Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handel - Handel hos naturfolken - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEL
ma h. el. d e p å h a n d e I n (se d.o.), som går
så till, att varor läggas ut på ett bestämt ställe,
där de av motparten utbytas mot andra. Denna
h.-form är icke längre ett utbyte av gåvor. Den
part, som ej är nöjd, avhämtar helt enkelt icke
likviden, förrän den ökats. Förskottsbetalning
är, trol. som ett minne av nämnda h.-former,
vanlig bland många naturfolk. Den verkliga
byte s-h., varvid nyttighet utväxlas mot
nyttighet efter värdering å ömse sidor och ett ofta
utdraget prutande, har spelat och spelar en
mycket stor roll hos naturfolken (se Byte).
Kvinnorna kunna hos primitiva folk oftast idka
h. med grannfolkens kvinnor, även om männen
ligga i fejd med varandra. Ur detta kvinnornas
varuutbyte samt ur depå-h. ha marknader
småningom utvecklat sig. Särsk. i Afrika har
marknad s-h., som nästan uteslutande
ligger i kvinnohänder, nått stor blomstring,
vartill ej minst bidragit, att marknadsplatserna
betraktas som fridlysta (se Marknad).
Under det tor g-h., n ä r-h. alltså, i största
utsträckning kommit att skötas av kvinnor, har
f j ä r r-h. kommit på männens lott.
H.-expe-ditioner äro icke ovanliga bland naturfolken.
Afrikanska och indianska handelsmän ha gjort
och göra omfattande resor genom resp,
kontinenter och ha därigenom givetvis också
bidragit till kulturutbytet. Denna h. anses så viktig,
att krig icke alltid få störa den: i Guayana få
handelsmän fritt passera genom fientligt
område. Den plats i s.v. Minnesota, där catlinit
(se d.o.) el. pipstenslera hämtades, var
fridlyst, och vän och fiende kunde där i fred
avhämta det endast på denna plats befintliga
materialet. K a r a v a n-h. är en senare utveckling
av fjärr-h. Man sammanslöt sig till gemensamt
skydd och till underlättande av transporterna.
Stora delar av Asien och Afrika genomkorsas
alltjämt av karavaner. Varuutbytet kan också
försiggå genom m e 11 a n-h., varvid säljare och
köpare ej träffas, utan andra uppträda som
förmedlare. Hela stammar ha övergått att leva
på mellan-h. som näringsfång. Liksom
kvinnorna mångenstädes ha torg-h. som uteslutande
privilegium, ha, särsk. i Afrika, vissa individer
el. grupper skaffat sig ett slags monopol på
tillverkning el. försäljning, i vissa fall t.o.m. på
rätten att begagna h.-vägar. Medan h. från
början ej bedrevs yrkesmässigt, framväxer dock
småningom ett särsk. köpmansstånd. Sedan
bytesvarorna kommit att få ett visst pris i
förhållande till varandra, övergingo vissa varor
till ett slags värdemätare, och småningom har
man nått därhän, att vissa av dem användas
som betalningsmedel, som mynt. G.B-r.
Historia. Det tidigaste spåret av
h.-verksamhet inom det v. kulturområdet finnes i
flodkulturen vid Eufrat och Tigris. 2500 f.Kr.
var kring denna slätt utbildat ett stort
h.-område, innefattande de kringboende öken- och
bergfolken, sträckande sig n. om Arabiska
öknen bort till Syrien. Vid denna tid började
metaller, först bly och koppar, att användas
som värdemätare och bytesmedel. Inom den
hierarkiskt organiserade Nilkulturen skedde
icke varuomsättningen genom h. Först när
Egypten med det nya riket (1580 f.Kr.) trätt i
närmare kontakt med Syriens folk, trängde den
asiatiska värdemätaren in i Nillandet:
h.-områ-det hade vidgats. Nu blomstrade industri- och
h.-området i Syrien, där vägarna mellan
flodkulturerna möttes. Röda tyger, glasvaror o.a.
tilkerkades här. Folket på Syriens kust, av
grekerna kallade fenicier, ”röda”, lärde
skeppsbyggen av egypterna och avsatte även sina
produkter på Medelhavets kuster. Koppar från
Cypern och Spanien var deras dyrbaraste
returfrakt; flodkulturernas efterfrågan av metall
var stark. På kusterna anlade fenicierna
h.-fak-torier. Denna tid ströko sjöhandelsvägarna fram
tätt utefter kusterna. Från 600-talet f.Kr.
utträngdes fenicierna utefter nordkusten av
grekerna, som upptogo deras h. och
industrimetoder samt förfinade dem, men utmed sydkusten,
där Kartago var feniciernas starkaste koloni,
lyckades de hålla sig kvar. Det grekiska
han-delsområdet, vars ö. centralpunkt kom att bli
Pireus—Aten och vars v. blev Syrakuse, var
uppbyggt på avsättning av grekisk manufaktur på
kusten från Krim till Marseille; spannmål och
råvaror togos i returfrakt. Från 300-talet
började den grekiska h. även att tränga österut
över Mindre Asien, och denna expansion
underlättades genom Alexanders politik: först genom
den krossades de politiska hindren. Från nu
blevo ö. Medelhavsbäckenets kuster
världshandelns centrum, en ställning som aldrig helt
rubbades, förrän sjövägen runt Afrika till Indien
upptäcktes. Stora stadsbildningar uppstodo:
Seleucia, karavan-h :s centrum, vid Tigris, där
vägarna från Indien över Iran, från Efesus, från
Syrien och från Persiska viken sammanstrålade;
Antiokia i Syrien; störst blev Alexandria, vars
h. var baserad på spannmåls-, glas-,
papyrus-och textilexport och som dessutom var den
största transitoplatsen för h. på Indien, där
egyptiska manufakturvaror avsattes och
lyxvaror inköptes. Mellan ö. armen i Nildeltat
och Röda havet grävdes 280 f.Kr. en kanal.
Genom h:s förskjutning mot ö. kom Rhodos att
efterträda Pireus—Aten som centralpunkt i
egeiska världen: det blev den stora
omslags-platsen för h. mellan öst och väst; dit fördes
Svartahavsländernas spannmål liksom den
egyptiska, Indiens kryddor, metallerna från Spanien,
— 521 —
— 522 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
