Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hausegger, 2. Siegmund von - Hausen, Max - Hauser, Kaspar - Hauser, Otto - Hausmann, Johann Friedrich Ludwig - Hausmannit - Haussa - Hausse - Hausse (d’archet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUSSE
för statliga akad. för tonkonst och konstnärlig
ledare av konsertföreningen i München. H:s
verksamhet både som ledande och skapande
musiker präglas av högt konstnärligt allvar. I
båda egenskaper har han även framträtt inför
sv. publik. Hans alstring omfattar 2 operor
(”Helfrid”, ”Zinnober”), 2 symfoniska dikter
(”Barbarossa” och ”Wieland der Schmied”),
”Natursymfoni”, orkestervariationer
(”Auf-klänge”), körer med orkester och solosånger.
Som skriftställare har H. framträtt med
”Alexander Ritter” (1907) och ”Betrachtungen zur
Kunst” (samlade uppsatser, 1921). F.S-1.
Hausen [häü’zan], Max Klemens Lothar
von, friherre, saxisk militär (1846—1922),
officer vid inf. 1864, överste och reg.-chef 1890,
generalmajor 1893, generallöjtnant och
fördel-ningschef 1897, chef för 12 :e armékåren 1900,
general av inf. 1901, generalöverste 1910, avsked
1914. H. deltog i 1866 och 1870—71 års
fälttåg, var 1902—14 saxisk krigsminister och
1912—14 statsminister. Vid världskrigets
utbrott hade H. avsked men återinträdde i tjänst
och erhöll befälet över 3:e armén; dock
nödgades han efter Marneslaget i sept. 1914 taga
avsked på gr. av sjukdom. Han har utg.
”Er-innerungen an den Marnefeldzug 1914” (1920).
— Litt.: Biogr. av A. Brabant (1926). E.Bz.
Hauser [hau’zar], Ka spar (1812?—1833),
befanns en dag år 1828, då sannolikt ung. 16 år,
vandrande på en gata
i Nürnberg utan att
kunna angiva vem
han var el. varifrån
han kommit. Han
kunde nödtorftigt
läsa och skriva men
var i övrigt
synnerligen outvecklad. I
press och broschyrer
blev H. föremål för
en omfattande
mytbildning och alla
handa gissningar
om förnämlig börd. Bland andra, som
intresserade sig för honom, var A. v.
Feuer-bach, som hävdade, att H. var en
undan-stucken arvprins av Baden, son till storhertig
Karl och Stephanie Beauharnais. Mysteriet
blev än mera uppseendeväckande, sedan H.,
som f.ö. utvecklat sig i ganska osympatisk
riktning, 1829 förklarat sig ha varit utsatt
för ett mordförsök av en obekant och ånyo
1833, likaledes av en obekant, erhållit ett
knivhugg i bröstet, varav han efter ett par dagar
avled. H.-problemet kvarstår alltjämt olöst;
det har givit stoff till en mängd
kriminalis-tiska och psykologiska avhandlingar och
skön
litterära skildringar, än byggande på mer el.
mindre fantastiska föreställningar om H:s
furstliga härkomst, än hävdande, att han varit
en, möjl. delvis omedveten, bedragare. Bland
den nyaste, mera kritiska litteraturen märkas
H. Pies, ”K.H. Augenzeugenberichte und
Selbst-zeugnisse” (1928), A. Bartning, ”Neues über
K.H.” (s.å.), F. Klee, ”Neue Beiträge zur
K.H.-Forschung” (1929); bibliogr. av H. Peitler och
H. Ley 1927. Av skönlitterära skildringar
märkes framförallt ”C.H. oder die Trägheit des
Herzens” (1908; sv. övers. ”Sin tids gåta”,
1926) av J. Wassermann, som fängslats av
möjligheten att här kunna följa en oberörd
individualitets första möte med kulturlivet och
iakttaga, hur detta verkar nedbrytande på
hans personlighet. C.
Hauser [häu’zar], Otto, tysk antropolog
(f. 1874), anträffade och utgrävde 1908 i Le
Moustier skelettet efter en
neanderthal-män-niska (Homo Mousteriensis) och vid Combe
Capelie skelettet efter en fossil människoras
(Homo Aurignacensis). H. har utg. talrika
skrifter rörande människans förhistoria. G.B-n.
Hausmann [håu’s-], Johann Friedrich
L u d w i g, tysk mineralog (1782—1859), 1811
prof, i teknologi och bergsvetenskap vid univ.
i Göttingen. H. företog i vetenskapligt syfte en
resa till Skandinavien (”Reise durch
Skandinavien in den Jahren 1806 und 1807”, 5 bd,
1811—18). Urspr. anslöt han sig till Werners
neptunism men övergick i sitt arbete ”Ueber
die Bildung des Harzgebirges” (1842) till
plu-tonismen. K.A.G.
Hausmanni’t, miner., en manganförening med
formeln Mn304, tillhör spinell-magnetitgruppen
men kristalliserar tetragonalt, har järnsvart
färg, metallglans och brunt streck. H.
förekommer i Sverige vid flera värmländska
gruvor, Nordmarken, Långban, Persberg m.fl.
ställen. Användes som manganmalm för
framställning av manganjärn och liknande
legeringar. K.A.G.
Haussa, se H a u s a.
Hausse [fra. uttal: ås, sv. häs el. hås] (fra.,
till haut, hög, av lat. altus, hög), stigande,
uppåtgående rörelse, i sht om prisrörelser;
kursstegring på värdepapper, se Fondbörs, sp.
1016.
Hausse (d’archet) [ås darjä’] (fra.), mus.,
på stråkens stång fästad ebenholtskloss, i sin
yttersta del hållen mellan fingrarna samt
tjänande som fäste för ena ändan av taglet. H.
kan genom en inuti stången i dess axellinje
anbragt skruv förskjutas i stångens
längdriktning och sålunda stråken spännas i högre el.
lägre grad. Ju starkare spänningen är, dess
större blir avståndet mellan taglet och stråk-
— 773 —
— 774 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
