HAMMARSTRAND mendant i Stockholm 1928 samt generalfälttyg-mästare och inspektör för art. 1929. H. var art-stabsofficer 1899—1911 och chef för fält-art:s skjutskola 1919—20 samt har varit led. av ett flertal kommittéer. Han har utg. ”Studie över art:s samverkan med inf.” (1922). E.Bz. 8) Bo Gustaf Hjalmar H., son till H. 5), jurist, socialpolitiker (f. 3/a 1891), jur. kand, i Uppsala 1915, notarie och sekreterare i olika riksdagsutskott 1918—21, assessor i Svea hovrätt s.å., hovrättsråd 1929, sakkunnig hos Finansdep:s lagbyrå 1922—24, chef för Social-dep:s lagbyrå 1925, t.f. statssekreterare där 1926, ord. 1930. H. har sedan 1929 varit rege-ringsombud vid Internationella arbetsorganisationens konferenser i Geneve. Juridisk förf., lageditionsutg. Th. 9) Ä k e Wilhelm Hjalmar H., den föregåendes bror, ämbetsman (f. 10/4 1893), fil. kand, i Uppsala 1914, jur. kand. 1917, anställd s.å. i Utrikesdep., där han blev legationsråd 1923 och envoyé i disponibilitet 1930. H. har anlitats som expert på internationella rättsfrågor, såväl i Nat. förb. som i Mellanfolkliga domstolen, där han sedan 1922 är generalsekreterare. T.E-r. Hammarslagg, se Glödspån. Hammarsmedja, benämning på byggnad, som innehåller hamrarna för smide (se d.o.), särsk. i äldre tider för stångjärnssmidet. I.S. Hammarstedt, Nils Edvard, etnolog och museiman (f. */s 1861), student 1881, anställd vid Nordiska museet 1890, intendent 1907 —28, fil. hedersd:r 1907. H. är en av föregångsmännen inom den nordiska folklivsforskningen, och det är framförallt han, som grundlagt Nordiska museets karaktär av forskningsinst. Genom sina många uppsatser om folktro och folksed, flertalet tr. i museets skriftserier, har han i hög grad inspirerat insamlingsarbetet i Norden av hithörande folktraditioner. Museets folktros- och folksedsarkiv har också tillkommit under hans ledning. En utförlig bibliogr. ingår i den festskrift, ”Etnologiska studier”, som tillägnades H. på 60-årsdagen. Hans förnämsta senare arbeten äro: ”Seder vid åkerbruk och boskapsskötsel, som härleda sig från jakt- och fångstriter” (i ”Fataburen”, 1927) samt ”Vår-och bröllopsbjörn” (i ”Studier och uppsatser tillägnade Otto Andersson”, 1929). Sfd S. Hammarsten. 1) 01 o f H., läkare (f. n/a 1841), med. d:r 1869 (”Om gallans förhållande till magsaften och äggvitedigestionen”), e.o. prof, i medicin 1877, kallades 1883 till prof, i med. och fysiologisk kemi, var 1901—04 Uppsala univ:s rektor. H är nestorn bland nu levande biokemister. Under sin verksamhet ss. akad. lärare och även långt in i emeritusåldern var han utan gensägelse den verksammaste och den ledande inom sitt läroområde, icke minst genom sin i många uppl. utkomna lärobok i fysiologisk kemi. Hans specialforskningar ha sträckt sig över stora områden inom biokemien, särsk. gallans, blodkoagulationens och matsmältningens kemi. Förteckning över hans talrika arbeten intill 1906 av Schmidt-Nielsen i ”Festschrift, O.H.... gewidmet” (1906). Wk. 2) F r e d r i k H., den föregåendes bror, präst (1846—1922), teol. examen i Uppsala 1871, kyrkoherde i Norrköping 1886, i Solna 1896, e.o. hovpredikant 1898, predikant vid Blasie-holmskyrkan 1898—1908, kyrkoherde i Jakobs församling i Stockholm 1908. H., som företrädde en lågkyrklig, pietistiskt färgad åskådning, var en ansedd predikant och själasörjare och utgav flera mycket lästa uppbyggelseskrif-ter och predikosaml. S.N. 3) E i n a r H., den föregåendes son, läkare, biokemist (f. 4/i 1889), med. d:r 1924 (”Zur Kenntnis der biologischen Bedeutung der Nuc-leinsäureverbindungen”), laborator i kemi och farmaci vid Karolinska inst. 1919, prof, i samma ämnen 1928. H:s viktigaste arbeten falla inom nukleinsyreföreningarnas och den fysikaliska kemiens område. Wk. Hammarstrand, Sven Fromhold, historiker (1821—89), fil. d:r 1854, docent i Uppsala 1856, akad.-adjunkt 1859, e.o. prof. 1877, ord. 1882. Ur arkiv i Tyskland och Österrike hopbragte H. ett betydande källmaterial till belysning av förspelet till Sveriges deltagande i 30-åriga kriget. Materialet har han själv till endast ringa del bearbetat. Förvarat i univ.-bibi, i Uppsala, har det dock utnyttjats av senare forskning. Arbeten: ”Försök till en historisk framställning af underhandlingarna om Sveriges deltagande i trettioåriga kriget”, 1 (1855), ”Bidrag till trettioåriga krigets historia” (1859), Uppslagsbok. XII. ____ 4gj __ 16 — 482 —