HAMMARSKJÖLD Kyrkan har rundtorn, vars befästningskaraktär ännu är tydlig. I det inre finnes vackra träarbeten från renässansen (predikstolen daterad 1636). — Egendomar: Löberöd och Kri-stinetorp. — Pastorat: Harlösa och H., Frosta kontrakt, Lunds stift. J.C.; E.W. Hammarlöv, s:n i Skytts hd, Malmöhus län, n.n.v. om Trälleborg; 10,65 kvkm., därav 10,55 land; 605 inv. (1931; 57 inv. pr kvkm.); 9,89 kvkm. åker (1927; 93,7% av landarealen), ingen skogsmark. Kyrkan har sin romanska karaktär väsentligen bibehållen; den har ett runt torn, krönt av två trappgavlar. Triumfbågens vederlag äro prydda av vilande djurfigurer av Lundadomens lejontyp. — Pastorat: H., V. Vemmerlöv, Gylle och Kyrkokö-pinge, Skytts kontrakt, Lunds stift. J.C.;E.W. Hammarsebo revirdel, adress Möckhult, tillhör Smålands distrikt och omfattar delar av Handbörds och Stranda härader av Kalmar län. Areal (1929): statsskogar 10,601 har, varav 8,435 produktiv mark; övriga allmänna skogar 1,465, resp. 1,191 har. 1929 års avverkning å statsskogar 25,952 kbm. Reviret är delat i 3 be-vakningstrakter. E.S.-P. Hammarsjön, Helgasjön, grund sjö invid och s.ö. om Kristianstad, 0,6 m.ö.h., ge-nomflytes av Helgeån. J.C. Hammarskatt kallas den avgift till Staten, som utöver tackjärnstionde (se d.o.) vid järnets framställning skulle erläggas vid järnets förädling vid stångjärnshamrar. Redan under Gustav Vasa erlades h. 1683 reglerades h. så, att av frälsehamrar skulle erläggas hälften mot vad ofrälse hade att betala. 1695 nytaxerades verken, och h. bestämdes till 1 % av tillverkningen, lika för frälse och ofrälse. Adeln betingade sig sedermera rätt till visst s.k. över-smide. 1803 bestämdes h. till 2 % för nya härdar (upphävt 1846). H. utgick i regel in natura. Den nedsattes 1857 till hälften och upphävdes 1860. A.Vr. Hammarskifte, rättshist., är ett i våra landskapslagar använt uttryck för ägoförhållandena i en by före solskiftet. Forskarna äro ej ense om ordets betydelse. De flesta ha antagit, att h. inneburit en gammal och mindre noggrann delning av tomterna i en by och av dess övriga ägor, som i motsats till tegarna i sol-skiftade byar lågo om varandra utan någon bestämd ordning. På gr. av Upplandslagens ord om by ”i hambri och i forni skipt” ha h. och fornskifte ansetts vara samma sak. Men å andra sidan har gjorts gällande, att det gamla sv. kartmaterialet uppvisar två slags ägofördelningar i byarna, dels oregelbundna, blockfor-miga ägofigurer och dels långsmala, jämnbreda, regelbundna tegar, som fördelats på går darna efter lottning (fornskifte), efter bolindel-ning (bolskifte) el. efter tomtläge (solskifte). Enl. denna uppfattning skulle ”by i hambri” ha de blockformiga ägorna, som urspr. skulle ha varit enskilda intagor på den samfällda bymarken. Under sådana förhållanden skulle h. ej vara något egentligt skifte i juridisk bemärkelse. — Litt.: G. Thulin, ”Historisk utveckling af den sv. skifteslagstiftningen” (1911); H. Forssman, ”Om skifte och annan jorddelning i by” (i ”Sv. lantmäteriet 1628—1928”, 2, 1928); A.G. Fontell, ”Anteckningar och aktstycken rörande forn-, sol- och hammarskiftet i Finland” (i ”Fennia”, 52, 1928); G. Nordholm, ”Geografiska studier över de nordeuropeiska byarnas grundformer” (i ”Sv. geografisk årsbok”, 1931). G.N. Hammarskjöld, ätt, adlad 1607 med nedan-nämnde H.l). Vissa släktmedl. ha skrivit sig Hammarsköld el. Hammarskiöld. Jfr släktöversikten sp. 475—476. — Litt.: Nina H., ”Ätten H.” (1915). C 1) Peder Michilsson Hammarskiöld, krigare (o. 1560—1646), var 1579 ryttare, kämpade vid Stångebro på Sigismunds sida och begav sig efter slaget till Polen men övergick sedermera till Karl IX, blev 1606 ryttmästare, 1610 överste och 1611 ståthållare på Borgholm, som han under vintern framgångsrikt försvarade mot danskarna. I juni 1612 måste dock H. för överlägsna krafter kapitulera men försvarade sedermera Tjust mot danskarna. 1621 var H. i slottsloven i Kalmar, 1622 och 1627 fick han åter Ölands försvar sig anförtrott. Återstoden av sitt liv tillbragte H., som vid flera tillfällen blivit svårt sårad, på sin gård. P.S. 2) L o r e n z o Hammarsköld, förf. (1785—1827), fil. mag. 1812 i Uppsala, e.o. amanuens vid Kungl. bibi. 1806, l:e amanuens 1811, bibliotekaries titel 1826; notarie i Bok-tryckerisocietén. H. var tidigt en typisk representant för Sturm und Drang (se d.o.), svärmande för Rousseau, Werther, tyska riddarro-maner och även Wilh. Meister, varom hans ungdomsbrevväxling vältaligt vittnar. 1804 gjorde han bekantskap med Schleglama, Nova-lis och Tieck och blev nu en förespråkare för nyromantiken. Han hörde till stiftarna av sällsk. V.V. (Vitterhetens vänner) i Uppsala, föregångaren till Nya skolans Auroraförbund. — 473 — — 474 —