Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedlinger, Johan Carl - Hedlund, 1. Sven Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDLUND
Benzelius (1737), C. G. Tessin (1739), Lovisa
Ulrika (1744), vetenskapsakad. (1760) och Karl
XII (o. 1769) Till vissa motiv, ss. Keders och
sin egen bild, återvände han med förkärlek.
På initiativ av Berch och efter utländska
förebilder arbetade H. under 1730-talet på en sv.
J. C. Hedlinger: Medalj över Fredrik I och
Ulrika Eleonora. 1723.
historia nietallica och skapade för denna 28
jetonger över sv. konungar från Björn pä Håga
till Fredrik I. För en annan serie, avsedd att
skildra det samtida Sverige och dess inst.,
utförde H. bl.a. medaljer över univ. i Uppsala,
Lund och Åbo (1733) och över manufakturerna
(s.å.). Som hans lärjungar kunna bl.a. räknas
svenskarna D. Fehrman, H:s efterträdare i
tjänsten, och N. Georgii samt danskarna G. V.
Wahl och M. G. Arbien. Sedan H. slagit
igenom i Sverige, blev han snart känd över hela
Europa och fick upprepade gånger anbud om
utländsk anställning. Under resor till Danmark
1732 och Ryssland 1735—37 arbetade han för
resp, hovs räkning. Särsk. märkas medaljerna
över Sofia Magdalena (1732) och kejsarinnan
Anna (1736). Medaljerna över Benedictus XIV
(1726), Fredrik den store (1750) och Maria
Teresia (1768) tillhöra samma grupp av
ypperliga porträtt av tidens monarker. Några av
H:s verk med schweiziska ämnen vittna om
hans hembygdskärlek. H. prisades redan
under sin livstid som den främste inom den
samtida medaljkonsten, och eftervärlden har icke
ändrat omdömet. Som något för H:s konst
särsk. karakteristiskt kan framhållas en
egendomlig förening av kraft och mjukhet. —
Gravyrverk med reproduktioner av H:s arbeten äro
utg. av C. de Méchel (1776) samt av J. C. Füssli
och J. E. Haid (1781). — Litt.: K. Warburg,
”H.” (1890, med förteckning över H:s verk).
N.L.R.
Hedlund. 1) Sven Adolf H., tidningsman
(1821—1900), fil. kand, i Uppsala 1845. Efter
konditioner som
informator och en
kortare tids tjänstgöring
vid olika ämbetsverk
blev H. 1847
medarbetare i tidn.
”Her-moder” och senare
s.å. i ”Dagligt
allehanda”, som vars
korrespondent han
1848 besökte Paris
och Berlin och
hemsände entusiastiska
redogörelser för
fri
hetsrörelserna på kontinenten. Redan nu
skönjdes H:s utpräglade frisinne liksom hans
uppslagsrika reformnit. 1849—51 var H. red.
för ”Örebro tidn.” Han verkade främst för
representationsreformen och var bl.a.
sekreterare vid reformmötet i Örebro 1850. Efter
ett kortvarigt medarbetarskap i ”Aftonbladet”
knöts H. hösten 1852 till ”Göteborgs
handels-och sjöfartstidn.” (se d.o.), vars huvudred, han
förblev till sin död. H:s personlighet gav snart
tidn. dess färg, han skötte den självständigt,
med tiden patriarkaliskt, och gjorde den till
ett av liberalismens allra främsta organ. H.
återkallade Viktor Rydberg till tidn:s redaktion
och utövade som vän och beskyddare ett
betydelsefullt inflytande på dennes utveckling.
De allmänna frågor, vilka lågo H. närmast om
hjärtat, voro representationsreformen,
frihandeln och näringsfriheten, religionsfriheten, en
folklig skolreform enl. T. Rudenschölds idéer
(dennes dotter Stina blev 1854 H:s hustru),
kvinnoemancipationen, arbetarklassens
kulturella och ekonomiska höjande, en fredlig
skandinavism. H. hyste en hög uppfattning om
tidningsmannens kall och strävade med framgång
att höja yrkets sociala anseende. Han drevs
både av pliktkänsla och av böjelse att ingripa
i ett otal frågor och fruktade icke polemik.
Hans lätthet att uttrycka sig i tal och skrift
kunde medföra överilade uttalanden, men han
erkände oförbehållsamt en förlöpnmg och
tappade icke humöret. Ett ofta citerat ord av
honom lydde: ”H. kan bli slagen men icke
nedslagen”. — H. var stadsfullmäktig i Göteborg
1862—91. Hans uppslagsrikedom kom på
många sätt staden till godo. I tillkomsten av
det s.k. Göteborgssystemet (se d.o.) hade han
en väsentlig andel, liksom i moderniseringen
av fattigvården och folkskoleväsendet. Han
— 885 —
— 886 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
