Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hameln - Hamerik - Hamerling, Robert - Hami, Chami, Komul - Hamilkar - Hamilton (Ontario) - Hamilton (Skottland) - Hamilton (Ohio) - Hamilton (Bermudaöarna) - Hamilton, ätter - Hamilton, 1. Hugo (af Hageby)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMERIK
H. har blivit mest känt genom sägnen om
råttfängaren i H. Denne hade fått löfte om hög
lön, om han kunde befria staden från råttor,
och då han blåste på sin pipa, rusade alla
råttorna ned i Weser och drunknade. Då lönen
uteblev, lockade han med sin pipa stadens barn
med sig och försvann med dem in i
Koppenberget, som slöt sig efter dem. Händelsen säges
ha ägt rum 1284 och omtalas i en inskription
på det ovan nämnda Rattenfängerhaus. v.S-iv.
Ha’merik, danska tonsättare, se H a m m
e-r i c h.
Hamerling, Robert, österrikisk förf. (1830
—89). H. föddes i Niederösterreich av fattiga
föräldrar, blev 1855
gymnasielärare i
Triest men
pensionerades på gr. av
sjuklighet 1866, varefter
han helt ägnade sig
åt sitt förf.-skap. H.
debuterade med
dikt-saml. ”Sangesgruss
vom Strande der
Adria” (1857). Först
med sitt
historiskt-symboliska epos på
blankvers ”Ahasver
in Rom” (1866) slog han dock igenom. Det
blev övermåttan populärt liksom hans
hexameterepos ”Der König von Sion” (1869). Båda
utmärka sig genom livlig tidsfärg. Vidare
märkas den historiska romanen ”Aspasia” (3 bd,
1867; sv. övers. 1881), tidssatiren ”Homunculus”
(1888) och revolutionsdramat ”Danton und
Ro-bespierre” (1871). Småningom utvecklades H.
till en egocentriker med tydliga monomana
drag. Därom vittnar självbiografien
”Stationen meiner Lebenspilgerschaft” (1889).
Postumt utkommo bl.a. ”Die Atomistik des
Wil-lens” (2 bd, 1891) och ”Ungedruckte Briefe”
(1897—1901). ”Sämtliche Werke” (16 bd, 1922).
— Litt.: P. Rosegger, ”Persönliche
Erinner-ungen an R.H.” (1890); A. Polzer, ”H.” (s.å.);
A. Altmann, ”R. H:s Weltanschauung” (1914).
A.Bd.
Hami, Ghami, Komul, oasstad i n.ö.
Sin-kiang, Kina, på sydsidan av Tien-shan, 856
m.ö.h.; c:a 10,000 inv. Viktig knutpunkt för
karavanvägar, telegrafstation. J.C.
HamFlkar, namn på kartagiska fältherrar,
bland vilka den ryktbaraste är H. Barkas
(”Blixten”) av den mäktiga och patriotiska
barkinska släkten. Ss. militärpartiets ledare
inledde H.B. den målmedvetna, mot Rom
oförsonligt hätska politik, som fullföljdes av hans
måg Hasdrubal (se denne) och sonen
Hanni-bal (se denne) samt kulminerade i 2:a puniska
kriget. H. utmärkte sig på Sicilien genom sitt
sega motstånd mot romarna under l:a puniska
krigets (264—241 f.Kr.) sista år och blev sedan
Kartagos räddare genom att nedslå ett
allvarsamt uppror av legotrupperna i Afrika. Driven
av revanschtanken sökte H. i Spanien skaffa
Kartago ersättning för det förlorade Sicilien och
lyckades genom fältherresnille och klok
diplomati grunda ett puniskt välde i Spanien samt
av den stridbara befolkningen skapa en
ypperlig armé. H. föll i en drabbning 229. H.Sj.
Hamilton [hä’milton], stad i Ontario,
Cana-da, vid Burlington bay, den västligaste viken
av Lake Ontario; 154,914 inv. (1931; 114.151
1921). Industrien, som 1928 sysselsatte 30,787
personer, omfattar huvudsaki. järn-, stål-,
maskin- och textilindustri. J.C.
Hamilton [hä’milton], huvudstad i
grevskapet Lanarkshire, Skottland, vid Clyde, 15 km.
s.o. om Glasgow; 37,863 inv. (1931). H. har
kol- och järngruvor, bomullsindustri och
trädgårdsodlingar. [E.S-z.]
Hamilton [hä’miltan], industristad i Ohio,
U.S.A., n.n.v. om Cincinnati, vid Miami river
och Miami-Eriekanalen; 52,176 inv. (1930). J.C.
Hamilton [hä’milton], huvudstad på
Bermu-daöarna (se d.o.).
Hamilton, sv. ätter, stammande från den
ne-dannämnda skotska ätten H. Om deras
inbördes samhörighet se släkttab. sp. 443—444; om
anslutning till den skotska ätten se denna.
1) Hugo H. (af Ha ge by), friherre,
krigare och ämbetsman (1655—1724), började sin
bana i engelsk krigstjänst men kom 1680 till
Sverige, blev 1681
fänrik, 1698 major,
1703 överstelöjtnant
och s.å. överste för ett
nyuppsatt fyr- och
femmänningsreg. Med
detta låg H. 1709 i
garnison i Malmö och
deltog i dess försvar
mot danskarna,
utmärkte sig 1710 i
slaget vid
Hälsingborg och blev s.å.
generalmajor men
dömdes 1711 till döden för ett skandalöst
slagsmål med överste Gyllengrip på
residenset i Malmö. Benådad mot böter, blev
H. 1711 överkommendant och var 1711—12
även v. guvernör i Göteborg, var i slutet av
1715 bestämd till överbefälhavare för den
påtänkta sv. hjälpkåren till pretendenten, deltog
1716 i norska fälttåget och blev s.å.
generallöjtnant och landshövding i Västernorrlands
län. Här inlade han stora förtjänster, särsk.
— 439 —
— 440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
