- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 12. Gustav IV Adolf - Hillel /
1081-1082

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Henrik Sjöfararen (prins av Portugal) - 1. Henrik (Heinrich, prins av Preussen) - 2. Henrik (prins av Preussen) - 1. Henrik (Heinrich) den stolte (hertig av Sachsen) - 2. Henrik Lejonet (hertig av Sachsen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRIK

1445 av Diniz Diaz. Bissagosöarna upptäcktes
1455 av Cadamosto och Kap Verdeöarna 1460
av Diego Gomez. Flera av H:s exp. hade
medfört guldsand och slavar. H. var den store
vägrödjaren för de senare forskningsfärderna,
som slutade med upptäckandet av sjövägen till
Indien. G.N.

Preussen. 1) H. (ty. Heinrich) Fredrik
Ludvig, prins (1726—1802), son till Fredrik
Vilhelm I och Sofia
Dorotea, följde under de
båda första
schle-siska krigen sin
broder Fredrik II i fält.
Under sjuåriga
kriget erhöll han från
1757 det ena viktiga
befälet efter det
andra, varvid han så
gott som alltid skötte
sig till sin
synnerligen stränge och
fordrande broders fulla

belåtenhet. Så skyddade H. vintern 1757—58
Sachsen, 1759 Schlesien och gav genom sina
skickliga rörelser brodern tid att hämta sig
efter nederlaget vid Kunersdorf, hindrade 1760
ryssarnas förening med österrikarna, höll 1761
de betydligt överlägsna fienderna stången och
vann 1762 den lysande segern vid Freiberg.
Som fältherre karakteriseras H. framför allt
av stor försiktighet och vann sina framgångar
mest genom manövrer. Broderns ”onödiga
bataljerande” klandrade H. skarpt, och
förhållandet mellan dem var tidvis ganska spänt,
ehuru konungen satte H. som fältherre
mycket högt. Som diplomat spelade H. en rätt
betydande roll vid de förhandlingar i
Petersburg, som föregingo Polens första delning
H:s förhoppningar att under brorsonen
Fredrik Vilhelm II få större inflytande gingo ej i
uppfyllelse. P.S.

2) H. Albert Vilhelm, prins, sjömilitär,
yngre bror till exkejsar Vilhelm II (1862—
1929), konteramiral
1895, amiral 1901,
storamiral och
generalinspektör för
marinen 1909. På
kejsarens befallning
ledde H. eskaderbesök i
Ostasien 1898—1900
och U.S.A. 1902.
Under världskriget var
han chef för de
relativt obetydliga
tyska sjöstridskrafterna
vid Östersjön. 1888

g.m. prinsessan Irene av Hessen (f. 1866), med
vilken han hade 2 söner. Th.

Sachsen. 1) H. (ty. Heinrich) den
stolte, hertig (1108—38), son till H. den svarte av
welfersläkten, efterträdde denne 1126 som
hertig av Bayern och förmälde sig 1127 med en
dotter till kejsar Lothar. Genom sitt giftermål
förvärvade H. betydande egendomar i
Sachsen. 1136 följde han kejsar Lothar till Rom
och erhöll markgrevskapet T?ccana. 1137
utnämndes han av kejsaren till hertig av
Sachsen. Vid Lothars död s.å. var H. en ansedd
pretendent till tronen, blev emellertid icke
vald och tillbragte sina sista år i strid mot
hohenstauferna och deras anhängare. E.Lö.

2) H. Lejonet, den föregåendes son,
hertig (1129—95). H:s tidiga ungdom inföll
under welfernas kamp mot kejsar Konrad III.
1142 erkändes hans rätt till Sachsen, medan
arvlandet Bayern t.v. var förlorat. Efter flera
försök av H. att sätta sig i besittning av
Bayern erhöll han 1154 landet av kejsar Fredrik
I. Denne sökte i sin frände H. skapa ett stöd
för sin makt i Tyskland. Ifrån sitt saxiska
hertigdöme utövade H. ett stort och
självständigt inflytande på grannfolken i n. De
danska tronstriderna möjliggjorde inblandning,
som slutl. gjorde konung Valdemar I avhängig
av H. Genom korstågen mot venderna,
koloniseringen av deras land och grundandet av
städer och kyrkliga centra vid
östersjökusten utförde H. ett verk av världshistorisk
betydelse. Hans strävan att konsolidera och
befästa sitt nordliga välde förde honom emel
lertid i konflikt med de saxiska stormännen.
H:s självständighetstendenser och vägran att
understödja kejsaren i dennes lombardiska
fälttåg grundläde en brytning mellan H. och
Fredrik I. 1178 inskred Fredrik till hjälp
för H:s upproriska vasaller. 1181 måste H.

Henrik Lejonet och hans gemål jämte helgon.
Miniatyr omkr. 1180 i evangeliariet i
Helmers-hausen.

— 1081 —

— 1082 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jul 20 22:34:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-12/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free