Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Henrik (Järn-Henrik, greve av Holstein) - 2. Henrik (greve av Holstein) - 1. Henrik (greve av Champagne, konung av Jerusalem) - 1. Henrik (Enrique) I (konung av Kastilien) - 2. Henrik II, de la Merced, greve av Trastamara - 3. Henrik III (konung av Kastilien) - 4. Henrik IV (konung av Kastilien) - 1. Henrik (Hendrik) (prins av Nederländerna) - 1. Henrik (Henrique) (greve av Portugal) - 2. Henrik (konung av Portugal) - 3. Henrik Sjöfararen (prins av Portugal)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK
vig och de danska pantområdena. Son till greve
Gerhard III (se denne), fullföljde H. faderns
krig, försonade sig 1340 med Valdemar
Atter-dag och fortsatte den traditionella holsteinska
pantlänpolitiken gentemot Danmark. H.
verkade som krigsöverste i sv. och engelsk tjänst,
bistod 1363 och framgent Albrekt av
Mecklenburg och erhöll som lön för sina tjänster
även sv. pantområden. E.Lö.
2) H., greve av Holstein och pretendent till
hertigdömet Sönderjylland (1397—1427). Vid
faderns, hertig Gerhards, död 1404 sändes H.
att uppfostras i Danmark. Då han vuxit upp,
blev han en outtröttlig förkämpe för sina och
sin släkts krav på Sönderjylland i strid mot
Eriks av Pommern utvidgningsplaner. Efter
att med utmärkelse ha lett kriget mot
danskarna från 1417 stupade H. 1427 vid en
stormning mot Flensburg. E.Lö.
Jerusalem. 1) H., greve av Champagne
(1150—97). H. deltog i tredje korståget och
utmärkte sig framför Akka. Han gifte sig med
Konrads av Monferrat änka och valdes 1192
till konung av Jerusalem. Någon verklig makt
erhöll H. dock aldrig och brukade heller aldrig
konungatiteln. [E.Lö.]
K a s t i 1 i e n. 1) H. (spa. Enrique) I,
konung (1204—17), konung från 1214.
2) H. II, de la Merced, greve
av Trastamara (1333—79),
naturlig son till Alfons XI och Eleonora de Guzman,
gjorde 1354 utan framgång uppror mot Peter
den grymme, erövrade 1365—66 med fransk
hjälp nästan hela Kastilien men blev 1367
fullst. slagen vid Najera av prins Edvard av
Wales, som kommit Peter till hjälp. Ett andra
infall slutade däremot med segern vid Montiel
(,4/s 1369) och Peters mord, varefter H. blev
konung. [B.]
3) H. III, den föregåendes sonson, konung
(1379—1406), prins av Asturien 1388,
efterträdde 1390 sin fader, Johan I, under
förmynder-skap av ett regentskapsråd. Han förklarade sig
1393 myndig. [B.]
4) H. IV, den föregåendes sonson, konung
(1425—74), efterträdde 1454 sin fader Johan II.
Hans regering utmärktes av stora stridigheter,
som framförallt koncentrerades kring
tron-följdsfrågor och som ledde till att H:s bror
Alfons 1465—68 framträdde ss. H:s rival om
tronen. 1468 erkändes H:s syster Isabella (se
denna) som tronarvinge. [B.]
Nederländerna. 1) H. (holl. Hendrik)
Wladimir Albrecht Ernst, prins (f. 1876), yngste
son till storhertig Fredrik Frans II av Meck
lenburg-Schwerin, 1901 förmäld med
drottning Vilhelmina av Nederländerna, 1904
nederländsk generallöjtnant och v. amiral. Th.
P o r t u g a 1. 1) H. (port. Henrique), greve (d.
1112). Urspr. greve av Burgund, bistod han
Alfons VI av Kastilien i dennes krig mot morerna,
erhöll hans dotter Teresa till gemål samt ss. län
området mellan floderna Minho och Mondego
under titeln greve av Portugal. Han utvidgade
sedermera sina besittningar genom erövringar
från araberna och gjorde sig oavhängig av
Kastilien. H.Bg.
2) H. (d. 1580), konung 1578—80.
3) H. Sjöfararen (port. Henrique el
Na-vegador), prins (1394—1460), 3:e son till
konung Johan I. H., som kraftigt bidragit till
Ceutas erövring från morerna, undsatte 1418
den belägrade staden. 1419 blev han guvernör
över prov. Algarve och förläde sitt residens
till Sagres nära Kap S:t Vincent. I Sagres
upprättade H. ett observatorium och en arsenal.
För att vidga Portugals inflytande i Afrika,
för att knyta nya handelsförbindelser, för att
sprida kristendomen och för att utforska
okända områden utsände H. nästan varje år sjöexp.
längs Afrikas v. kust, vilka till stor del
bekostades av Kristusorden, vars stormästare H.
blivit 1420. Porto Santo nåddes 1418, huvudön
Madeira 1420 och Azorerna 1431. Dessa
nyupptäckta öar, som redan under 1300-talet
utsattes på italienska och katalanska
portulan-kartor, fingo nu sin första kolonisation. Kap
Bojador kringseglades 1434 av Gil Eannes, Kap
Blanco 1443 av Nuno Tristam och Kap Verde
Henrik Sjöfararen. Kopparstick.
— 1079 —
— 1080 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
