Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallucination - Hallwachs, Wilhelm - Hallwachseffekt - Hallwil - Hallwyl, von, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLWACHS
nesvilla, som saknar underlag i verkligheten.
Man brukar skilja mellan h. och illusioner.
Medan illusionen innebär en felaktig
uppfattning av en verklig företeelse, en omtolkning
av något med sinnena iakttaget, uppkommer
däremot h. utan påverkan på något
sinnesorgan men uppfattas dock av personen som
något i verkligheten existerande. Mellan
illusioner och h. förekomma flytande övergångar.
— H. ha form av hörsel-, syn-, känsel-,
lukt-och smakförnimmelser och kunna förekomma
såväl hos normala personer som vid psykiska
sjukdomstillstånd. — Hos normala personer
kunna de någon gång uppträda vid vaket
tillstånd, mest då i form av snabbt försvinnande
syner, vilkas hallucinatoriska karaktär nästan
genast blir klar för personen själv. Vanligare
äro s.k. hypnagoga h., vilka hos många
människor inställa sig under halvslummer vid
övergången från vaket tillstånd till sömn el.
vid uppvaknandet och vilka te sig som livligt
växlande synbilder. Också våra vanliga
drömmar (se d.o.) räknas av många till h. Vid
den hypnotiska sömnen förekomma livliga h.,
för vilka äro utmärkande, att de kunna
förändras under inflytande av hypnotisörens vilja.
Till h. räknas även det återupprepande av
sinnesintryck, som emellanåt erfares efter en
långvarig ansträngning av ett visst sinnesorgan,
t.ex. känslan av gungning efter en sjöresa. —
Vid psykiska sjukdomstillstånd äro h. bland
de mest framträdande och praktiskt viktigaste
symtomen. Vanligast äro de i form av
hörselvillor (”röster”), men även h. för de övriga
av människans fem sinnen kunna förekomma
som sjukdomssymtom. H. bruka i allm. vara
mindre rika på detaljer än verkliga
sinnesförnimmelser, medan de, vad intensiteten
beträffar, kunna visa alla övergångar mellan en svag
skugga och en bländande blixt, mellan en lätt
viskning och ett kanonskott. Särsk. livliga
bruka h. vara vid tillstånd av omtöcknat
medvetande, och härvid äro h. för flera olika
sinnen samtidigt ej sällsynta. Den sjuke kan
t.ex. tycka sig se fientliga gestalter nalkas och
samtidigt höra dem uttala hotelser mot hans
liv. Icke sällan uppträda h. som bekräftelse
på sjukligt betingade föreställningar: en person
med sjukligt förhöjd självkänsla ser t.ex. i en
syn, huru man hyllar honom som konung,
den, som tror sig förföljd, hör röster, som
uttala hotelser mot honom. Den sjuke finner i
h. det slutgiltiga beviset för länge hysta
misstankar, och dessa bli därvid fixerade till
verkliga vanföreställningar. Då h. uppträda vid
sjukdomstillstånd, där en deprimerad
sinnesstämning är ett framträdande symtom, bruka
också h. ha en dyster el. skrämmande
ka
raktär; den sjuke hör t.ex. röster uttala, att
han är fördömd, en ängslig moder hör sina
barn gråta. Vid den vanligaste av
sinnessjukdomarna, schizofrenien, där livliga hörselvillor
bruka förekomma, framträda rösterna ofta för
den sjuke med en klarhet och tydlighet, som
eljest icke är så vanlig vid h. Till den
schizofrena sjukdomsbilden brukar därjämte ofta
höra s.k. kropps-h., egendomliga sensationer
i kroppen, vilka av den sjuke ofta tolkas som
en påverkan utifrån, varigenom hans inre
organ förstöras. Vid förgiftningstillstånd
överväga ofta h. för synen. Alkoholister med
delirium tremens tycka sig t.ex. se levande väsen
omkr. sig: flugor, hundar, vidunder av den
mest fantastiska beskaffenhet. — Om det
närmare sammanhanget vid h:s uppkomst känner
man ännu ingenting med säkerhet, men
åtskilliga hypoteser ha uppställts rörande denna
fråga. Förr ansågs allmänt, att h. uppkomma
genom en retning av de hjärncentra, där
minnesbilderna äro magasinerade. En dylik bestämd
lokalisation av h. har emellertid senare
ansetts osannolik, och man har i stället sökt
giva den förklaringen, att vid h. en del
nervbanor i hjärnan skulle vara ”tillstängda”,
varigenom nervretningen komme in på felaktiga
vägar, så att en föreställning komme att
uppfattas som en sinnesförnimmelse. Vidare har
den åsikten gjorts gällande, att h. icke äro
något enhetligt, utan att t.ex. de vid hypnos
förekommande h. och de vid schizofrenien
vanliga rösterna äro helt olika till sitt
uppkomstsätt. T.V.Sn.
HaTlwachs [-vaks], Wilhelm, tysk fysiker
(1859—1922), 1893 prof, vid tekniska högsk
i Dresden. H. är känd ss. upptäckare av den
fotoelektriska effekten (se d.o.), efter honom
stundom benämnd H.-effekten (1888). Bland
H:s’ skrifter märkes ”Die Lichtelektrizität”
(1914). H. utgav 1911—12 Fr. Kohlrauschs
samlade verk. N.R-e.
Hallwachseffekt [-vaks-], se
Fotoelek-trisk effekt.
HallwiT, medeltidsborg i kantonen Aargau,
Schweiz, i sina äldsta partier från början av
lOOO-talet, stamgods för släkten von Hallwyl,
numera tillhörig en av grevinnan W.v. Hallwyl
upprättad släktstiftelse. I samband med en
restaurering 1910—12 företogos under ledning
av prof. N. Lithberg ingående och för de
medeltida borgbyggnadernas historia
betydelsefulla undersökningar, för vilka redogöres i
praktverket ”Schloss H.” (1924 ff.). C.
Hallwy’1 [sv. uttal haT-], von, schweizisk
adlig ätt, nämnd redan 1113, riksgrevlig sedan
1300-talet. Till Sverige överflyttade greve
Walter v.H. (1839—1921), g. 2) m. Anna
— 379 —
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
