Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herder, Johann Gottfried von - Herderoman - Herdla - Hérédia, José
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÉRÉDIA
ningar utkom saml. under titeln ”Volkslieder”
(1778—79; sedan av Joh. v. Müller kallad
”Stimmen der Völker”), och samtidigt
publicerade H. den grundläggande skriften ”Über die
Wirkung der Dichtkunst auf die Sitten der
Völker in alten und neuen Zeiten” (1778). Till
H:s insatser hör också, alt han insett
sambandet mellan poesi och mytologi; han har
påpekat den primitiva religionens beroende av
miljö och folkkaraktär och framhållit den
folkliga dikten som tolkare av denna religion. Den
stora plan, som H. alltifrån Rigatiden
uppställt och till vars förverkligande alla tidigare
arbeten äro att betrakta som förberedelser, var
att åstadkomma ”en bildningens universella
världshistoria”, en mänsklighetens
utvecklingshistoria. Denna övermänskliga uppgift
förmådde han icke fullfölja, men grunden till
verket lade han med sitt huvudarbete ”Ideen
zur Philosophie der Geschichte der Menschheit”
(4 bd, 1784—91). Han skildrar först jordens
ställning i världsalltet, vidare fortskridandet
genom oorganisk natur till kulturens begynnande
samt utvecklingen inom Orienten, Hellas, Rom
och medeltiden fram till reformationen.
Metoden är eg. naturvetenskaplig, och
konstruktionen har något av 1700-talets ”filosofiska” stil
över sig, om än tankegången står under intryck
av Spinozas naturfilosofi. Det betydelsefulla är
emellertid, att H. söker förstå varje period
från dess egna förutsättningar, upptäcka och
förklara dess ”anda”. Liksom han studerat
diktningen i dess samband med kulturen i
stort, ser han historiens uppgift vara att
skildra just den allmänna utvecklingen, och han
är därför även en historieskrivningens
nydanare. Av H:s övriga verk må nämnas
uppsats-saml. ”Zerstreute Blätter” (1785—97),
”Kalli-gone” (1800), där han kritiserande Kants
estetik betraktar det sköna som nära
sammanhörande med det goda, ”Adrastea” (1801—03),
med förstuckna angrepp på Goethe och
Schil-ler, samt övers, av ”Cid” (1803). — H. var ingen
systematiker, ingen logiskt rätlinjig tänkare;
han var de ymniga uppslagens man.
Fruktbarheten i hans livsverk var sällsynt rik. Han
skänkte faktiskt romantiken hela dess
program; dess filologiska, historiska, nationella,
poetiska lörkunnelse kan ledas tillbaka till
honom, delvis även dess religiösa grundstämning.
Han har som få andra satt sin prägel på en
stor andlig rörelse. Men hans insats sträcker
sig även utom romantiken; den ingår i vår
bildning, och den moderna vetenskapen arbetar
alltjämt med uppslag, som härstamma från H.
— H:s ”Sämmtliche Werke” utgå vos av hustrun
(45 bd, 1805—20); av B. Suphan (33 bd, 1877—
1913). Korrespondens: ”Aus H:s Nachlass” (3
bd, 1856—57). Brev av H. Düntzer och F. G. v.
Herder (3 bd, 1861—62), av O. Hoffmann (2 bd,
1887—89. — Litt.: E. G. v. Herder, ”H:s
Le-bensbild” (3 bd, 1846—47), monografier av C.
Joret (1875), R. Haym (2 bd, 1880—85), E.
Kühnemann (1893), R. Bürkner (1904); C.
Sie-gel, ”H. als Philosoph” (1907); G. Jacoby, ”H:s
und Kants Ästhetik” (s.å.), ”H. als Faust”
(1911); K. May, ”Lessings und H:s
kunsttheo-retische Gedanken” (1923); A. Blanck, ”Den
nordiska renässansen” (1911). E.E-k.
Herderoman, en ss. längre prosaberättelse
utförd herdedikt (se d.o.). Redan under
antiken uppträder denna litteraturform med
Longos’ (se denne) ”Dafnis och Chloè”.
Oberoende av denna föregångare och ss. ett
parallellfenomen till den då moderna herdelyriken
framväxte h. under den italienska renässansen;
den pastorala miljöns verklighetslöshet
frestade till allegorisering och indiktande av aktuellt
galanteri. Genrens tidigaste verk äro
Boccac-cios ”Ameto” (1478) och Sannazaros ”Areadia”
(1502). Med den sistn. som mönster skrev
spanjoren Montemayor sin ”Diana enamorata”
(1542). En engelsk h. framkom med Philip
Sydneys postuma ”Areadia” (1590). På fransk
botten förnyades och vidgades konstarten
genom jjonoré d’Urfés ”Astrée” (5 bd, 1610—27),
där inflytande från Longos (fransk övers.
1559) och riddarromanen spelat in, och där stort
utrymme ägnats åt subtil problemkonversation.
I denna form har h. påverkat den kommande
tidens heroiska roman. I Tyskland framkom
en lägre avart av h. i den kortare, mera
erotiska ”Schäferey”-berältelsen. G.A-m.
Herdla, hd i Hordaland fylke, Norge,
omfattar ett flertal n.v. om Bergen belägna öar, bl.a.
H., på vilken Bergens museums biologiska
havsstation ligger; 112,25 kvkm.; 4,728 inv.
(1930). S.
Hérédia [eredja’], José Maria de, fransk
skald (1842—1905), f. på Cuba av spansk
fader och fransk
moder; ättling i rakt
nedstigande led av
en av Cortes’
följeslagare. H. kom
tidigt till Frankrike
och slöt sig till
par-nassierna, bland
vilka han snart blev en
av
förgrundsfigurerna. Hans poetiska
alstring rymmes i
den enda
diktsamlingen ”Les trophées”
(1893), innehållande 118 sonetter och en
dikt på terziner. H. är sonettens store
— 1125 —
— 1126 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
