Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSAN
mern och vann bekräftelse på sina privilegier
genom freden i Vordingborg (dock deltog ej
hela h. i detta krig). Emellertid började
under 1400-talet vissa svårigheter för h. att visa
sig på skilda håll. En allmän tendens gjorde
sig gällande i olika länder att taga
utrikeshandeln i egna händer. I England framträdde
denna mycket starkt i såväl ord som handling
och riktade sig särsk. mot hanseaterna.
Följden blev långvariga tvistigheter, processer och
kaperier, som på 1460- och 1470-talen
över-gingo till öppet krig (fred i Utrecht 1474). H.
lyckades visserligen hävda sin ställning, men
med ständigt ökad svårighet. — Ännu svårare
motståndare fick h. o. 1500 i de danska
unionskungarna Hans och Kristian II. Den förres
h.-fientliga politik fick 1509 till resultat, att vissa
h.-städer slöto förbund med Sverige mot
Danmark. Det följ, kriget medförde motgångar
för h. Kristian II drev en ännu mera
konsekvent politik mot h. Med nederländsk hjälp
ville han bryta h:s handelsvälde; han dukade
dock under i striden mot h., det av Lübeck
stödda Sverige och inre fiender (1523). Med
stor möda hade h. även på den nordiska
fronten t.v. hävdat sin ställning. — Längst i ö.
hade h. lidit en motgång 1494, då tsar Ivan
stängt h:s kontor i Novgorod, vars
självständighet han gjort slut på. — Även andra
omständigheter minskade h:s makt.
Senmedeltidens upplösning inom tyska riket åstadkom
flera vanskligheter. En viss rivalitet mellan
h:s olika beståndsdelar gjorde sig också
gällande: mellan de preussiska och vendiska
städerna samt i London mellan Köln o.a. städer.
Ej heller var h:s författning av den art, att
den underlättade en kraftig och snabb
politik. Inom de olika h.-städerna rådde i allm.
ett utpräglat köpmansaristokratiskt
styrelsesätt med borgmästare (proco’nsules) och rådmän
(co’nsules) som ledande. En fast organisation,
som förband de olika städerna till en enhet,
åstadkoms emellertid aldrig. Gemensamma
beslut fattades på ”hansedagar”, dit olika
städer sände en el. ett par representanter; i allm.
blevo förhandlingarna långvariga och
besvärliga, då det gällde att ena så många
särintressen; ibland var deltagandet endast ringa el.
nåddes icke enighet. (Protokollen från dessa
möten, de s.k. hanserecesserna, finnas
till stor del bevarade och utgöra den viktigaste
källan till h:s historia.) Den trögt
fungerande styrelseapparaten hindrade el. fördröjde
ofta för h. viktiga beslut och försvårade ett
effektivt handlande. — H:s verksamhet började
vid medeltidens slut även besväras av nya
konkurrenter, särsk. från Nordsjöländerna och i
sht från holländarna. Med allt detta var dock
Uppslagsbok. XII. __ gøg ___
20
1400-talet fortfarande en ekonomisk glanstid
för h.
Men 1500-talet blev en nedgångens tid.
Förutom de nu angivna svårigheterna för och
svagheterna i h. medverkade därtill även den
handelsvägarnas fullkomliga omläggning, som
blev en följd av de stora geografiska
upptäckterna vid medeltidens slut. Denna medförde
även småningom gynnsamma förändringar för
engelsmän och nederländare, varigenom dessa
blevo svårare konkurrenter för h. I de
diplomatiska och krigiska kraftmätningar, som
blevo upptakten till h:s nedgång, spela
emellertid åter de nordiska länderna en stor roll.
Efter Kristian II:s fördrivande fortsatte dessa
dock förbindelserna med holländarna, även
Gustav Vasa, trots det stöd han fått från h.
För att återvinna h:s dominerande inflytande
i Östersjöbäckenet anslöto sig då främst
lü-beckarna under ledning av sin borgmästare
J. Wullenwever (se denne) till en storstilad
plan: i förbund med Danmarks borgare och
bönder skulle de störta de nordiska furstarna.
1534—36 utkämpades en avgörande kamp,
känd under namnet grevefejden (se d.o.), i
vilken utom Lübeck deltogo flera av de
vendiska h.-städerna; den slöts med nederlag för
h. Allt svårare blev det att behålla
privilegierna. I de nordiska länderna motarbetades
h. energiskt av regenterna, som i stället
gynnade Nordsjöstaternas köpmän. Liknande
svårigheter mötte alltmera h. i England, som höll
på att utvecklas till en betydande sjömakt;
under Henrik VIII:s regering uppehöllo väl
h.-städerna sin handel här, men under Elisabets
tid genomfördes energiska åtgärder för att
lägga all handel i engelsmännens egna
händer: h:s rättigheter inskränktes, och engelska
varunederlag på kontinenten inrättades. 1579
upphävdes h:s privilegier i England. —
Under samma tid led h. nya svåra motgångar i
Östersjön. Ordenslandets sönderfall bragte
flera h.-städer under nya herrar, Sverige kom
att behärska Finska vikens båda kuster, och
dess konung Erik XIV gjorde svårigheter att
bekräfta h:s privilegier. Ett gemensamt
han-seatiskt uppträdande kunde denna gång ej
åstadkommas (det förekom över huvud ej
efter grevefejden), men Lübeck grep i förbund
med Danmark till vapen mot Sverige 1563 (se
Nordiska sjuårskriget) för att skydda
h:s rättigheter. Freden i Stettin 1570 blev en
formell framgång för lübeckarna, men
fredsvillkoren uppfylldes ej, och svenskarna
behärskade alltjämt handeln på Narva. Efterhand
förlorade h. sina privilegier i de nordiska
rikena, liksom den gjort i England. Ej heller
i Nederländerna, där deras kontor flyttats från
— 610 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
