Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hautes-Pyrénées - Haute-Vienne - Haute-Volta - Hauthal, Rudolf - Haut-relief - Haut-Rhin - Haut-Sénégal-Niger - Hav - Djupförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUTES-PYRÉNÉES
Hautes-Pyrénées [åt-pirene’], dep. i s.v.
Frankrike vid spanska gränsen; 4,534 kvkm.;
187,875 inv. (1926). N. delen utgöres av
slättland, återstoden tillhör Pyreneerna; här
träffas imponerande cirkusdalar med glaciärer
och vattenfall, som locka många turister.
Huvudnäring är på slätten åkerbruk, i höglandet
boskapsskötsel. Odling av vin, vete och majs,
vilket sistn. användes för uppfödning av svin
och fjäderfä, i sht gäss. I bergstrakternas
skogar träffas ännu björn och varg.
Marmorbrott, kvarnar, sågverk, pappersbruk, garverier,
fabriker för åkerbruksredskap samt
ylleindustri. Huvudstad: Tarbes, 29,856 inv. (1926).
E.S-z.
Haute-Vienne [åt-vjä’n], dep. i mellersta
Frankrike, från ö. till v. genomflutet av
Vien-ne, v.-biflod till Loire; 5,555 kvkm.; 351,311
inv. (1926). Odling av råg, vete, bovete, havre,
potatis, kastanj, valnöt och äpplen för
ciderberedning. Kastanjer utgöra här ännu ett
viktigt födoämne. Boskapsskötseln omfattar
främst nötkreatur och får samt
remontuppföd-ning. Stora kaolinfyndigheter med därpå
grundad industri, bryggerier, färgerier, garverier
och masugnar. Huvudstad: Limoges, 98,209
inv. (1926). E.S-z.
Haute-Volta’ [åt-], koloni i Franska
Väst-afrika, mellan Niger å ena sidan och
Elfenbens- och Guldkusten å den andra, omkr.
övre loppet av floderna Vita, Röda och Svarta
Volta; 293,150 kvkm.; 3,016,236 inv. (1930),
varav 663 européer. Huvudstad:
Ouagadou-gou 10,767 inv. Importens värde uppgick 1930
till 0,8 mill. sv. kr., exportens till 2,s mill.
Järnvägar saknas, men regelbunden
autobuss-trafik förbinder huvudstaden med Senegal—
Niger-järnvägens ö. ändpunkt Bammako och
med Ferkessedougou, som är n. ändpunkten
för Elfenbenskustkoloniens järnväg. H. äger
över 8,000 km. goda vägar med stålbroar
över Svarta Volta. Kolonien bildades 1919 av
s. delen av kolonien övre Senegal och Niger.
1926 överfördes en mindre del av dess
område till Nigerkolonien. Se karta vid
Franska Västafrika. J.F.
Hauthal [haü’täl], Rudolf Johannes
Friederich, tysk geolog och geograf (f. 1854),
1887—90 assistent i Strassburg, vistades 1890—
1906 i Sydamerika, mest på resor, var
avd.-chef vid La Plata-museet i Buenos Aires och
från 1896 prof, i geografi vid univ. där. 1906
blev H. direktor för Römermuseet i
Hildes-heim och emeritus 1924. K.A.G.
Haut-relief [å-raljä’f] (fra.), se Relief.
Haut-Rhin [å-rå’], dep. i n.ö. Frankrike, på
Vogesernas ö sluttning och vid Rhen; 3,508
kvkm.; 490,654 inv. (1926). Utgör en del av
landskapet Elsass (se d.o.). Huvudstad:
Col-mar, 43,167 inv. (1926). E.S-z.
Haut-SénégaT-Niger [å-nizä’r], före 1910
namn på Franska Sudan.
Hav. Av jordens i runt tal 510 mill. kvkm.
yta intaga haven 361 kvkm. el. 70,8 °/o, på n.
halvklotet 60,7 och på s. 80,9 °/o. H. indelas i
oceqner, medelhav och randhav.
Oceanerna äro Atlantiska (82,4 mill. kvkm.), Indiska
(73,4 mill. kvkm.) och Stilla oceanen (165,t
mill. kvkm.). De s.k. medelhaven skiljas
från oceanerna ant. av öar el. äga blott trånga
inlopp och begränsas av relativt grunda
trösklar. Medelhav äro bl.a. N. Ishavet (14,i mill.
kvkm.), Östersjön (0,4 mill. kvkm.), Röda havet
(0,4 mill. kvkm.), Medelhavet med Svarta havet
(3,o mill kvkm.), Västindiska havet (4,s mill.
kvkm.). Randhav kallar man delar av
världs-h., som ligga intill kontinenter, helst som
inbuktningar i dessa. De stå åtm. på en sida i
fri förbindelse med de öppna oceanerna, t.ex
Nordsjön.
Djupförhdllanden. De siffror, som kunna
anföras till belysning av djupförhållandena,
komma sannolikt att efter nya undersökningar
med moderna metoder (ekolodning, se
Lödning) i någon mån modifieras. Under det
den fasta jordskorpan höjer sig i medeltal
840 m. över havsnivån, kan h:s medeldjup nu
beräknas till 3,800 m.
Stilla oceanen 4,028 m.
Atlantiska „ 3,332 „
Indiska „ 3,897 „
Från dessa medeldjup finnas dock stora
avvikelser. Vidsträckta ryggar höja sig ofta ur
djupen. Ex. härpå erbjuder Centralatlanliska
höjdryggen (se Atlantiska oceanen, sp.
668).
Stilla oceanen (se d.o.) är karakteristisk
genom sina djupgravar, vilka icke ligga mitt ute
i oceanen utan i närheten av land. Den
märkligaste är den s.k. Filippingraven, som ligger
ö. om Filippinerna och till formen är nära
kvadratisk med en sida av 3 å 4 km. Dess djup
är över 10,000 m., och på ett område går det
ned till 10,793 m., det största djup, som
hittills uppmätts (med ekolodning). Bl.a. djup
skola här endast nämnas de, som äro belägna
i Stilla oceanens ö. delar utanför v.-kusten av
Chile och Peru. Här finner man Atahavagraven
med största mätta djup 7,636 m. Inuti landet
ligger berget Llullaillaco (Chile), vars höjd är
6,750 m. Höjddifferensen blir här på ett
avstånd av mindre än 400 km. mellan 14,000 och
15,000 m. Rand-h. i Stilla oceanen ha djup
mellan 2,000 och 4,000 m. med undantag av
Gula havet, som är grunt med 200 m. Då
me
— 779 —
— 780 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
