Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliga tre konungar - Heliga veckan - Heliga året - Helig ande, Den - Helige fadern - Heligförklara - Helig liga - Heligonal - Helike - Helikon (Zagara, berg) - Helikon (instrument)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIKON
tionen firades i n. Europa länge H.t.k:s fest
(trettonafton), särsk. av den studerande
ungdomen. — Litt.: H. Kehrer, ”Die heiligen drei
Könige in Literatur und Kunst” (2 bd, 1909).
E.W.
Heliga veckan, se Påskvecka.
Heliga året, se Jubelår.
Helige ande, Den, enl. kristen uppfattning
en av personerna i den gudomliga treenigheten
(se d.o. och Gud). Utgångspunkten för
förståelsen av den kristna läran om den H.a. är
kristologien. Kristus är föremål för tro ej
närmast ss. vare sig lärare el. förebild utan ss.
en levande, ständigt verksam makt, vari Gud
uppenbarar sig. Kristi livsverk fick sin
avgörande kvalitet genom korsdöden; tro på
Kristus är tro på den kärlek, som utgivit sig
själv för oxärdiga. I den H.a:s verk lever
Kristi livsverk vidare, och tron på den
levande, i människan verkande, Kristus övergår så
i tro på Kristi levande ande. Tron på den
H.a. är alltså tron på den Gud, som fullst.
uppenbarat sig i Kristus och som lever
ständigt och fortsätter Kristi verk; andetron vill
just uttrycka det levande, ständigt verkande
draget i gudsbilden. Därför att gudsbildens
kvalitet uppenbarats i Kristus, säges också,
att anden utgår av Fadern och Sonen el. att
den är Kristi ande. — Då formlerna om de
tre gudomspersonerna fastställdes, hade
personbegreppet ej samma slutna, konkreta
betydelse som nu. Därför var talet om de tre
personerna ej fattat ss. innebärande motsats
till tron på en enda Gud utan uttryckte just
denna tro i dess inre livfullhet; gudsbilden
ansågs bäst kunna beskrivas genom att
bestämmas i tre avseenden: Gud är Herren och
skaparen, den i Kristus uppenbarade och en
alltjämt levande och i det närvarande
verkande makt, vilken griper och betvingar
människan. — Att ha den H.a. betyder enl. Luther
att ha Kristus boende hos sig, vilket främst
innebär människans frihet från den
”inkrökt-het” i sig själv (incurva’tus in se), den
egocentricitet, som häftar vid den naturliga
människan. Detta framträder i villighet till allt
gott, i inre glädje och värme. Människan
handlar då ej efter föreställning om plikt till det
goda utan gör det goda med inre nödvändighet.
Hennes kärlek till nästan, vari den H.a. yttrar
sig, är då ett uttryck för Guds egen kärlek. —
H.a. framställes i konsten som gudomsperson,
stundom i mänsklig gestalt; vanligast är dock
symbolen av duvan (se d.o.), från vilken strålar
utgå, så t.ex. vid pingstundret. Annars svävar
duvan i regel över Kristi huvud. R.Br.;E.W.
Helige fadern (lat. Sancti’ssime Pater),
be
nämning på påven, även kallad Sa’nctitas Vestra
el. Sua, Eders helighet.
Heligförklara, se K a n o n i s a t i o n.
Helig liga benämnas flera
sammanslutningar mellan olika stater i sht under
1500-talet. Bland de mera bekanta märkas ligan i
Cambrai 1508 mellan påven, kejsar Maximilian
I, Ludvig XII av Frankrike, Ferdinand av
Ara-gonien samt flera italienska stater mot
Venedig, vidare ligan i Cognac 1526 mellan påven
Clemens VII, Frankrike, England, Venedig och
Milano mot kejsar Karl V. Särsk. användes
uttrycket om det förbund, som 1511 ingicks
mellan påven Julius II, Venedig, Spanien, det
schweiziska edsförbundet och snart även
Henrik VIII av England, i syfte att fördriva
fransmännen ur Italien. H.Bg.
Heligona’1, av G. Rodenstock tillverkat
fotografiskt objektiv. H. är en kittad
dubbelana-stigmat med en relativ ljusstyrka av f:5,s och
en bildvinkel av 70°—80°. Szl.
HeTike, forngrekisk stad i Akaja ö. om
Ai-gion (Vostitza) nära Selinusfloden, bekant
genom sin undergång i en jordbävning 373/2
f.Kr., då staden och en bred strandremsa
rasade ned i havet. H., som omtalas redan i
skeppskatalogen (se d.o.), ansågs ha varit
jonernas sista tillflyktsort i kampen mot
akajerna och hade en berömd Poseidonkult. N.V.
He’Iikon, nu Z a g a r a, berg i Beotien, enl.
forngrekisk tradition musernas (se d.o.)
vistelseort.
He’likon, forngrekiskt fyrsträngat
instrument, använt för bestämmande av tonerna.
Nu betecknar h. en stor, vanl. cirkelformig
kontrabastuba, buren över axeln och särsk.
bruklig i militärorkestrar. Jfr Tuba. D.F.
Helikon.
— 969 —
— 970 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
