HAMMARSKJÖLD sultativt statsråd s.å., justitieminister i v. Ot-ters ministär 1901—02, president i Göta hovrätt 1902, utarbetade förslag till lag om administrativ högsta domstol (tr. 1907), led. av internationella skiljedomstolen i Haag 1904, ecklesiastikminister 1905 i Lundebergs ministär, sv. underhandlare med Norge i Karlstad s.å., sv. sändebud i Köpenhamn 1905—07, delegerad vid fredskongressen i Haag 1907, landshövding i Uppsala s.å., sv. ordf, i ren-beteskommissionen 1907—09, ordf, i skiljedomstol för Casablanca-affären 1909, led. i skiljedomstol ang. Grisbådarna s.å., delegerad vid underhandlingen om Spetsbergen 1910— 12, sv. ordf, i skandinaviska obligationsrätts-kommittén, sv. ordf, i kommitté för sv. handelstraktat med Tyskland 1910—11, ordf, i enskilda järnvägarnas skiljedomstol 1911 —14, led. i Utrikesdep:s antagningskommission 1912 och dess ordf. 1917—19, ordf, i Uppsala läns hushållningssällskap m.m. 1907—14, statsminister 17/2 1914 i samband med försvarskri-sen, tillika krigsminister intill 15/s s.å., led. av Institut de droit international och Aca-démie de droit comparé i Haag och dess ku-ratorium, ordf, i Sv. bibelsällskapets kommitté 1915—22, ordf, i permanenta kinesisk-amerikanska undersökningskommissionen och i ständiga tysk-schweiziska förlikningsrådet. avgick som statsminister 30/s 1917, ordf, i Sveriges stadshypotekskassa 1917, led. av Sv. akad. 1918, ordf, i Sveriges allmänna lantbrukssällskap 1924—26, ordf, i Nat.förb:s kommitté för kodifiering av den internationella rätten och ordf, i International law association 1924. H. är en av samtidens främste kännare av internationell rätt och har utg. ”La neutralité en général” (1924) samt på den sv. juridikens område ”Om fraktaftalet” (1886), ”Om grufregal och grufegendom” (1891). E.K. Bland de många ämbeten, som H. innehaft, och alla de uppdrag, han fullgjort, är det intet, som så uppmärksammats som hans förvalt-tande av statsministerämbetet och hans plats i centrum av den sv. politiken under de oroliga krigsåren. Staaffs 2:a ministär hade fallit på försvarsfrågan, och det blev den Ham-marskjöldska ministärens förnämsta uppgift att lösa denna fråga. Då H. 1914 utnämndes till statsminister, mottogs regeringsbildningen med mycket delade meningar, men allmänt erkänt är H:s ärliga försök att bilda en för-svarsvänlig ministär ovan partierna. Försvarsfrågans lösning på hösten 1914 skedde i enl. med regeringsförslaget. H. gjorde i samband härmed tungt vägande personliga insatser, och vid utformandet av den sv. neutralitetspolitiken under de svåraste krigsåren utövade H. jämte K. A. Wallenberg det avgörande inflytandet. Icke mindre svår var den uppgift, som förelädes ministären beträffande den inre politiken. Det kom på dess lott att verkställa den första planläggningen av den inre ran-soneringspolitiken. Ingen sv. ministär torde ha mötts av så överväldigande svårigheter, men H. fullföljde sin politik lika energiskt som konsekvent. Det mest kännetecknande draget hos H. som politiker har varit den orädda kampvilja, varmed han försvarat sina grundsatser. H:s politiska gärning har skaffat honom många beundrare och anhängare, men samtidigt har han från motståndarhåll utsatts för en hätsk kritik. Talande bevis härför äro den stora sympatiadress, sorn riktades till honom under de för ministären kritiska dagarna i slutet av mars 1917, och vänsteroppositionens ofta rent personliga angrepp. Trots den strid, som stått kring H:s namn, framstår han som en märkesman av stora mått inom sv. politik. (Om H:s insatser i den sv. neutralitetspolitiken se f.ö. Sverige, historia.) Avgången från statsministerämbetet betydde icke slutet på hans politiska bana. Ehuru politisk vilde invaldes han 1923 i F.k. av högern. 1932 utsågs H. till medl. i den parlamentariskt betonade sv. delegationen till nedrustningskonferensen i Genève. A.ö-n. 6) Carl Gustaf Valdemar H., den föregåendes bror, militär (f. 22/4 1865), underlöjtnant i Värmlands fältjägarecorps 1885, löjtnant vid Generalstaben 1895, major 1906, överstelöjtnant vid Första livgrenadjärreg. 1910, överste 1913 och chef för reg. 1914, generalmajor och chef för 6:e arméfördelningen 1919, chef för Generalstaben 1922, generallöjtnant 1926, general och avsked 1930. H. var lärare vid Krigs-högsk. 1899—1903, souschef vid Lantförsvars-dep:s kommandoexp. 1906—10 och led. av ett flertal kommittéer, bl.a. volontärkommissionen 1907 och försvarsrevisionen 1919—23. Han har dessutom företagit studieresor till Tyskland och Österrike 1912 samt varit ordf, hos sakkunniga för utarbetande av ny värnpliktslag och härordning 1913—14. 1918—20 var H. led. av A.k., 27/io 1920—% 1921 statsråd och chef för Lantförsvarsdep. och är från 1924 led. av F.k. E.Bz. 7) Peder Adolf Ludvig Regnell Hammar-s k i ö 1 d, den föregåendes syssling, militär (f. 2#/s 1869), underlöjtnant vid Svea art.-reg. 1889, major och chef för Art.-staben 1909, vid Svea art.-reg. 1911, överstelöjtnant vid Boden-Karls-borgs art.-reg. 1913, överste och chef för Smålands art.-reg. 1915 och för Svea art.-reg. 1922, generalmajor och chef för 2:a arméfördelningen 1926, för ö. arméfördelningen och överkom — 479 — — 480 —