Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Harald Gormsen (Blåtand, dansk konung) - 4. Harald (dansk konung) - 5. Harald Hein (dansk konung) - 6. Harald Kesja (dansk tronpretendent) - 7. Harald Skrænk (dansk tronkrävare) - Harald (Guld-Harald, dansk hövding) - 1. Harald (Harold) Harfot (engelsk konung) - 2. Harald Godwinson (engelsk konung) - 1. Harald Grenske (norsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD
— förvisso en person av sällsynt resning —
föregripit och grundlagt ett årtusendes
utveckling. Uppfattningen, att H. varit verksam ss.
en betydande lagstiftare, vilar på ett
missförstånd. H:s slut blev tragiskt; ett uppror
utbröt i Danmark, vilket bringade Haralds son
Sven Tveskägg (se denne) på tronen. H. själv
besegrades och måste sårad fly till slavernas
land, där han genom sitt giftermål hade
förbindelser, men dog kort efter framkomsten.
Av samtid och eftervärld blev H. olika
bedömd. Några sågo i honom en av Danmarks
största kungar, nästan ett helgon; andra sågo
i honom en folkförtryckare och tyrann samt
gjorde gällande, att H. var en avfälling och
landsförrädare. — Litt.: S. Bolin, ”Danmark
och Tyskland under H. Gormsson” (i ”Scandia”,
1931, med utförlig litt.-anvisning), ”Kring
mäster Adams text” (i ”Scandia”, 1932). B.
4) H. (d. 1018), son till Sven Tveskägg, sattes
av fadern vid dennes Englandståg att styra
Danmark och blev efter hans död 1013 konung.
H. hjälpte Knut att utrusta den flotta, som
förde denne till Englands tron, men tog ej
del i tåget och dog efter en kort regering. B.
5) H. H e i n (d. 1080 el. 1081), son till Sven
Estridsen, företog under dennes livstid jämte
sin bror Knut den helige ett tåg till England
1068, besteg tronen 1074 el. 1076. H:s
kungadöme mötte motstånd hos bröderna, främst
Knut den helige, till vilken han stod i ett
markerat motsatsförhållande. H:s regering var
fredlig; han prisas av sina anhängare ss.
stiftare av goda lagar och ss. en folkets vän.
Senare motståndare klandra honom för förment
slapphet. Säkert är, att han i Danmarks
myntpolitik på ett förtjänstfullt sätt ingripit
nyord-nande. H. dog och ligger begraven i Dalby, ö.
om Lund. B.
6) H. K e s j a (d. 1134), oäkta son till Erik
Ejegod, sattes enl. uppgift att styra riket vid
faderns pilgrimsfärd till Jerusalem; vid
underrättelsen om dennes död blev emellertid ej H.
utan hans farbror Nils (se denne) konung. H.
framträder därefter i källorna först efter
dråpet på Knut Lavard. Dennes två bröder, H.
och Erik Emune (se denne), reste upprorsfanan
mot Nils, men när Erik och ej H. av
upprorsmännen hyllades ss. konung, skiftade denne
parti och erkändes efter Magnus Nielsens död
1134 i slaget vid Fotevik av Nils ss. konung.
Efter Nils’ död vistades H. i Jylland, där han
hade talrika anhängare, men överrumplades
och dödades av Erik Emune. Denne lät även
avdagataga H:s talrika söner; endast en, Olof
(se denne), undkom. B.
7) H. S k r æ n k, dansk tronkrävare (o.
1182), var av kunglig börd och inkallades 1182
efter Valdemar den stores död av de skånska
bönderna från Sverige. H. kom med en av
Knut Eriksson och Birger Brosa utrustad här,
valdes av skåningarna till deras hövding men
besegrades av Skånes stormän vid Lommaån
och återvände till Sverige. B.
Harald (Guld-H.), dansk hövding
(900-ta-let?). Enl. den sena, i detta fall högst osäkra
isländska traditionen skall H. ha varit son till
Harald Gormsens broder Knut Dana-ast och
fått tillnamnet Guld-H. på gr. av sin rikedom.
Han skall ha deltagit i det av Håkon jarl (se
denne) och Harald Gormsen mot Harald
Gråfäll av Norge bedrivna intrigspelet och dödat
denne vid Hals i Limfjorden, varpå han själv
blivit mördad av Håkon jarl. Huru mycken
verklighet, som ligger bakom detta, är ovisst,
liksom H:s existens över huvud torde kunna
ifrågasättas. H.Bg.
Harald (Harold), engelska konungar. 1)
H. H a r f o t (d. 1040), son till Knut den store,
blev efter dennes död 1035 erkänd ss. konung
i England men motarbetades av Knuts änka
Emma, som i stället önskade sonen
Harde-knut (se K n u t) till konung. Denne rustade
i Danmark, men den hotande brödrastriden
avbröts genom H:s död. B.
2) H. Godwinson (d. 1066), son till
Godwin jarl, blev vid dennes död 1053 jarl
Harald Godwinson. Detalj av Bayeuxtapeten.
över Wessex och Englands mäktigaste man.
Han fortsatte faderns gentemot hertigen av
Normandie riktade politik. Vid kung Edvard
Bekännarens (se denne) död 1066 blev H.
konung, han besegrade vid Stanfordbridge (se
d.o.) en koalition mellan Harald Hårdråde av
Norge, skottar och upproriska angelsaxare
men föll s.å. i striden mot en annan
tronkrävare, Vilhelm Erövraren, vid Hastings. B.
Harald, norska konungar.
1) H. G r e n s k e, fylkeskonung i
Vest-fold (senare hälften av 900-talet), skall enl.
osäker och sen sagatradition ha varit son till
en konung i Vestfold och uppfostrats hos en
storman på Grenland, varav hans tillnamn. I
sitt giftermål med Asta blev han fader till
— 643 —
— 644 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
