är ett misstag. Tecknet är
urgammalt också bland dessa folk och måste åtm.
sporadiskt ha förekommit i Palestina (enl.
uppgift påträffat t.o.m. å gammaljudiska
sarkofager). Vad h. urspr. tänkts föreställa, är
svårt att avgöra. Möjl. går det ytterst
tillbaka på ett vid forntida offer brukat i sten
inhugget tecken, en cirkelrund med inristat
fyrarmat kors, trol. representerande de fyra
väderstrecken inom himlarunden. Typen med
bågböjda utsprång skulle i så fall vara den
äldsta. Mycket tidigt har man dock i h. sett
en symbol för solen (även månen); i det
gamla Mexico tolkades det ss. syftande på
solens årliga omlopp. I regel har det uppfat
tats ss. ett lyckobringande tecken. En
variantform, den med åt höger riktade
utsprång, vilken antagl. tänkts röra sig fram
från vänster (den onda sidan), har dock på
sina håll ansetts framkalla nedgång och död,
medan den motsatta typen trötts bringa
uppgång och liv. H:s bruk ss. antisemitiskt
tecken i Tyskland daterar sig från tiden o. 1910
och har fått stor spridning efter 1918. Agr.
Hakluyt [hä’klöt], Richard, engelsk
skolman, präst och geograf (o. 1553—1616), 1602
kyrkoherde i Suffolk. H. skall ha varit den
förste att använda kartor och glober vid
geografiundervisningen. Bland hans skrifter
märkes det stora saml.-verket ”The principal
navigations, voyages and discoveries of the
Eng-lish nation” (1589; utvidgad uppl. i 4 bd, 1598
—1600; omtr. i 12 bd, 1903—05). — Ett 1846
i London stiftat sällskap för utg. av äldre
resebeskrivningar (publikationer: ”Works”)
benämnes H.-s o c i e t y. W.N.
Hakmaskar, Acanthoce’ phali, klass av
Scole’-cida, likna rundmaskarna till det yttre, men
äro ej närmare besläktade med dessa. Den
långsträckta, cylindriska kroppen är i
fram-ändan försedd med en indragbar snabel med
tvärrader av hakar. Mellan den eg. kroppen
och snabeln finnes ett i regel tydligt avsatt
halsparti. Kroppen är f.ö. glatt el. ringad,
beklädd av en kutikula, under vilken en trådig
subkutikula ligger. I dess undre lager gå 2
förgrenade längskärl, innehållande en kornig nä-
— 309 —
— 310 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
