Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hegermann-Lindencrone, 1. Cai - Hegermann-Lindencrone, 2. Johan Henrik - Hegesias - Heggelund, Georg Andreas - Hegius - Hegra - Hegvald - Hegyallya - Hehe - Hehn, Viktor - Heiankyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEGESIAS
1823, reg.-chef 1852, överste 1857, generalmajor
1858, generalinspektör för kav. och
generallöjtnant 1863, avsked 1867. H.-L. deltog med
utmärkelse i 1848—50 års fälttåg och förde
under 1864 års krig befälet över 4:e divisionen,
med vilken han lyckligt genomförde återtåget
genom Jylland. Efter kriget var han 1865—67
kommenderande general på Själland. Han
användes även i flera diplomatiska uppdrag, var
1861—64 led. av Folketinget och 1862—66 ordf,
i stuterikommissionen. Han har utg. ”Om
Krigsaaret 1864 og d?ts Indflydelse paa vort
Hærvæsen” (1874). E.Bz.
2) Johan Henrik H.-L., den
föregåendes son, diplomat (1838—1918), efter
diplomattjänst i olika huvudstäder 1880 danskt
sändebud i Rom, 1890 i Stockholm, 1897 i Paris och
1902—12 i Berlin. Hans hustru Anna L illie
H.-L., f. Greenough (f. 1875), har utg. även till
sv. övers, minnen från diplomatlivet (2 bd,
1916—17). C.
Hege’sias (grek. HegesVas), grekisk filosof
(3:e årh. f. Kr.), verksam i Alexandria. H.
omsvängde Aristippos’ och Kyreneskolans (se
d.o.) lustlära i starkt pessimistisk riktning. I
skriften ”Självmördaren” och i sina föredrag
hävdade han, att om livets mening ligger i
lusten, så måste döden föredragas, då i livet
lidandet och olusten vida överväga; därav H:s’
tillnamn Peisitha’natos, ”dödsövertalaren”. Av
rädsla för en självmordsepidemi sägas
myndigheterna ha förbjudit hans föreläsningar.
A.N.
Heggelund, GeorgAndreas, norsk
skulptör och heraldiker (1860—1916), utställde 1898
sitt första plastiska arbete, ”Fruen fra Havet”.
H :s utpräglade färgbegåvning förde honom
emellertid snart över till keramiken, och 1908
upprättade han en fabrik för keramiska
bruksföremål, som med sina originella former och
sin kraftiga färgdekoration blivit mycket
uppmärksammade. M.Bjn.
He’gius, Alexander, holländsk humanist, se
D e v e n t e r.
Hegra, hd i Nord-Tröndelag fylke, Norge,
kring mellersta Stjördalen; 612,39 kvkm.; 2,612
inv. (1930). S.
Hegvald är det äldsta bevarade
konstnärsnamnet från Gotland, inristat med runor å
dopfunten i Etelhem, som härstammar från o.
1100. Den har en synnerligen rik
figurutsmyckning, och liknande dopfuntar el. rester av
sådana ha funnits i ett tiotal andra kyrkor på
Gotland, bl.a. Rone (nu i Statens historiska
museum, Stockholm), När, Stånga, Halla,
Sjon-hem, Ganthem och Viklau. H:s stil visar
tydligt sammanhang med den äldre, förkristna
konsten på Gotland genom slingornamentiken
Mäster Hegvald: Dopfunt i Vänge kyrka, Gotland.
Teckning av A. Anjou.
samt även djurbilderna med gripfötter och
glupskt gapande mun, vilken ofta biter i annan
djurkropp. Sådana djurgestalter sira
dopfunts-foten; cuppan åter prydes av reliefer ur Jesu
levnad, särsk. hans barndom och hans
lidan-deshistoria. Man har även påpekat en med
dessa funtar besläktad stil i
byggnadsskulptu-ren i Fardhem. E.W.
Hegyallya, 500—600 m. högt tertiärt
bergland med mäktigt vulkaniskt täcke (andesit,
trakyt) i n.ö. Ungern, mellan Theiss och
Her-nad. H. är ett mycket bekant vinodlingsdistrikt
(Tokajvin). O.P.
Hehe, folkstam, se W a h e h e.
Hehn, Viktor, tysk kulturhistoriker (1813
—90). En mångvetare av betydande mått
och elegant formkonstnär, var H. en av det
tyska 1800-talets finaste humanister. Bland
hans skrifter märkas ”Die Physiognomie der
italienischen Landschaft” (1844), ”Italien”
(1867), ”Das Salz” (1873), ”Kulturpflanzen und
Haustiere” (1870), ”Gedanken über Goethe”
(1887), ”Ueber Goethes Hermann und
Doro-thea” (1893, 3 Aufl. 1913), ”Tagebuchblätter”,
(1892), ”Reisebilder aus Italien und
Frank-reich” (1894, 2 Aufl. 1906). — Litt.: R. M.
Meyer i ”Deutsche Charaktere” (1897). A.Bd.
Heiankyo, namn på nuv. japanska staden
Kyoto, när den blev kejserligt residens 794
e.Kr. Byggt efter mönstret av den kinesiska
huvudstaden Chang-an (nuv. Si-an-fu), var H.
en lysande huvudstad. Efter H. kallas perioden
— 907 —
— 908 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
