Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliograf el. fotoheliograf - Heliografi - Heliogravyr - Heliolites, Heliolitidæ - Heliometer - Heliopolis - Helios - Helioskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIOSKOP
fering av solen kan vilken fotografisk
refrak-tor el. reflektor (se d.o.) som helst användas,
blott den är försedd med en momentslutare,
som tillåter mycket korta exponeringar (under
1/1,000 sekj. Vanl. giver man emellertid h.
en fast, oföränderlig uppställning, ant.
horisontell el. vertikal (tornteleskop), och kastar
solstrålarna in i instrumentet med hjälp av
en heliostat el. celostat (se d.o.). Den fasta
uppställningen gör det möjligt att bygga h.
med mycket lång brännvidd (upp till 50 m.),
varigenom stora solbilder erhållas. Även för
spektrografiska observationer är en lång
brännvidd fördelaktig. Om spektroheliograf
se d.o. M-t.
Heliografi’, ”solskrift”, Nièpces (se denne)
beteckning på ”de bilder han erhöll i en camera
obscura på en med asfalt överdragen försilvrad
metallplåt genom ljusets inverkan” (i
överenskommelsen med Daguerre 1829). — H. är även
benämning på Pretsch’s metod, se F o t o g a
1-vanografi. J.K.
Heliogravy’r, se Fotogravyr.
Helioli’tes, Helioli’tidæ, utdött släkte, resp,
fam. av tabulata koraller (se d.o.), som levde
under silur- och devontiden. H. bildar stockar
av olika form, mest halvklotformiga el.
oregelbundet knöliga, vari individerna bilda rundade
rör med 12 septa, inneslutna i en gemensam
vävnad, ett cænenkym. Finnes i Sverige i
Gotlands översiluriska lager. K.A.G.
Heliometer, ett astronomiskt instrument,
som tillåter en ytterst noggrann uppmätning
av små vinklar. Det består av en refraktor
(se d.o.), vars objektiv är delat i två halvor,
vilka kunna mätbart förskjutas i förhållande
till varandra längs snittdiametern. Så länge
de båda objektivhalvorna befinna sig i sådant
läge, att deras kanter bilda en sluten cirkel,
ser man, om instrumentet t.ex. riktas mot
solen, en bild av densamma; förskjuter man
de båda halvorna i förhållande till varandra,
ser man två solbilder, som mer och mer skiljas
åt vid växande förskjutning. Man förskjuter
först så länge, till dess de båda solbilderna
tangera varandra, därefter förskjuter man
objektivhalvorna i motsatt riktning, tills de
båda solbildema åter tangera varandra; denna
sista förskjutning, som mätes ant. medelst
mikrometerskruv el. också medelst en noggrant
graderad skala, är då lika med två gånger
solens diam, i vinkelmått. Man kan även på
liknande sätt mäta vinkelavståndet mellan två
närbelägna stjärnor. Det var med en h., som
Bessel (se denne) 1838 för första gången
lyckades att med säkerhet bestämma avståndet till en
stjärna (stjärnan 61 Cygni). Det första
uppslaget till h. stammar från Savery (1743) och
Bouguer (1748), som båda föreslogo
användandet av två i förhållande till varandra
förskjutbara objektiv. Tanken att dela objektivet
i två halvor framfördes av J. Dollond;
Fraun-hofer var den förste, som byggde en h. efter
denna princip. M-t.
Helio’polis (grek., solstaden). 1) Grekernas
namn på den fornegyptiska staden Anu, bibelns
On, huvudstad i 13 :e nedreegyptiska nomos,
belägen ö. cm Nilen. Av det gamla H. finnas
blott få rester kvar, märkligast Sesostris III:s
obelisk. H. var en av Egyptens religiösa
medelpunkter och ett av sätena för solkulten.
Här dyrkades solguden Re, som tidigt
undanträngde den gamle lokalguden Atum. I den
heliopolitanska teologien intar Re första
rummet; omkr. honom gruppera sig en rad
hu-vudsakl. kosmiska gudar, i enneader, det stora
och det lilla niotalet, upptagande de mest
betydande egyptiska gudarna. H:s’ präster
lyckades förskaffa sitt teologiska system insteg
överallt i Egypten. I H. tänktes guden Re
manifestera sig i gestalt av en tjur, Mnevis.
O.K.-P.
2) Stad i Syrien, se B a a 1 b e k.
He’lios, grek, myt., solguden, son av titanen
Hyperion (även namn på H. själv) och Theia,
broder till Selene och Eos. Med ett fyrspann
av vita hästar far H. dagligen över himlavalvet
från ö. till v. för att om natten i en gyllene
bägare på oceanen segla tillbaka till utgångs-
Helios i sin vagn. Rödfigurig vasmålning från
6:e årh. f.Kr. British museum.
punkten. Med Okeanos’ dotter Klymene har
han sonen Faéton (se denne). Mindre
framträdande i kulten, dyrkades H. företrädesvis på
Rhodos, där en av Greklands förnämsta fester,
Haliefa, firades till hans ära och hans
berömda kolossalbild, kolossen på Rhodos, var
uppställd. Ss. allseende åberopades H. särsk. vid
edgivning. Konsten framställer H. ss. en
skön-lockig yngling i körsvennens fotsida dräkt med
strålkrans kring huvudet. H.Sj
Helioskop [-skå’p], anordning för
försvag
— 973 —
— 974 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
