Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handel - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEL
dustriens alster, textilvaror, glas. De flandriska
textilprodukterna, som avsattes på
Östersjöområdet, betaltes med spannmål, sill, koppar, järn,
vax, honung. Under 1100—1300-talen
transiterades denna handel över Lübeck—Hamburg,
men från 1400-talet började holländarna segla
runt Skagen. — Från 1150—1300 bildade
mässorna i Champagne (Troyes, Brie,
Lagny-sur-Marne) förbindelsen mellan det s. och n.
h.-om-rådet; dit kommo h.-karavanerna från Italien,
Schweiz, Spanien, Flandern, Tyskland,
England. Här var också centrum för
penninghandeln. Men från 1300-talet trängde italienarna,
vilkas efterfrågan efter den västeuropeiska ullen
blev allt starkare, direkt sjövägen upp till
Flandern och England. Brygge blev nu
mötesplatsen för de italienska städernas och Hansans
köpmän. Samtidigt började dessa städer handla
direkt med Rhenområdet via Brenner- och S:t
Gotthardspassen; i Sydtyskland uppstod ett
livligt h.-centrum.
Jämförd med vår tids h. var den medeltida
omsättningen liten. Ullexporten från England
1277/78 t.ex. uppgick till 14,300 säckar, icke
fullt 3,000 ton. Den varumängd, som vid
medeltidens slut årl. fördes över S:t Gotthard, har
beräknats till i genomsnitt 1,250 ton.
Varuströmmen från Orienten utgjordes endast av
kryddor samt lyxvaror, förbrukade av en
begränsad överklass. Däremot omfattade
östersjöhandeln mera skrymmande gods. Den
medeltida köpmannen el. hans ombud följde vanl.
varorna, och först mot medeltidens slut
började försäljning, men däremot ej inköp, att ske
genom kommissionärer; på gr. av de osäkra
förhållandena följdes köpmännen från en stad
åt, bildande karavaner och flottor
(Englands-farare, Bergenfarare), och även på de
främmande orterna höllo de samman i loger och
kontor, vilka åt sig utverkade fördelar och
skydd (se H a n s a n). Härav utvecklade sig
ständiga faktorier och konsulat. Redan från
1100-talet utbildades h.-bolagsväsendet i de
italienska städerna, först som kompaniskap och
commenda (av lat. commenda’re, anförtro) för
enskilda resor, snart som bestående bolag. De
stora italienska h.-husen voro till stor del
fa-miljebolag, t.ex. Bardi, Falconiere. Från
1400-talet började flerstädes dessa stora bolag
monopolisera h., tack vare sina kapitalresurser; h.
mellan de sydtyska och italienska städerna kom
i händerna på ett fåtal bolag, t.ex. Grosse
Ra-venburger Gesellschaft, Fugger. Denna tid låg
också penning-h. och kreditväsendet i
händerna på handelsfirmorna (se Kreditväsen).
Varje enskild h.-stad förde sin egen h.-politik,
slöt fördrag med andra städer och med
lands
furstarna. Då dessa senare jämte de
härskande adels- och prästestånden endast hade
skatte- och konsument-intresse av h., förekom
ingen territoriell h.-skyddslagstiftning. Men
mot medeltidens slut började vissa territorier,
t.ex. Holland och England, sammansvetsas till
ekonomiska enheter och en tendens till
nationell näringsskyddslagstiftning att skymta (se
Handelspolitik). Kring 1500 skedde
djupgående förändringar i den stora h. I
England, Frankrike och Holland hade växt upp
ett köpmansstånd, som bekämpade de gamla
h.-städerna och lyckades vinna inflytande på
nationalstaternas politik. Staterna började
föra en aktiv h.-politik och efterträdde
städerna och stadsförbunden som h.-politiska
enheter (se Handelspolitik). Stött av
engelska staten, som 1496 avslutade den första
stora nordeuropeiska h.-traktaten (intercursus
magnus), trängde det engelska klädet in på
kontinenten, förödande den flamländska
industrien. Ännu större rubbningar medförde
organiserandet av sjöfarten på Indien, föranledd
av de osäkra politiska förhållandena i östern
samt venetianernas och de arabiska h.-staternas
monopolpolitik, som drev upp priserna. I
blodiga strider tillkämpade sig portugiserna, trots
att araberna stöddes av Venedig, kontrollen
över Indiska oceanen och stängde den bekväma
vägen genom Röda havet. Därmed var
Medelhavets centrala ställning i världs-h. slut; endast
Levanthandeln (se d.o.) levde kvar, och de
italienska städerna förarmades. Världs-h :s
centrum förflyttades till de nordvästeuropeiska
randhaven. — Stödd av kapital från de
genue-siska och sydtyska h.-bolagen (Fugger, Welser),
sökte portugisiska regeringen göra Lissabon till
Venedigs efterträdare; h. på Indien
monopoliserades av regeringen, varigenom kryddpriserna
kommo att redan 1540 överstiga priset före
sjövägens upptäckande, men stadens
blomst-ring blev kort: varorna sögos till h.-centrum
vid Rhenmynningen; Antwerpen, som 1452 fått
om hand den engelska ylleexporten, blev,
över-flyglande Brygge, vars h. genom Swins
försand-ning och den flamländska industriens
tillbakagång minskades, världs-h :s medelpunkt. Mot
1500-talets slut avlöstes Antwerpen, på gr. av
sina oroliga politiska förhållanden, av
Amsterdam, centrum i den nya holländska
nationalstaten. Från 1400-talets slut trängde holländarna,
vilkas ekonomi från början grundats på
Nordsjöfisket, ut hansestäderna i fraktfarten och h.
på Nordsjön och Östersjön. Medan Hansans
h.-flotta vid 1400-talets slut uppgick till 60,000
ton, nådde den holländska 100 år senare
232,000 ton. Holländarna blevo Europas
frakt-och h.-folk. Östersjö-h., i vilken köptes
spann
— 525 —
— 526 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
