Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarskjöld, 5. Hjalmar - Hammarskjöld, 6. Carl Gustaf - Hammarskiöld, 7. Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMARSKJÖLD
sultativt statsråd s.å., justitieminister i v.
Ot-ters ministär 1901—02, president i Göta
hovrätt 1902, utarbetade förslag till lag om
administrativ högsta domstol (tr. 1907), led. av
internationella skiljedomstolen i Haag 1904,
ecklesiastikminister 1905 i Lundebergs
ministär, sv. underhandlare med Norge i Karlstad
s.å., sv. sändebud i Köpenhamn 1905—07,
delegerad vid fredskongressen i Haag 1907,
landshövding i Uppsala s.å., sv. ordf, i
ren-beteskommissionen 1907—09, ordf, i
skiljedomstol för Casablanca-affären 1909, led. i
skiljedomstol ang. Grisbådarna s.å., delegerad
vid underhandlingen om Spetsbergen 1910—
12, sv. ordf, i skandinaviska
obligationsrätts-kommittén, sv. ordf, i kommitté för sv.
handelstraktat med Tyskland 1910—11, ordf, i
enskilda järnvägarnas skiljedomstol 1911 —14,
led. i Utrikesdep:s antagningskommission
1912 och dess ordf. 1917—19, ordf, i Uppsala
läns hushållningssällskap m.m. 1907—14,
statsminister 17/2 1914 i samband med
försvarskri-sen, tillika krigsminister intill 15/s s.å., led.
av Institut de droit international och
Aca-démie de droit comparé i Haag och dess
ku-ratorium, ordf, i Sv. bibelsällskapets kommitté
1915—22, ordf, i permanenta
kinesisk-amerikanska undersökningskommissionen och i
ständiga tysk-schweiziska förlikningsrådet.
avgick som statsminister 30/s 1917, ordf, i
Sveriges stadshypotekskassa 1917, led. av Sv.
akad. 1918, ordf, i Sveriges allmänna
lantbrukssällskap 1924—26, ordf, i Nat.förb:s
kommitté för kodifiering av den internationella
rätten och ordf, i International law
association 1924. H. är en av samtidens främste
kännare av internationell rätt och har utg. ”La
neutralité en général” (1924) samt på den sv.
juridikens område ”Om fraktaftalet” (1886),
”Om grufregal och grufegendom” (1891). E.K.
Bland de många ämbeten, som H. innehaft,
och alla de uppdrag, han fullgjort, är det intet,
som så uppmärksammats som hans
förvalt-tande av statsministerämbetet och hans plats
i centrum av den sv. politiken under de
oroliga krigsåren. Staaffs 2:a ministär hade
fallit på försvarsfrågan, och det blev den
Ham-marskjöldska ministärens förnämsta uppgift
att lösa denna fråga. Då H. 1914 utnämndes
till statsminister, mottogs regeringsbildningen
med mycket delade meningar, men allmänt
erkänt är H:s ärliga försök att bilda en
för-svarsvänlig ministär ovan partierna.
Försvarsfrågans lösning på hösten 1914 skedde i enl.
med regeringsförslaget. H. gjorde i samband
härmed tungt vägande personliga insatser, och
vid utformandet av den sv.
neutralitetspolitiken under de svåraste krigsåren utövade H.
jämte K. A. Wallenberg det avgörande
inflytandet. Icke mindre svår var den uppgift,
som förelädes ministären beträffande den inre
politiken. Det kom på dess lott att verkställa
den första planläggningen av den inre
ran-soneringspolitiken. Ingen sv. ministär torde
ha mötts av så överväldigande svårigheter,
men H. fullföljde sin politik lika energiskt
som konsekvent. Det mest kännetecknande
draget hos H. som politiker har varit den
orädda kampvilja, varmed han försvarat sina
grundsatser. H:s politiska gärning har
skaffat honom många beundrare och anhängare,
men samtidigt har han från motståndarhåll
utsatts för en hätsk kritik. Talande bevis
härför äro den stora sympatiadress, sorn
riktades till honom under de för ministären
kritiska dagarna i slutet av mars 1917, och
vänsteroppositionens ofta rent personliga angrepp.
Trots den strid, som stått kring H:s namn,
framstår han som en märkesman av stora
mått inom sv. politik. (Om H:s insatser i den
sv. neutralitetspolitiken se f.ö. Sverige,
historia.) Avgången från statsministerämbetet
betydde icke slutet på hans politiska bana.
Ehuru politisk vilde invaldes han 1923 i F.k.
av högern. 1932 utsågs H. till medl. i den
parlamentariskt betonade sv. delegationen till
nedrustningskonferensen i Genève. A.ö-n.
6) Carl Gustaf Valdemar H., den
föregåendes bror, militär (f. 22/4 1865),
underlöjtnant i Värmlands fältjägarecorps 1885, löjtnant
vid Generalstaben 1895, major 1906,
överstelöjtnant vid Första livgrenadjärreg. 1910,
överste 1913 och chef för reg. 1914, generalmajor
och chef för 6:e arméfördelningen 1919, chef för
Generalstaben 1922, generallöjtnant 1926,
general och avsked 1930. H. var lärare vid
Krigs-högsk. 1899—1903, souschef vid
Lantförsvars-dep:s kommandoexp. 1906—10 och led. av ett
flertal kommittéer, bl.a. volontärkommissionen
1907 och försvarsrevisionen 1919—23. Han har
dessutom företagit studieresor till Tyskland
och Österrike 1912 samt varit ordf, hos
sakkunniga för utarbetande av ny värnpliktslag
och härordning 1913—14. 1918—20 var H. led.
av A.k., 27/io 1920—% 1921 statsråd och chef för
Lantförsvarsdep. och är från 1924 led. av
F.k. E.Bz.
7) Peder Adolf Ludvig Regnell
Hammar-s k i ö 1 d, den föregåendes syssling, militär (f.
2#/s 1869), underlöjtnant vid Svea art.-reg. 1889,
major och chef för Art.-staben 1909, vid Svea
art.-reg. 1911, överstelöjtnant vid
Boden-Karls-borgs art.-reg. 1913, överste och chef för
Smålands art.-reg. 1915 och för Svea art.-reg. 1922,
generalmajor och chef för 2:a arméfördelningen
1926, för ö. arméfördelningen och
överkom
— 479 —
— 480 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
