Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haschisch, hasjisj - 1. Hasdrubal (kartagisk härförare) - 2. Hasdrubal (kartagisk härförare) - 3. Hasdrubal (kartagisk härförare) - 4. Hasdrubal (kartagisk härförare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASDRUBAL
Haschisch, h a s j i s j, benämnas vissa i
Orienten i berusningssyfte använda preparat
av den ostindiska hampan, Ca’nnabis sati’va
var. i’ndica. Namnet h. är arabiska (haschisch)
och betyder eg. (torr) ört, härvidlag örten
framför alla andra. Det verksamma ämnet i h.
är enl. Fränkel cannabinol, en
halvflytande, gulaktig, fenolartad substans av
sammansättningen C21H30O2, sannolikt
innehållande 3 bensolringar. Den ingår i de klibbiga,
hartsartade massor, som avsöndras av talrika
körtlar i hampans honblommor. — Bruket av
h. är urgammalt. Det skildras ingående redan
av Herodotos (484—423 f.Kr.). — H. kan
njutas på olika sätt. De torkade, hartsrika,
blommande smågrenarna av hampans
honstånd rökas i pipa el. cigarrett el. rostas på
glödande stenar, varvid röken inandas, el.
också beredas avkok på drogen, vilka
tillsättas kaffe, fruktmos el. konfekt. —
Verkningarna av h. äro väl kända dels genom
beskrivningar av Orientresande, dels genom
självförsök av olika forskare. De bero på samtidigt
bestående retnings- och förlamningsfenomen
i centrala nervsystemet. Till att börja med
uppstår en känsla av värme och tyngd i
huvudet; olika hallucinationer, särsk. de mest
underbara från synsinnet men även från
hörselsinnet (vanl. brus), inställa sig.
Sinnesstämningen är upprymd och munter.
Smärtkänsligheten dämpas el. upphäves,
be-röringssinnet avtrubbas. Synhallucinationerna
bli allt praktfullare, fantasispelet allt
tygellösare. Hos orientaler spela erotiska
föreställningar en huvudroll, så ej hos européer.
Marken tyckes försvinna under fotterna, man
svävar i rymden, befriad från varje tyngd,
frigjord från alla bekymmer, behärskad av
en intensiv lycksalighetskänsla. Ganska länge
är åtm. en rest av självkritik bevarad, den
berusade har en dunkel föreställning om att
det hela dock blott är ett angenämt
drömtillstånd. Vid tilltal lämnas någorlunda rediga
svar. Småningom blir ruset djupare,
medvetandet är stundtals helt borta, siutl. faller
vederbörande i djup sömn, varur han i regel
vaknar upp vid fullt välbefinnande. Enstaka
h.-rus uppges ej medföra menliga följder.
Upprepat missbruk framkallar svåra tillstånd
av kroppslig och själslig svaghet, ofta
beständig sinnessjukdom. — Ibland företer den
h.-berusade katalepsi, d.v.s. lemmarna bibehålla
länge, oberoende av tyngden, den ställning
. man giver dem. Detta fenomen, som f.ö.
utnyttjas av indiska fakirer, har man närmare
studerat i experiment å h.-berusade hundar
och kattor. Andra djur, t.ex. kaniner, äro
okänsliga även för stora doser h. — Bland
muhammedanerna utgör h.-ruset en högt vär
derad ersättning för den i koranen förbjudna
alkoholen. Uppgiften, att h. är det vanliga
berusningsmedlet för 200—300 mill.
muhammedaner, torde dock vara betydligt
överdriven. I vår världsdel förekommer h.-bruket,
om än i ringa omfattning, i Turkiet och
Grekland — trots förbud. I Europa i övrigt har
det aldrig fått fotfäste, sannolikt beroende
dels på att fullgod h. varit svårtillgänglig, dels
på att européen med sitt från orientalens
avvikande psyke reagerar annorlunda än .den
senare. — H. har på gr. av sina
smärtstillande och narkotiska egenskaper även fått
användning inom medicinen. Även i Sverige var
Herba cannabis indicæ (varav extrakt
bereddes) tidigare officinell. I flera länder är den
det fortfarande. I amerikanska farmakopéen
föreskrives biologisk standardisering av
drogen vid hundförsök. — Medlet är säkerligen
umbärligt i modern medicin. — Jfr As s a
s-s i n e r. J G.A.
Ha’sdrubal, kartagiska härförare.
1) H., svärson till Hamilkar Barkas (se
denne) och 228 f.Kr. dennes efterträdare ss.
överbefälhavare i Spanien, där han, mera
statsman än fältherre, till stor del utan svärdsslag
genom smidiga underhandlingar betydligt
utvidgade Kartagos välde, för vilket han skapade
en stödjepunkt genom anläggandet av
Cartha-go nova (Cartagena). H. lönnmördades 221.
H.Sj.
2) H., den föregåendes svåger, yngre bror
till Hannibal (se denne), vilken han 218
efterträdde i det spanska kommandot. Kallad till
Afrika 214 för att undertrycka ett uppror av
den numidiske konungen Syfax, löste H.
segerrikt sin uppgift, varpå han återvände till
Spanien och slog bröderna Publius och Gnæus
Sci-pio 211. I sin ordning besegrad av den förres
son (Africanus d.ä.) vid Bæcula 208 lyckades
han slå sig igenom romarnas trupper för att
över Alperna nå Italien, förena sig med
Hannibal och rikta en framstöt mot Rom, men
möttes av en romersk här vid floden Metaurus,
led ett fullst. nederlag och föll själv 207. Enl.
traditionen skall hans avhuggna huvud av en
romersk budbärare ha inkastats i Hannibals
läger. H.Sj.
3) H., rytterigeneral (f.ö. obekant), som i
slaget vid Cannæ kommenderade Hannibals v.
flygel och genom sin duglighet väsentligt bidrog
till segern. H.Sj.
4) H., Kartagos fältherre mot Masinissa (se
denne) 150 f.Kr. och, efter växlande öden, mot
Rom 149—146, gav sig vid fädernestadens fall
åt Scipio Africanus d.y. och dog i romersk
fångenskap. H.Sj.
— 729 —
— 730 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
