Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hegel, 1. Frederik Vilhelm - Hegel, 2. Jacob - Hegel, 3. Frederik - Hegelian - Hegelianism - Hegelska skolorna - Hegemoni - Heger, Jens Stephan - Hegermann, Diderich - Hegermann-Lindencrone, 1. Cai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEGERMANN-LINDENCRONE
hamn (se Gyldendalske Boghandel),
övertog H. 1846 bokhandeln, 1850 även
förlaget, vilket han med sin utomordentliga
organisationsförmåga och vakna affärsblick
upparbe-_______________________ tade till Nordens på
sin tid mest
betydande förlag; från o.
1860 var H.
förläggare för praktiskt
taget alla de mera
bekanta av den
dansk-norska
skönlitteraturens förf., till
vilka han därjämte
stod i ett rent
personligt vänskapsförhållande. — Litt.:
L. C. Nielsen, ”F.
V. H.” (2 bd, 1909). C.
2) Jacob Deichmann Frederik H., den
föregåendes son, bokförläggare (1851—1918),
upptogs 1877 i faderns firma och blev 1887 ensam
innehavare av förlaget, som under hans tid
ytterligare utvecklades men vars skötsel han i
huvudsak överlät åt andra, framförallt Peter
Nansen, Ernst Bojesen och sonen H.3). C.
3) Frederik Jacob Deichmann H., den
föregåendes son, bokförläggare (f. 1880), urspr.
i diplomattjänst, från 1919 verkst. direktör i
Gyldendalske Boghandel, har med stor
organisationstalang och idérikedom men delvis i
konflikt med sortimentsbokhandeln hävdat
förlagets rangplats. C.
HegeEa’n, anhängare av G. W. F. Hegels
filosofi. Jfr Hegelska skolorna.
Hegeliani’sm, den tyske filosofen Hegels (se
denne) världsåskådning.
Hegelska skolorna, fil. Hegels filosofi avsåg,
att med den dialektiska metodens hjälp
övervinna alla ensidiga ståndpunkter och försona
alla tankens och livets motsättningar. Efter
tänkarens död visade det sig emellertid snart
nog, att systemet kunde tolkas på mycket olika
sätt och giva anledning till nya stridsfrågor.
De skilda tankemotiv, som sammanfogats med
logiskt mästerskap, hotade att söndras från
varandra. Under de närmast följ, årtiondena
framträda tre riktningar, som livligt
polemisera mot varandra och som man plägar kalla
hegelianismens höger, center och vänster.
”Högerns” ståndpunkt företrädes av män som
Hinrichs och Göschel, till den förmedlande
centerriktningen hör bl.a. Hegels
levnadstecknare Rosenkranz, och på vänsterflygeln
befinna sig den talangfulle publicisten A. Ruge,
teologerna Strauss och B. Bauer samt
reli-gionsfilosofen L. Feuerbach. — Striden gällde
framförallt den hegelska religionsfilosofiens
konsekvenser. Själv hade Hegel hävdat dess
förenlighet med den kristna kyrkoläran särsk.
i dess protestantiska form och givit en
filosofisk tolkning av treenighetsdogmens innebörd.
”Högern” gick vidare i denna riktning och
sökte utveckla en spekulativ teologi på den
kyrkliga bekännelsens grundval. ”Vänstern”
däremot anknyter till de panteistiska
tendenserna i Hegels filosofi, vänder sig mot tanken
på en övervärldslig Gud och riktar en allt
skarpare kritik mot den religiösa traditionen.
Hos tänkare som Strauss och Feuerbach
utvecklar sig panteismen under denna
frontställning till en naturvetenskapligt orienterad
åskådning, som har nära beröringspunkter med
den fransk-engelska positivismens tankevärld.
På det politiska området intager ”högern” en
konservativ ståndpunkt, medan ”vänstern”
söker omsmida den dialektiska metoden till ett
angreppsvapen mot bestående inst. Dess liberala
samhällskritik utmynnar hos Max Stirner i
radikal anarkism, medan den å andra sidan
utvecklas till revolutionär socialism hos Marx och
Engels (se dessa). Centerriktningen åter söker
att inom religions- och statsfilosofien intaga
en moderatliberal mellanståndspunkt. G.A.
Hegemoni’ (grek. hegemoni’a, ledning,
an-förarskap), i det forntida Greklands historia
beteckning för det politiska ledarskap, som
tillerkändes viss stat (Sparta, Aten, Tebe,
Ma-kedonien efter varandra i nämnd ordning) i
förhållande till andra, med denna förbundna
stater och mer el. mindre ohöljt tenderade att
övergå till ett allgrekiskt herravälde över
undersåtar. — I överförd bemärkelse: ledande
ställning. H.Sj.
Heger, Jens Stephan, dansk
skådespelare (1769—1855), blev 1788 student och var
1796—1817 en såväl i skådespelet som i
lustspelet framstående kraft vid Det kongelige
Teater. Hans hustru Ellen Marie H., f.
Sm i dt h (1774—1842) var 1793—1831 anställd
vid Det kongelige Teater, där hon på ett lysan
de sätt uppbar det högre dramats
hjältinne-roller. H. var genom sina systrar svåger med
K. Rahbek och A. Oehlenschläger. G.K-g.
Hegermann, D i d e r i c h, norsk militär (1763
—1835), skapare av Landkadetkorpset, den
norska krigsskolans förelöpare, 1814 dess chef;
1811 överste, 1814 generalmajor, 1814—15
statsråd och chef för armédep. I kriget mot Sverige
1814 kommenderade H. den norska
centrumbrigaden, med vilken han slog svenskarna vid
Onstadsund 9/s. Delegerad vid riksförsamlingen
på Eidsvoll, stod han prinsen-regenten nära.
Th.
Hegermann-Lindencrone. 1) C a i Ditlev
H.-L., dansk militär (1807—93), officer vid kav.
— 905 —
— 906 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
