Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halsinflammation - Halsjärn - Halske, Johann Georg - Halskragar - Halskrås - Halskörtlar - Halslin (huvudlin) - Halsmandlar - Hals- och handrätt - Halspulsådror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALSPULSÅDROR
men äro ömhet för tryck över struphuvudet,
sväljningssvårigheter, slemmigt flöde ur
näsborrarna samt hosta. Ofta uppstå bölder, som
öppna sig inåt svalget el. vanl. utåt. H. går i
de flesta fall till hälsa efter 12—14 dagar.
Behandlingen är dels dietisk, dels lokal. Ev.
bölder böra snarast öppnas. V.M-r.
Halsjärn, en järnring med kedja, som förr
stundom fästes om halsen på brottslingar,
dels då sådan dömts att stå vid kåken el.
skampålen, dels å grövre förbrytare som en
skärpning av straffet. E.K.
Halske, Johann Georg, tysk mekaniker
(1814—90), utövade jämte W. Siemens under
firma Siemens & Halske (se d.o.), vilken
bildades 1847, en banbrytande verksamhet inom
elektroteknikens område. R.L-n.
Halskragar, arkeol., se Halsringar.
Halskrås, se Halsduk.
Halskörtlar är den vanliga benämningen på
halsens lymfkörtlar (se d.o.). Genom dem
passera lymfkärl (se d.o.), bl.a. från näsa,
mun, svalg och tonsiller. Vid allehanda
inflammatoriska processer på dessa platser
föras giftämnen till h., där de bekämpas.
Härvid svälla h. och kunna kännas som bön- till
valnötstora, rörliga förhårdnader under
huden. I vissa fall, ss. vid tuberkulos, kunna de
smälta ned och bilda abscesser, som
emellanåt öppna sig genom halsfistlar (se d.o.).
Vid svulstomvandling (lymfosarkom) och vid
den egenartade sjukdomen lymfgranulomatos
(se d.o.) kunna h. nå en betydande
storlek. T.H-n.
Halslin, även stundom kallat h u v u d 1 i n,
liturgiskt plagg, bortlagt i Sverige något årh.
efter reformationen. H. bestod av en o. 1 m.
lång rektangulär linneduk, som av prästen
lades stramt över huvudet och fastknöts kring
bröst och midja med långa, korsade band
från de främre hörnen, varpå hela den övriga
skruden påtogs. Därpå nedfälldes h. bakåt,
bildande ett slags veckig halsduk, övre
kanten hade på 1100- el. 1200-talet erhållit en
styv besättning (para’ra), rikt sirad. Den
bildade, sedan h. nedfällts, ett slags krage. I
st.f. h. brukades en tid ringkragen; därpå
kom bruket att fastsy en bred, vit,
nedliggan-de krage på alban. Liksom de flesta liturgiska
plagg har h. urgamla anor och har från
början varit mycket enkelt och spelat en rent
praktisk roll. Jfr Biskopsskrud. —
Litt.: A. Branting, ”Textil skrud i sv. kyrkor”
(1920). I.
Halsmandlar, se Tonsiller.
Hals- och handrätt, i äldre rättsspråk en vissa
godsägare tillkommande rätt att fängsla, döma
och avstraffa sina underhavande för förbrytel-
Halslin med besättning av förgylld silverplåt,
pärlor och stenar. 1400-talet. Uppsala
domkyrka.
ser, även sådana, som kunde medföra ansvar
till liv el. lem. H.o.h. är en motsvarighet till
de tyska feodalherrarnas Blutbann, rätt att
hålla Blutgericht, och avser eg. en sida av
kungamaktens utövning, vilken genom
privilegium överlåtits å enskilda. H.o.h. uppträder i
Danmark mot medeltidens slut, medgiven
biskopar och domkapitel 1513, för adeln 1523. Den
kyrkliga bortföll vid reformationen, medan den
adliga fick en ny grundval i adelsprivilegierna
1661, däri dock för h.o.h. krävdes innehav av,
förutom herregården, 200 tunnor hartkorn
bondejord. H.o.h. omfattade nu alla förbrytelser
underkastade offentliga åtal. Från h.o.h. bör
skiljas rätten till böter, sakören, vilken dock
ofta, slutl. i regel, förbands därmed. Med tiden
övertog amtmannen utövandet av h.o.h., så att
då den 1849 upphävdes, den sedan länge varit
utan betydelse för godsägarna. I Sverige ägde
åtm. sedan 1500-talet ägarna av godsen
Berg-kvara, Torpa, Ängsö och från 1654 även Visingsö
h.o.h. över sina underlydande. Dessa h.o.h.
upphävdes dock 1692. Jfr Gårdsrätt och
Domsrätt. E.K.
Halspulsådror, i vidsträckt bemärkelse
samtliga pulsådror på halsen, i inskränkt (vanligare)
bemärkelse den artär, art. carotis, som på
vardera sidan av halsens centrala organsystem (se
Hals) för blodet till huvudet. Från den stora
h.-stammen avges inga grenar, men sedan
artären i höjd med sköldbroskets övre kant delat
sig i en yttre och en inre huvudpulsåder, avges
— 405 —
— 406 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
