Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarskjöld, ätt - Hammarsköld, 2. Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMARSKJÖLD
Samtidigt uppmärksammade han vår äldre,
förbisedda litteratur (t.ex. Stiernhielm), studerade
Fichte och Schiller
samt hänfördes av
Fr. Schlegels verk
om den grekiska
poesien. H:s egna
vitterhetsförsök äro
synnerligen
medelmåttiga. Utom några
övers, av antika
skalder publicerade han
”Kärlekskväden”
(1811), tragedien
”Prins Gustaf” (1812)
samt sina samlade
”Poetiska studier” (1813). Betydelsefullare är
hans ”Försök till en kritik öfver Fr. Schiller”
(1808), där han efter Schleglarnas mönster
angriper den tyske diktaren. Alltid ivrig att låta
tryckpressen förmedla sina idéer, blev H. själen
i Nya skolans första tidn. ”Polyfem” (1809—
12, se d.o.), vari hans mest kända bidrag är
serien ”Ur sjökapten Baggfots papper”,
parodiska angrepp, icke utan komisk kraft. Mindre
lycka hade H. med de kortvariga och obetydliga
tidskr. ”Lyceum” och ”Läsning i hvarjehanda”
(1810). Han utgav s.å. sina ”Kritiska bref
rörande herr canzli-rådet C.G. af Leopolds Sami,
skrifter”, ett ensidigt och hätskt anfall mot
Gamla skolans främste. H. deltog vidare flitigt
som prosaförf., recensent och polemiker i Nya
skolans tidskr. ”Phosphoros” och ”Sv.
littera-turtidn.” Hans viktigaste bidrag är en i
”Phosphoros” införd övers, av Plotinos, jämte
inledning, där han bl.a. söker finna
beröringspunkter mellan den antike tänkaren och
Swe-denborg. När H. skarpt kritiserat Tegnérs
”Nore”, blev han föremål för dennes vrede;
särsk. ofördelaktigt för hans rykte blev Teg-
nérs kvicka, men hänsynslösa och orättvisa
poem ”Hammarspik” (1815). H:s främsta verk
är ”Sv. vitterheten” (1819), vår första verkliga
litteraturhistoria, ett visserligen polemiskt och
partiskt, men fortfarande bibliografiskt
värdefullt arbete. För sin tid förtjänstfull är också
H:s ”Historiska anteckningar rörande
fortgången och utvecklingen af det historiska
studium i Sverige” (1821). H. var den ledande
kraften i fosforisternas slutliga satiriska fejd
med motståndarna i ”Markalls sömnlösa
nätter” (1820—21, se d.o.). Bland hans övriga
skrifter må nämnas: ”Utkast till de bildande
konsternas historia” (1817), ”E.J. Stagnelius, ett
kors på hans graf” (1823), ”Förteckning på de
i Sverige från äldre till närvarande tider
ut-komne schole- och undervisnings-böcker”
(1817) och ”Repertorium för sv. bokhandeln”
(1823). — H. hör icke till romantikens
djupaste andar, men det löjets skimmer, som vilat
över honom, är i mycket orättvist. Han var
stridsman och polemiker, fick tåla många hugg
och var ej sen att giva igen, men hans
idealism var ärlig och äkta. Som forskare kunde
han göra misstag, men det var en
pioniärgär-ning han utförde. Han var den förste att
påvisa vår äldre diktnings skatter, och han
upptäckte Stagnelius’ storhet. Framförallt var han
en glödande fosterlandsvän; den sv. odlingens
storhet och framgång låg honom varmt om
hjärtat. Han var oavlåtligt flitig, fri från allt
estetsnobberi och nöjd i sin fattigdom.
Personligen var han gästfri, vänfast och osjälvisk.
— H:s ”Valda humoristiska och poetiska
skrifter” utgåvos av B. Norling, jämte
”Lefnads-teckning” (1882). — Litt.: G. Ljunggren,
”Fos-foristiskt ungdomssvärmeri” (i ”Smärre
skrifter”, 3, 1881); G. Frunck, ”Bref rörande Nya
skolans hist.” (1886—92); E. Fahlbeck i ”Sv.
tidskr.”, 19, 1929. E.E-k.
H. 8) H. 9)
Släktöversikt och vapen för ätten Hammarskjöld.
— 475 —
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
