Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handel - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEL
bärnstenen, som bragtes längs floderna från
Östersjön (300—150 f.Kr.). Rhodos’ mynt var
denna tid standardmyntet, dess sjörätt
normgivande. Efter andra puniska kriget (218—201 f.Kr.)
efterträdde Roms herravälde Kartagos i v.
Me-delhavsbäckenet, och tack vare västerns starkt
ökade marknadskraft flyttades världsh:s
om-slagsplats från Egeiska havet till Italiens
västkust: Puteoli. Under det romerska väldet ökade
arbetsfördelningen starkt mellan
Medelhavsområdets olika delar; mot industriområden som
Rom och Fenicien stodo jordbruksområden som
n. Afrika. Från Alexandria gingo varje år stora
spannmålskonvojer till Rom; samtidigt trängde
h. djupare in i provinserna tack vare de goda
vägar, som konstruerades. Romarnas försök
att tränga in på grekernas och syriernas gamla
h.-område i ö. Medelhavsbäckenet
misslyckades: under 100-talet e.Kr. försvunno romarna
från h. i ö. Medelhavet, och orientalerna
trängde fram över hela riket. Alexandria var
imperiets största h.-stad; spannmåls- och
manufakturexporten på Medelhavskusterna voro
viktigast, men dess varor såldes från Atlanten till
Kina; det hade en stark bomullsimport från
Indien. Fr.o.m. l:a årh. e.Kr. fick h. med
germanerna allt större betydelse: rika h.- och
industricentra blomstrade upp i Gallien (Lyon,
Trier) och vid Donau.
Sedan dessa nya centra vid imperiets
gränser ödelagts vid germaninvasionerna och
industri och h. kring v. Medelhavsbäckenet
brutit samman, blev det ö. bäckenets h.-geografiska
centralplats ännu mera markerad under den
tidiga medeltiden. Endast detta h.-område hade
kraft att motstå invasionerna; dess
statsorgani-sation blev Bysantinska riket. Men det var
först sedan araberna erövrat Medelhavets
öst-och sydkust (Syrien 635, Egypten 642, Spanien
711) och i hägn av deras välde som
h.-omsätt-ningen återvann sin styrka. Araberna voro
denna tids kulturnation. De stora floddalarna
och deras närmaste kustområden blev åter den
västerländska kulturkretsens rikaste åkerbruks-,
industri- och h.-områden. Förbindelsen med
Indien var livlig: ris-, bomulls- och
sockerrörs-kulturerna överfördes till Medelhavsområdet,
vapensmidet (Toledo) fullkomnades. Att börja
med var Konstantinopel omslagsplatsen för h.
mellan västerlandets folk och araberna,
varifrån produkterna av greker, syrier, judar
fördes vidare på de två h.-linjerna:
Kiev—Novgo-rod och Marseille-Champagne. Det var av den
varuström, som drog fram på den förra vägen,
som svearna på 800-talet lockades på
handels-tåg i österled. Som minne av den arabiska
världs-h. har h.-språket kvar flera arabiska
termer. Men det var denna tid endast
för
svinnande små varukvantiteter, som från
Medelhavet nådde upp till n. och v. Europa: den
livliga samfärdseln från romerska imperiets tid
hade helt brutit samman. Men från 500-talet
utbildas, fjärran från Medelhavets industri- och
h.-värld, ett h.-centrum vid Rhenmynningarna;
baserad på den nordfranska textilindustrien, en
kvarleva av områdets romerska
militärklädes-fabrikation, utvecklades här av friserna en
handelsrörelse, vars medelpunkt blev Dorestad och
som på 700-talet utvidgades in mot Rhen, till
Englands flodmynningar och utefter kusten
mot n. över Hedeby vid Slien trängde denna h.
in i Östersjön, där faktoriet Birka anlades i
Mälaren och Visby på Gotland.
Industriområdet i Nordfrankrike-Flandern fick sitt
ullbehov från England, varifrån friserna också förde
tenn till metallindustrien vid Dinant och Huy
När Harz-bergverken öppnades under
900-ta-let, försköts h:s centrum uppåt Rhen: Köln
blev medelpunkt. Vid h:s återupplivande och
nyorganisation i Västeuropa har kyrkan haft
stor betydelse; klostren efterfrågade varor, och
h. knöts ofta till kyrkofesterna. De äldsta
privilegierna för grundande av marknadsplatser
gåvos åt kyrkor och kloster: av alla dylika
givna i Tyskland före 1200 komma #/io på
kyrkliga inrättningar.
Redan från 800-talet hade de italienska
städerna sökt kringgå Konstantinopel och handla
direkt med den islamska världen, men först
under korstågstiden tog denna h. fart
(1100-talet). Korstågen inneburo en fransk expansion
ned mot de rika kulturländerna vid ö.
Medelhavsbäckenet, där det arabiska väldet splittrats
sönder. Samtidigt ägde en annan stor
emigra-tionsrörelse rum: den tyska kolonisationen av
länderna kring Östersjön. Lübeck grundlädes
1143. Dessa folkrörelser medförde ett enormt
uppsving i h.; de två stora h.-områdena
Medelhavsområdet och Nordöstersjöområdet
färdigbildades nu. De italienska städerna (t.ex.
Florens, Genua, Venedig), stödjande sig på
erövringar vid ö. Medelhavets kuster, togo
ledningen av h. på islamska världen; de tyska
städer, som bildade Hansan (se d.o.), togo
ledningen av varuutbytet mellan industriområdet
vid Engelska Kanalen—Rhen och
råvaruländer-na vid Östersjön. Omslagsplatserna för h.
mellan ö. och v. blevo, sedan Amalfi 1130 och
Pisa 1290 dukat under, Venedig och Genua
samt senare Florens. H. på Indien låg i
händerna på araberna, vilka utefter Afrikas
ostkust och i Indiska oceanen utvecklade ett starkt
h.-välde. De orientaliska varorna, av
européerna att börja med betalda med klingande valuta,
började delvis betalas med den italienska in-
— 523 —
— 524 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
