Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliga familjen - Heliga graven - Heliga gravens orden - Heliga gravens väktare - Heliga jungfrun - Heliga krig - Heliga landet - Heliga natten - Heliga pillerbaggen - Heliga romerska riket av tyska nationen - Heliga skrift - Heligas samfund - Heliga staden - Heliga stolen - Heliga synoden - Heliga trefaldighetsförsamling - Heliga tre konungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIGA GRAVEN
saknas då stundom. Tillökas scenen med de
två andra Mariorna med barn och män,
kallas framställningen ”den heliga släkten”. I
protestantisk konst uppträder h.f. ej sällan i enkel
interiör, t.ex. Josefs snickarverkstad;
Rem-brandt har här givit det förnämsta ex. E W.
Heliga graven, se Jerusalem. Den runda
memorialbyggnaden över h.g. blev
mönslergi-vande redan under gammalkristen tid, och
genom korstågen infördes denna typ (San
Se-polcro i Italien o.s.v.) överallt i Västerlandet
(H.g.-kyrkor, Tempelherrekyrkor); den runda
formen på romanska lantkyrkor, t.ex. i Böhmen
och Skandinavien, räknar därifrån sitt
ursprung. JfrGammalkristen konst. E. IV.
Heliga gravens orden, se Orden.
Heliga gravens väktare, franciskanmunkar i
klostret San Salvator i Jerusalem, vilka sedan
1200-talet vaka över de heliga platserna där.
Heliga jungfrun, se Maria, Jesu moder.
Heliga krig kallas i det antika Greklands
historia vissa krig, förda enl. beslut av
am-fiktyonernas råd för att värna det delfiska
oraklet mot övergrepp av grannfolken (jfr
A m f i k t y o n e r): 1) Aten och Kleisthenes i
Sikyon mot den fokiska staden Krisa (o. 580
f.Kr.); 2) Sparta mot fokerna (448 f.Kr.); 3)
Tebe mot fokerna, som besegrades först sedan
Filip av Makedonien anslutit sig till Tebe och
dess bundsförvanter, thessalerna (357—346 f
Kr.); 4) Filip av Makedonien på uppdrag av
amfiktyonerna mot lokrerna (339—338 f.Kr.).
— H.k. kallas även muhammedanernas strider
mot de otrogna (se D j i h a d). H.Sj.
Heliga landet, se Palestina.
Heliga natten är en framställning av Jesu
födelse under julnatten. En mystisk stämning
åstadkommes ofta genom ljusdunkel. Det mest
bekanta ex. är Correggios bild ”H.n.” i
Dresden. Ett ex. från sv. konst ger Hörbergs
altartavla i Söderköpings stadskyrka. E W.
Heliga pillerbaggen, skalbaggsart, se P
il-le r b a g g e och S k a r a b é.
Heliga romerska riket av tyska nationen
(lat. Sacrum impe’rium roma’num natio’nis
germa’nicæ), officiell beteckning för det tyska
riket från Otto I:s kröning till kejsare 962 till
Frans I:s abdikation 1806. IB.]
Heliga skrift, Den, se Bibel.
Heligas samfund, De, se C o m m u n i o
s a n c t o r u m.
• Heliga staden, namn på Jerusalem.
Heliga stolen (lat. sancta sedes), benämning
på det påvliga ämbetet, påven och de kyrkliga
myndigheter, som utgöra den centrala
administrationen (jfr K u r i a); även påvens och dessa
myndigheters residens. Jfr Cathedra. S.N.
Heliga synoden, högsta kyrkliga ledningeb
inom den ortodoxa kyrkan (se d.o.); jfr G r e k
land och R y s s i a n d. S.N.
Heliga trefaldighetsförsamling, 1) se B o n
d-kyrka, 2) se Gävle.
Heliga tre konungar har senare tradition
kallat de i Matt. 2:1 ff. omtalade ”vise männen
från österns länder” (grek, texten har ma’goi,
mager, och avser därmed trol. babyloniska
astrologer), vilka hyllade Jesusbarnet i
Betle-hem. Berättelsen kan ej anses historisk utan
måste betraktas ss. en legendarisk
utsmyckning. Stjärnmotivet kan härledas ur tidens all
mänt utbredda stjärntro (jfr B e t le h e m
s-stjärnan); vissa forskare anse, att med
magerna skall ha menats perser, och
hyllnings-gåvorna: guld, rökelse och myrra, brukliga
offergåvor åt solguden Mithras, sätta dem i
förbindelse med denna kring 100 e.Kr. mycket
utbredda kult. Ett uppslag till
Matteus-legen-dens utformning (o. 100 e.Kr. i Mindre Asien)
har man trott sig finna i en färd, som
parter-konungen Tiridates företog 66 e.Kr. för att i
Rom hylla Nero ss. gud (Mithras) och vilken
väckte stort uppseende. — Hos öster- och
västerländska teologer har sedan legenden fått
många tillägg och undergått många olika
tolkningar; de i Västerlandet brukliga namnen,
Melchior, Kaspar, Balthasar, uppträda först
hos Beda Venerabilis men finnas i
hellenistisk-alexandrinsk litteratur redan på 500-talet.
Från teologien gick legenden över i diktningen
(Heliand, mysteriespel m.m.) och den
medeltida folktron, vilken senare anknöt till den
urspr. mager-föreställningen och gjorde h.t.k
till skyddspatroner på olika områden (mot
epilepsi, för resande och värdshus m.m.). S.N.
H. t. k. el. Vise männen från öster
landet blevo tidigt framställda i konsten ss.
frambärande gåvor till Maria med Jesusbarnet;
”Konungarnas tillbedjan” visar vanl. den förste
och äldste knäböjande; den 3:e har ofta (i må
leriet) gestalten av en neger el. mor. I
reliefkonsten är detta ämne omtyckt ända från
gammalkristen tid (sarkofag i San Vitale, Ravenna)
och blev ett av de vanligaste i katedralernas
portalutsmyckning. I Skandinavien förekomma
h.t.k. t.ex. å romanska dopfuntar. I måleriet
blevo de ej mindre omtyckta, och ämnet fick
där stundom en rik utveckling; h.t.kis tåg från
österlandet är t.ex. en praktbild av Benozzo
Gozzoli (se bild vid d.o.). I sv. konst
ser man denna scen redan i
Dädesjömål-ningarna (se pl. vid art. Dä de sjö). —
Konsten utvecklades i samband med de dra
matiska framställningarna av ämnet, vilka
under medeltiden blevo mycket omtyckta (se
Trettondagsspel). Även efter reforma
— 967 —
— 968 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
