Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland - Historia - Vapen - Bebyggelse och ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLAND
för vikingaanfall. Under missionstiden
fortsatte dessa; utanför Nissan stod den mest
betydande drabbningen mellan Sven Estridsen
och Harald Hårdråde i deras kamp om
Danmark. Även under äldre medeltiden var
havet oroligt; venderhärjningarna lämnade icke
H. oberört, och det omtalas, hur en gång
1,500 vendiska fartyg strandat vid H:s kust.
Även ss. gränsland till Sverige och Norge var
H. utsatt för krigsföretag. Sedan Valdemar
den store stärkt det danska riket, gick H.
framåt. En egenartad källa i Nordens
historia, H.-listan, sannolikt från 1230-talet, låter
oss tydligare se de inre förhållandena i H.
än i andra delar av Norden. Ett sinnrikt
skattesystem var uppbyggt på
ledungsväsen-dets grund; bondebefolkningen var talrik:
nyodlingar hade lagts under plogen; städer hade
växt fram, säkert Laholm, kanske
Kungsbacka; i n. bedrevs saltsjuderi. Emellertid
var H. en av det danska rikets utmarker, och
redan Valdemar Sejr betraktade H. ss.
lämpligt att utdela i förläning, när hans söner
skulle försörjas med län. Han gjorde därför
1216 sin son på sidolinjen, Nils, till greve av
H. Med dennes sonson, Jakob, begynner H.
mera framträda. Han erhöll 1283 av Erik
Glipping n. H.; sedan han 1287 dömts
fredlös för sitt deltagande i sammansvärjningen
mot Erik, förde han under flera år från H.
en förbittrad kamp mot Erik Menved. Slutl.
hårt ansatt av denne, såg han sig nödsakad
att 1305 överlämna n. H. till sin beskyddare,
Håkon av Norge, vilken i sin tur förlänade
sin blivande måg, den sv. hertig Erik
Magnusson, därmed; samtidigt har Erik Menved
förlänat s. H. jämte Samsö ss. hertigdöme till
sin broder Kristofer. H. var därmed indraget
inom den ärelystne hertig Eriks intressesfär,
och dess n. del utgjorde den första delen av
det oberoende välde, han ämnade grunda på
Sveriges v.-kust. Landskapets läge i
gränsområdet mellan de tre rikena där ger
bakgrunden till dess betydelse vid denna och
kommande tid. På 1320-talet utgjorde H. ett
oroscentrum i Norden genom den halländske
riddaren Knut Porses (se denne) verksamhet;
det lyckades honom genom ett skickligt
utnyttjande av det danska rikets
upplösningstillstånd och trots Magnus Erikssons
förmyndares motstånd att åt sig vinna en mycket
oberoende ställning ss. hertig av H. från 1326.
Vid hans död 1330 tillföllo hans besittningar
gemålen Ingeborg, Magnus Erikssons moder,
och hans båda söner; n. H. synes däremot nu
ha tillfallit Magnus Eriksson. 1341 har den
sistn. köpt s. H. av Valdemar Atterdag för
8,000 mark silver; han gjorde 1353 sin
gunst
ling, Bengt Algotsson, till hertig av H. Denne
fördrevs 1356 genom en stormannaresning
med Magnus’ son Erik i spetsen, varefter H.
s. om Ätran för en tid av Erik förlänades
till hertigarna av Mecklenburg. Då Valdemar
Atterdag 1360 erövrade Skåne, föll även s.
H. i hans våld, senare även n. delen På
Margaretas tid var H. förlänat till hennes
gunstling, Abraham Brodersson; under
upproret mot Erik av Pommern besattes landet
1434 av Engelbrekt. Under nordiska
sjuårskriget 1563—70 blev H. en viktig
krigsskådeplats; det gällde för Erik XIV att bryta den
danska barriär, som avstängde Sverige från
Västerhavet, sedan dess enda utpost där,
Älvsborg, fallit i fiendens våld. Flera gånger
in-föllo sv. häravd. i H. och belägrade slotten
där. I Brömsebrofreden 1645 måste Danmark
avträda H. på 30 år till Sverige; i freden i
Roskilde 1658 förvandlades besittningen till
definitiv. B.;H.Bg.
Vapen: enl. k.f. 18/i 1884: ”1 blått fält ett
upprest lejon, silver”. Något halländskt vapen
före den sv. tiden är icke känt. N.L.R.
Bebyggelse och ekonomisk geografi. H. hade
Vi 1932 en folkmängd av 150,548 personer.
Den utgjorde 1800 71,599, 1900 141,688 och
1920 148,712 personer. Av hela befolkningen
bodde 1930 42,657 el. 28 °/o i städerna.
Folktätheten är i medeltal 32 pr kvkm. men
synnerligen ojämnt fördelad. På den bördiga
kustslätten uppgår folktätheten flerstädes på
landsbygden till 50—60 pr kvkm., medan den
i skogs- och moränområdet här och där t.o.m.
understiger 10. Huvudnäringen är åkerbruk:
1920 levde 46,7 °/o av befolkningen av
jordbruk och boskapsskötsel; frånräknas städerna,
stiger siffran till 59,6 %. 1927 fördelade sig
landarealen på de olika ägoslagen sålunda:
köksväxtodlingar och fruktträdgårdar 16,ss
kvkm. (0,4 °/o av landarealen), åker 1,434,28
kvkm. (30,2 °/o), slåtteräng 34,85 kvkm. (0,7 °/o),
ordnad betesäng 3,70 kvkm. (O,i°/o), annan
betesäng 153,14 kvkm. (3,2 °/o), skogsmark 1,863,87
kvkm. (39,3 °/o), därav hagmark 88,oo kvkm.,
samt övrig mark 1,240,21 kvkm. (26,i°/o). På
kustslätten är uppodlingen mycket stor.
Åkerarealen uppgår där flerstädes till 60—70 %,
på Laholmsslätten t.o.m. till 85 °/o av landytan.
Däremot uppgår den mångenstädes i
berglandet till mindre än 7 °/o. Åkerjorden består på
kustlandet av märgelrika, marina lerjordar;
i vissa trakter är den visserligen överlagrad
av flygsand, men sedan man märglat denna,
äger åkerjorden överallt en god bördighet.
Åkerjordens användning och avkastning 1930
framgår av nedanstående tab.
— 339 —
— 340 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
