Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hase - Hase, Karl August von - Hašek, Jaroslav - Haseloff, Arthur - Hasenauer, Karl von - Hasenclever, Johann Peter - Hasenclever, Walter - Hasgalla - Hashimoto, Gaho - Hasjisj - Haskala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASE
Hase, h.-biflod till Ems; upprinner på n.
sidan av Teutoburgerwald, har därefter
hu-vudsakl. n. riktning till s. Oldenburg, där den
böjer av mot v. och mynnar vid Meppen i
Ems; 193 km. lång; segelbar 61 km.;
flodområdet är 3,126 kvkm. [E.S-z.]
Hase [hä’za], Karl August von, tysk
teolog (1800—90), prof, i Jena 1830, tillhörde
Schleiermachers
lärjungar (”förmedlings-teologerna”) och
syftade med sin teologi
till en försoning
mellan fromhet och
modern bildning. I
”Hutterus Redivivus”
(1829; sv. övers. 1833
och 1846—47) ville
han ge en objektiv
framställning av den
gammalluterska
dogmatiken. Med ”Theo-
logische Streitschriften” (1834—37) ansågs
han ha givit en dödsstöt åt
vulgärrationalismen, och emot C. F. Baurs bibelkritik
skrev han ”Die Tübinger Schule” (1855).
Å andra sidan tog H. avstånd från
re-pristinationsteologien (se d.o.) och medarbetade
i den liberala ”Protestantische Kirchenzeitung”.
Framförallt var han kyrkohistoriker
(”Kir-chengeschichte”, 1834, 12 Aufl. 1900, sv. övers.
1838; ”Kirchengeschichte auf der Grundlage
akademischer Vorlesungen”, 3 bd, 1855—92)
med glänsande framställningskonst och intuitiv
förmåga att karakterisera fromhetstyper och
personligheter. — H:s ”Gesammelte Werke”
utkommo i 12 bd, 1890—93. A.M-n.
Hasek [ha’fek], Jaroslav, tjeckisk
journalist och humoristisk förf. (1883—1923),
ryktbar framförallt genom den dråpliga skildringen
”Den gode krigsmannen Svejks öden under
världskriget” (1921 ff., tysk övers. 1926—27),
vilken givit stoff till dramatiseringar och
filminspelningar, som vunnit stor popularitet. Agr.
Haseloff [hä’zalåf], Arthur Erich Georg,
tysk konsthistoriker (f. 1872), har utbildat sig
särsk. i Berlin och Rom, där han 1905—20 var
sekreterare i preussiska historiska inst., blev
1920 prof, vid univ. i Kiel; har särsk. framträtt
på den medeltida miniatyrforskningens område
och utg. bl.a. ”Codex purpureus Rossanensis”
(1898) och ”Der Psalter Egberts von Trier”
(1901, jämte H.V. Sauerland); han har vidare
förf. ”Die Bauten der Hohenstaufen in
Unter-italien” (1920) m.m. E.W.
Hasenauer [hä’zanauar], Karl von,
österrikisk arkitekt (1833—94), vann sin första
ryktbarhet genom sin medverkan vid byggandet av
Parisutst. 1867, men hans största verk äro de
till Hofburg anslutna hovmuseerna samt
hovteatern i Wien. Den väldiga anläggningen, som
H. utförde under samarbete med Semper,
kännetecknas av en detaljrik, pompös stil i den
romerska högrenässansens anda. B.B.
Hasenclever [hä’zankléfar], Johann
Peter, tysk målare (1810—53), elev av Schadow,
verksam i Düsseldorf, gjorde uteslutande
humoristiska, ofta satiriska småbilder med
utsökt ljusbehandling, särsk. i interiörerna,
”Weinprobe im Keller”, ”Lesekabinett” (båda
i National-Galerie, Berlin), m.fl. G.S.
Hasenclever [hä’zanklèfar], Walter, tysk
diktare (f. 1890), lyriker och dramatiker med
utpräglat
expressionistisk teknik och
livsåskådning. Med
det individualistiska
dramat ”Der Sohn”
(1914), som i
psykoanalytisk anda
behandlar motsättningen far-son, inledde
han expressionismens
dramatik.
Världskriget förvandlade
honom till social
diktare: hans ”Antigone”
(1917) är en omdiktning av Sofokles’ drama i
pacifistisk och socialistisk riktning. Efter
kriget svängde H. åter om till individualist
(lustspelet ”Die Entscheidung”, 1919). Av hans
senare skådespel är ”Jenseits” (1920) med sina
ockulta inslag mest betydande. Sedan 1927 har
han varit verksam som lustspelsdiktare (bl.a.
”Ehen werden im Himmel geschlossen”, 1928).
Som lyriker står H. i främsta ledet inom den
expressionistiska generationen (diktsaml. ”Der
Jüngling”, 1913, ”Tod und Aufstehung”, 1916).
St.A.
Hasgalla, se Hasledsgalla.
Hashimoto, G a h o, japansk målare (1835—
1908), verksam i Tokyo, var en förnäm, ehuru
föga personlig konstnär, som företrädde den
äktjapanska traditionen gentemot europeiskt
influerade riktningar. 1898 grundade han jämte
Okakura en konstskola, Bijutsuin, som hade
till uppgift att vårda det gammaljapanska
arvet, men som nedlades efter ett par års
verksamhet. I sin behärskning av penseltekniken
nådde han de stora klassikernas nivå. G.S.
Hasjisj, se Haschisch.
Haskala’ (hebr. haskälä’, upplysning), en
rörelse, som bland judarna sökt sprida
europeisk bildning för att befordra deras
emancipation. H. uppstod i Tyskland i slutet av
1700-talet och hade där sin främste målsman i M.
— 731 —
— 732 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
